Rädd för att byta religion?

Är det en provokation att döpa en omvänd muslim, jämställt med Vilks bild av profeten Muhammed? Den frågan ställer sig Ingemar Olsson.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

En ung man, 22 år, har bett mig att döpa honom.

Han tror helt och fullt på Jesus. Och nu vill han bli döpt.

Problemet är bara att han är född muslim. En muslim får inte lämna sin religion. Han får absolut inte bli kristen. Enligt en så kallad hadít eller sunna, uttalad av profeten Muhammed, ska en sådan person dödas. Detta straff tillämpas strikt i Iran, Saudiarabien och Sudan.

I de flesta muslimska länder är straffet ”bara” långvarigt fängelsestraff plus tortyr. Tyvärr kommer den här unge mannen från Iran. Alltså dödsstraff.

Jag har förklarat för honom att han tar en oerhört stor risk. Han säger att han vet det. Men han vill ändå bli döpt. Och han vill göra det offentligt. Dopet är en bekännelsehandling, ingenting man gör i hemlighet. Jag håller med om det.

Vi har läst Bibeln tillsammans i flera månader. Vi har samtalat och bett tillsammans. Han vet vad dopet innebär och uttrycker: Att i dopet ”begrava” det gamla och ”uppstå” till ett nytt liv, fritt från förtryck och religiösa tvång. Han tror nu på en kärleksfull Gud, som förlåter och accepterar honom precis som han är.

Innan jag döper honom ska jag inför församlingen fråga om han tror på Jesus som sin Herre och frälsare. Svarar han då ”ja”, så kommer jag att döpa honom. Som kyrkans tjänare är det både min plikt och min förmån.

Vi har bestämt att dopet ska ske i en gudstjänst alldeles snart. Det blir en glädjens dag! Men sen då? Har vi i och med detta utsatt oss för livsfara?

I muslimska länder verkställer staten straffet för den som lämnar islam. Men hur är det i Sverige? Finns det muslimer även här, som är beredda att döda för att någon kränker profeten Muhammeds påbud? Tortera? Eller ”bara” trakassera?

Vad säger man i svenska moskéer? Officiellt och internt?

Danska tidningar har publicerat bilder på Muhammed. Därför bränns danska flaggor, attackeras ambassader och bojkottas danska varor i många muslimska länder. Lars Vilks har ritat en kränkande bild av profeten Muhammed. Därför har han utsatts för mordförsök. I Sverige!

Författaren Salman Rushdie har ifrågasatt Koranens ofelbarhet. Muslimer runt om i världen anser sig därför ha rätt att döda honom. Muslimska ledare har till och med uppmanat till detta; bland annat en fatwa av Irans ayatolla Khomeini.

Kommer nu både jag och min dopkandidat att hamna i samma läge som Rushdie, Vilks och Jyllandsposten? Ska vi vara rädda? Ja, kanske. Särskilt om vi ger offentlighet åt dopet. Så det är väl onödigt?

Både Vilks och den danske konstnären kunde väl ha hängt sina teckningar hemma i vardagsrummet i stället! Och Salman Rushdie kunde ha gett ”Satansverserna” till enbart vänner och bekanta. Lite diskret.

Men nu vill alltså min unge vän döpas offentligt och berätta om Jesus för hela världen. ”Komma ut”, liksom. Och jag vill gärna döpa honom. Varken han eller jag är ute för att kränka eller provocera. Men hur uppfattas det av ”rättrogna” i vårt land? Vi har båda muslimska vänner, som vi absolut inte är rädda för. Men hur representativa är de?

Behöver vi verkligen vara rädda? Har vi full religions- och yttrandefrihet i Sverige 2013?

Ingemar Olsson

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.