Reagera mot censuren i skolan

Nu är det advents- och jule­tider och återigen drar diskussionerna igång om huruvida advent och julavslutningar får firas i kyrkolokaler.

Runt om i Sverige har små och stora skolor hållit sina skolavslutningar och andra typer av samlingar i kyrkan – sin bygds kanske både vackraste och största samlingssal – så långt tillbaka som någon kan minnas. Elever har fått se att de tillhör ett större sammanhang utanför skolan, och har fått möta vuxna som bidragit med sin speciella kunskap under en alldeles särskild dag.

En finstämd avslutning. Några ord av högtidlighet och uppmuntran. En känsla av samhörighet. Några barnsånger och en psalm. Och sedan några veckor, eller månader, av lov.

Så här har samhället byggts och förenats underifrån på ett sätt som uppskattats genom generationer tills några byråkrater i Stockholm bestämde att detta var fördärvligt. Skollagen förbjöd, enligt makthavarna, detta "konfessionella" inslag i skolåret.

Om detta har det skrivits otaliga insändare och debattartiklar. Och fortfarande kommer det märkliga signaler. Skolinspektionen har nyligen kritiserat Alingsås kommun på grund av att en kommunal skola nyttjade den vackra kyrkan mitt i byn då man firade 100-årsjubileum. Det har nu fått förvaltningen att säga nej till att adventsfirandet traditionsenligt ska få ske i kyrkolokaler.

Nu håller en utredning om frågan på att avslutas vid utbildningsdepartementet och det är då viktigt att peka på en annan och ännu större fråga som står på spel.

Den handlar inte om traditionsenliga skolavslutningar i bygdens kyrka. Den handlar om Skolverkets uppmaning till censur.

Det dokument som enligt Skolverket ska tydliggöra vad som gäller kring skolavslutningar i en kyrkobyggnad säger att tonvikten ska ligga på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron – och att det inte får förekomma några religiösa inslag under skol­avslutningen.

För att garantera detta har Skolverket också satt på pränt att rektorn ska kontrollera ”innehållet” i avslutningen, det vill säga även det prästerna ska säga: ”Det är viktigt att förskole­chefen respektive rektorn har kontroll över avslutningens eller samlingens innehåll och utformning.”

En skrivning som alltså åsido­sätter Regeringsformen som stadgar tvärtom – att var och en (det vill säga också präster) gentemot det allmänna (såsom kommunen och dess tjänstemän – rektorer) är tillförsäkrad frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor.

Detta är allvarligt.

Alla är överens om att de skolor som vill, kan ha en traditionell skolavslutning i en kyrka. Frågan som nu måste ställas är om de präster som deltar i skolavslutningen ska kunna censureras och yttrandefriheten inskränkas på det sätt Skolverket menar är "viktigt".

En första invändning skulle kunna vara att Skolverket inte skriver ut att en präst ska få delta. I stället utgår myndigheten ifrån verkligheten före år 2000, och den nya skollagen tillkom efter det.

Samtliga svenska kyrkosamfund är de facto skild från staten, och det är prästen som är värd för skolan som kommer som besökare.

Alltså ligger det i sakens natur att en präst deltar i skolavslutningen och också talar vid avslutningen. Den prästen är då genom regeringsformen tillförsäkrad att inte behöva uppge innehållet i hans eller hennes bidrag till avslutningen.

Detta handlar naturligtvis också i grunden om förtroende mellan människor i samhället. På de platser där skolan själv väljer att fira sin avslutning i kyrkan finns, får man förmoda, en tilltro till prästen eller pastorn.

Denne bör så klart ha attityden att alla barn ska känna sig välkomna och bekväma även om de tillhör en annan religion eller ingen alls.

Att på det här sättet myndighetsreglera detta förhållande är olyckligt. Det är att lägga grunden för misstänkliggöranden och myndigheten underminerar den goda viljan medborgare emellan.

Att föreskrifterna är att betrakta som ogiltiga i sin uppmaning till censur är en sak. Att de tillåtits vara kvar är desto mer bekymmersamt.

Det är nu – inför skolornas julavslutningar – angeläget att skolminister Jan Björklund gör ett förtydligande. För skolans uppdrag är väl i grunden fortfarande att värna de demokratiska värderingarna?

Mikael Oscarsson