Debatt

Public service behöver mer av Jesus

Kyrkan har ett allmänintresse som svarar mot den tid som erbjuds i radio och tv. Men framför allt bidrar den med hopp och vägledning, skriver Ulf Sundkvist.

När Aftonbladets Lena Mellin i sin krönika i söndags gick till storms mot public service återkommande sändningar av gudstjänster och helgmålsringningar tog hon i. ”Omodernt, förlegat och passé”, skrev hon. Men argumentationen är ologisk, oreflekterad och saknar mer eller mindre självinsikt.

Statskyrkan är avskaffad och Svenska kyrkans medlemsantal sjunker med en hastighet som borde få hela den gamla folkkyrkan att kalla till krismöten. Det har hon rätt i, men det är trots allt mer än 60 procent av befolkningen som tillhör Svenska kyrkan. Kyrkan står tom heter det, men det är inte sant. 14,5 miljoner gudstjänstbesökare förra året är ganska många besök. Med tillgänglighet som är enastående finns också en unik erfarenhet av andlig vägledning och stöd. När livet prövas och krisen är total; vem är där då? Vem är medmänniskan i det tysta? Vem leder samtalsgrupper för sörjande? Och vem öppnar dörren mitt i natten när kommunhuset är stängt? Vem fixar härbergen och vem står alltid på den svagaste sida? Svenska kyrkan är alldeles oavsett trosuppfattning samhällsbärande!

Läs mer | SVT: Mellin har mer fel än rätt 

 

Med Lena Mellins argumentation skulle man kunna fråga sig om public service bevakning av arbetarrörelsen i allmänhet och socialdemokratin i synnerhet verkligen är relevant. Sedan 1990 har medlemstalet i Socialdemokratiska arbetarpartiet minskat från drygt en miljon medlemmar till 89 000. Partiet är i dag ungefär lika ”litet” som exempelvis Pingströrelsen, som dock börjat växa igen. I frikyrkan blåser det uppvindar. Hillsong Sweden växer så det knakar. Ute i landet planteras nya församlingar. Bara 2016-17 startades över 250 nya församlingar. Hur många nya lokalavdelningar startar arbetarrörelsen?

På 1 maj, arbetarrörelsen stora årliga dag, går cirka 300 000 ut på gatorna och demonstrerar. Det kan jämföras med dryga miljonen som går till kyrkan på Första advent. Var tionde person går faktiskt till kyrkan en gång i månaden! Det är fler som går till kyrkan än fotbollsentusiaster, som går på allsvensk fotboll. Till detta faktauppräknande, när jag nu ändå håller på, kan tilläggas att 79 procent av befolkningen är medlemmar i någon sorts kristen organisation. Det klart att det måste märkas i public service sändningar!

Läs mer | Elisabeth Sandlund: Aftonbladet blottar stor okunskap

 

Så även om jag personligen inte är medlem i Svenska kyrkan eller SAP – valde redan i mitten på 1980-talet att lämna eftersom jag tror att varken föräldrar, stat eller facket ska bestämma vilken kyrka eller vilket parti jag ska vara med i – så vill jag med emfas hävda att kyrkan med sina gudstjänster, sin tro och sitt diakonala arbete har ett allmänintresse som definitivt svarar mot den tid som erbjuds i public service. Mitt viktigaste argument är dock varken statistik eller historia utan det hopp och den andliga vägledning kyrkan bär till vanliga människor i en orolig tid. Public service behöver inte mindre av Jesus Kristus, den behöver mer!

Ulf Sundkvist, pastor och föreståndare i Pingst Umeå

Fler artiklar för dig