Religionens värde i samhället

Den centrala konflikten i svensk debatt om religions­frihet rör religionens plats i samhällslivet som helhet. Det skriver Marie Demker, professor i statsvetenskap.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Debatt

Innebär religionsfriheten att jag ska slippa höra psalmer på radio eller slippa väckas av kyrkklockorna på söndagarna? Svaret är nej. Det finns många argument både för och emot psalmer i radio och kyrkklockor på söndagar, men att slippa dem med hänvisning till religionsfriheten är inte ett rimligt argument.

Vi lever inte i ett sekulärt samhälle som en del debattörer ibland påstår, vi lever i ett pluralistiskt samhälle med en mängd livsåskådningar och religiösa uttryck.

En studie kring religionsfrihetens gränser, där personer, som professionellt konfronterats med dessa gränser intervjuats, visar att den svenska förståelsen av religionsfrihet som en individuell rättighet är en gemensam utgångspunkt. Och den utgångspunkten skiljer sig knappast alls åt mellan företrädare för religiösa inriktningar eller den mer sekulära sfären.

I stället är det i synen på religionen­ som socialt fenomen, alltså uppfattningen om religionens betydelse, roll och värde i vårt samhälle som uppfattningarna skiljer sig åt. Har gudstjänstfriande, helgtraditioner och riter ett unikt och självständigt värde för samhällsutvecklingen? Är religiöst förankrade argument och ståndpunkter bärande­ delar i en demokratisk debatt? Tillför kyrkor och andra religiösa aktörer ett särskilt värde i ett gott samhälle? Det är om dessa frågor striden står. Min studie ”Religious liberty in democracy: Between individual tolerance and democratic inclusion” publicerades nyligen i tidskriften Nordic Journal for Religion and Society, och har genomförts med stöd av Stenastiftelsen inom ramen för ett tvärvetenskapligt forskningsprogram vid Göteborgs universitet.

Religionsfriheten är en positiv frihet. Den garanterar den religiösa medborgaren rätten att utöva sin religion ensam eller­ tillsammans med andra, men också rätten att byta religion eller övertygelse.

De företrädare för olika inriktningar som jag intervjuat är rörande överens om att grunden för religionsfriheten är medborgarens, ja människans, fria val och ovillkorliga rätt att vara eller inte vara troende på det ena eller det andra sättet. Och det stödet återfinns i befolkningen generellt. I SOM-undersökningen 2012 instämde 82 procent av svenskarna helt eller delvis i påståendet att alla människor har rätt att fritt utöva­ sin religion.

Och det finns enighet bland de företrädare jag intervjuade om att denna rättighet bör ha ett starkt skydd av en engagerad statsmakt. Bland svenskarna generellt har uppfattningen att religionsfriheten­ behöver statens skydd ett lägre stöd, 41 instämde helt eller delvis år 2012 i detta och 31 procent instämde helt eller delvis i att religionsfriheten var hotad. Ovanligt många valde dock att svara ”vet ej” på de sistnämnda frågorna, 31 procent i båda fallen.

Men precis som Europakonventionen anger så skyddar religionsfriheten­ inte bara individens rätt att välja utan också utövandet av religionen enskilt eller i grupp och i form av gudstjänst, undervisning, sedvänjor­ och ritualer. I utövandet blir religion­ också ett samhälleligt fenomen, och det är där som min studie avtäcker olika tolkningar av religionsfriheten.

Oväntat nog finns det inga självklara samband mellan den egna förankringen i en religion och till exempel uppfattningen att religiösa argument mot dödshjälp har en särskild betydelse eller att religionen är bärare av viktiga icke-materiella värden, Däremot visar intervjuerna på stora skillnader i synen på religionens värde som fenomen och uttryck i samhället.

Striden om religionsfriheten står inte kring individens val; den svenska individualistiska traditionen är här bestämmande. Nej, den centrala konflikten i svensk debatt om religionsfrihet rör religionens plats i samhällslivet som helhet. Och de återkommande påståendena om att vi lever i ett så kallat sekulärt samhälle är ett uttryck för just denna konflikt, oavsett att detta påstående är falskt.

Vi lever i ett pluralistiskt samhälle där sekularism inte längre är samtalets självklara utgångspunkt men där individens val dock är den gemensamma nämnaren. Men de återkommande formuleringarna om ”ett sekulärt samhälle” fångar den grundläggande konflikten i den svenska debatten om religionsfriheten.

De som eftersträvar ett sekulärt samhälle vill inte ge religionen någon plats i samhällslivet. De vill i stället föra en strid om rätten till det individuella valet, men där råder i huvudsak enighet. En demokratiskt relevant oenighet rör istället religionens kollektiva värde och uttryck i samhället. Och de som förfäktar ett sekulärt samhälle tillhör där den ena sidan i den debatten, de uttrycker inte alls någon förnuftets mittpunkt.

Konstruktiva samtal kring religionsfrihetens gränser och statens skydd av densamma borde därför lämna diskussionen om individens val och i stället fokusera på religionens samhälleliga betydelse, roll och värde.

Marie Demker­, professor i statsvetenskap

Säg din mening

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (100%)
  • Nej (0%)
  • Vet inte (0%)

1 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

Kommentera artikeln

Du som kommenterar på Dagen.se måste ha ett Facebook-konto och följa våra regler.