Debatt

Problemet är inte helandet utan det uteblivna helandet

För en månad sedan skrev jag en insändare angående Benny Hinns verksamhet. Orsaken var ett reportage i Nya Dagen från ett möte i Uppsala den 27 juli.

Responsen på artikeln har varit enorm. Hur många brev, vykort, telefonsamtal och hur många personliga samtal jag fått när jag besökt olika platser vet jag inte. Jag har fått cirka 170 mejl.

Responsen har varit överväldigande positiv. Över 95 procent har uttryckt tacksamhet. Det är äldre och yngre, pingstpastorer, läkare och präster, handikappade, sådana som lämnat församlingar på grund av besvikelser, sökare, och inte minst en grupp äldre bönemänniskor i olika pingstförsamlingar (en grupp som jag respekterar högt). Tack allihopa! Jag har inte möjlighet att svara var och en. En fråga man måste ställa är: Vad står denna överväldigande respons för? Varför blir man så glad när en person bara uttrycker det självklara?

Jag uppmanade sådana som blivit helade i Benny Hinns möte i Uppsala den 27 juli att skicka in sin berättelse och, för att gå den bibliska vägen, göra det tillsammans med ett läkarutlåtande. Ingen sådan berättelse har kommit in. (En kvinna med ryggont berättar att hon känt en varm ström, huruvida hon blivit helad framgår inte. En man berättar att han efter mötet fått bättre sömn. Det är hela resultatet.) Jag är säker på att om någon varit med om ett helande så verkligt att det kunde dokumenteras skulle man med glädje vittna om det.

Flera har påpekat för mig att helandeunder inte är något bevis för att det är Gud som verkar. Jag är medveten om detta. Men frånvaron av under visar att allt tal om många underverk inte är sant. Personligen är jag övertygad om att helande genom bön är betydligt vanligare i reguljära församlingssammanhang. Några sådana berättelser har kommit in – något också med läkarutlåtande, och det stöder den tankegången.

Men hur är det då med alla fall av helande som berättas om i Benny Hinns böcker? Jag har naturligtvis ingen möjlighet att gå igenom alla dem. Men jag har i den här processen varit i kontakt med en varmt troende läkare i England, Peter May, som gått igenom boken ”Lord, I need a miracle” som kom ut  1993. Han menar att inget av de påstådda miraklen i den boken håller för en medicinsk prövning.

Jag kan också ta ett exempel ur boken ”Välkommen helige Ande”. På sidorna 198–201 berättas en fantastisk historia om hur predikanten går tillsammans med andra pastorer och 50 läkare från sjukrum till sjukrum i ett katolskt sjukhus. Hur svårt sjuka helas överallt. Hur en man med cigarett i munnen faller under Guds kraft. Men från sjukhuset kommer följande uttalande: ”Ingen sådan här händelse har inträffat på sjukhuset. Hinns uttalande kan inte bekräftas vare sig från medicinska arkivet eller från dåvarande och nuvarande personal. Det Hinn gör gällande är både besynnerligt och obefogat.” (Quaterly Journal Personal Freedom Outreach, juli september –95.)

I min insändare nämnde jag om en rad profetior som inte slagit in. (Daniel Magnusson har ifrågasatt, men alla är väldokumenterade. Möjligen kan ett datum vara fel.)   Dessa profetior kunde kompletteras med många fler. Wilgot Fritzon har i sin artikel i Nya Dagen den 26 augusti nämnt fyra profetior som uttalades inför tusenårsskiftet. Ett fredsfördrag mellan Israel och palestinierna skulle undertecknas under år 2000. En grupp rabbiner skulle se en vision av Jesus under 2000-talet och predika om honom i synagogorna. Påven skulle dö före år 2002 och ersättas av en italienare med långt hår och glasögon. Senast år 2001 skulle en ung manlig egyptier predika så att hundratusentals muslimer tar emot Jesus Kristus. Ingen av dessa profetior har slagit in. Ändå säger Benny Hinn: ”Under denna smörjelse kan de ord jag säger inte falla till marken. Under denna smörjelse går allt jag säger i uppfyllelse.”

Det finns de som tycker att ett sådant agerande är helt i sin ordning, och att det är jag som ifrågasätter som gör fel. Jag borde dra mig tillbaka, har någon skrivit.

Det värsta är dock inte uttalanden om världshändelser som inte inträffar utan de uttalanden som drabbar enskilda människor. ”Nu är du frisk.” ”Du är fri från din cancer.” ”Du är frisk från din leukemi.” ”Du behöver aldrig rullstolen mer.” Säger man så måste det vara sant. Detta är de ord en sjuk människa mest av allt vill höra.

Jag vänder mig inte mot helandet, utan det uteblivna helandet. Att människor får vidlyftiga och absoluta utfästelser som inte håller i verkligheten. Benny Hinn säger till och med att man ska ta de döda och lägga dem framför tv:n när han predikar, och de ska stå upp. (Jag har själv sett videon.) Den som upplevt sorg i sin närhet, till exempel när unga föräldrar förlorat ett spädbarn, förstår att detta är ett totalt vettlöst utnyttjande av utsatta människors situation. Det är inte svårt att tänka sig hur man sitter där med det döda barnet i famnen eller i en liten säng och väntar. Ännu mer obehagligt blir det när välsignelserna så starkt är kopplade till hur mycket pengar man offrar.

Jag förstår inte hur man kan se detta som en särskilt varm form av kristendom, eller hur man kan säga att vi ska vara öppna för detta också. Jag förstår inte heller hur man kan tro att en sådan verksamhet ska beröra människor på djupet och leda till en folkväckelse.

Det man funderar över är hur en sådan här verksamhet kan fortsätta år efter år. Hur klarar medarbetarna att med gott samvete ge en illusion av att så mycket händer? Hur klarar evangelisten det?

Jag tror att svaret är att det i botten av en sådan här verksamhet finns en besynnerlig teologi. En teologi som har utomkristna källor. Den har kommit in i kristenheten via Mary Baker Eddy (som grundade Christian Science), E.W. Kenyon (som utbildades på Christian Science skola) och Kenneth E Hagin (vilkens böcker i stor utsträckning är ordagranna avskrifter av E.W. Kenyons, fast han säger sig fått dem som direktuppenbarelse från Gud).

Den läran går i korthet ut på att vi bli gudar i pånyttfödelsen. Eftersom vi är det kan ingen ofullkomlighet finnas hos oss. Allt som talar emot detta är ”sinneskunskap” som ska avvisas. Detta är en lära som skapar starka övertygelser och stor hänförelse, men förvrider verklighetsuppfattningen totalt hos den som omfattar läran. Man blir rädd för sanningen. Man blir immun mot ifrågasättande, även mot biblisk prövning.

Benny Hinn avsade sig denna framgångsteologi i början på 1990-talet och anslöt sig till den amerikanska pingströrelsen. Efter en kort tid lämnade han den rörelsen. I dag finns mycket av framgångteologin i hans förkunnelse.

Sanningsbegreppet måste återerövras i den karismatiska världen. Säger man: ”Du är fri från din cancer” – då är den människan fri. Då håller det inför alla läkare i världen. Säger man att detta ska ske – då sker det. Misstag kan göras, men de måste vara sällsynta undantag.

Inom den karismatiska kristenheten måste det ske en radikal uppgörelse i sanningsfrågan. Något annat håller inte. Framgångsteologin har besudlat det underbara karismatiska flödet.

Torsten Åhman

Fler artiklar för dig