Debatt

Religiös mångfald bra för fred

Länder med hög religiös mångfald och mindre restriktioner­ på religion är i genomsnitt mer fridsamma än länder­ utan en fri religiös marknad. Det skriver Jacob Rudolfsson, biträdande­ generalsekreterare i Svenska evangeliska alliansen.

I en läsvärd artikel (Dagen 21/11) skrev Joel Halldorf om det problematiska i påståendet att religion i sig orsakar våld. Det är även lätt att dra slutsatsen att stor religiös mångfald leder till ökade konflikter kring religion. Fler religiösa rörelser i ett land antas leda till fler strider mellan olika religioner.

I syfte att skapa ett harmoniskt samhälle har staten därför ett intresse att genom lagstiftning kontrollera det religiösa livet i allmänhet, och nya religiösa rörelser i synnerhet.

Men i en ny rapport från Institute for Economics and Peace (IEP) i samarbete med Religious Freedom & Business Foundation (RFBF), framgår det att länder med hög religiös mångfald och mindre restriktioner på religion är i genomsnitt mer fridsamma än länder utan en fri religiös marknad.

”Närvaron av flera religioner i ett land tycks ha en lugnande effekt om de är fria från inskränkningar. Å andra sidan, om anhängarna av en religiös grupp dominerar och ’uppnår ett monopol’, kommer de sannolikt att kunna komma åt och utnyttja statsmakten. Vad som tidigare skett är att dominerande religiösa grupper med statsmakt är öppna för att förfölja andra religiösa grupper och konkurrenter”, heter det i rapporten.

Ändå har snarare det motsatta varit det normala förhållningssättet till hur potentiella utmaningar med nya religiösa rörelser bör hanteras. Under en mycket lång tid. I Greg Forsters The Contested Public Square (Intervarsity Press, 2008) återges en episod ur den unge John Lockes liv när han var anhängare av en religiös enhetskultur påtvingad genom statskyrkomonopolet. Han såg religiös mångfald som ett hot mot ett sammanhållet samhälle – tills han 1665 besökte den tyska staden Kleve. Locke beskrev då hur olika protestantiska grupper och katoliker, som borde ha legat i strid med varandra i stället "stillsamt tillät varandra att välja sin egen väg till himmelen". De hatade inte ens varandra.

Att högre statliga regleringar av religion leder till fler konflikter, är även ett av huvudtemana i The Price of Freedom Denied (Cambridge University Press, 2011), av Brian J. Grim, tidigare vid Pew Forum och numera chef för RFBF. Grim noterar bland annat frestelsen hos anhängare av dominerande livsåskådningar i olika länder att vilja kringskära sina religiösa konkurrenter när avståndet till den politiska makten minskar.

Tankar om konkurrerande livsåskådningars lugnande effekt på samhället har tidigare först fram av Voltaire, Adam Smith och David Hume.

I Nationernas välstånd skrev Smith bland annat: "Religiösa lärares intresserade och flitiga verksamhet kan bli farlig och besvärlig, blott om det finnes endast en erkänd sekt i samhället." Han förklarade att den "religiösa ivern måste bli alldeles oskadlig, där samhället är fördelat på två eller tre hundra små sekter".

Tvärtemot Samuel Huntingtons tes om en kamp mellan olika civilisationer, påpekar Grim att det förekommer en kamp inom civilisationerna. Sharia­lagstiftning i muslimska länder har en lika repressiv effekt på såväl muslimer som icke-muslimer. De flesta som anklagas för att häda mot islam är själva muslimer. Även i västvärlden förekommer liknande hot mot muslimer som ifrågasätter repressiva former av sin egen religion.

I vissa indiska delstater har hindunationalistiska grupper satt i system anti-konverteringslagar som motiverar våldsamma förföljelser. Detta var en viktig faktor bakom pogromerna i Orissa år 2008 då omkring 40 kristna dödades och tiotusentals drevs från sina hem.

I förlängningen har västerländska regleringar av både religionskritik och invandring kopplad till religiös tillhörighet samma funktion. Intentionen är god – att skapa ett sammanhållet samhälle. Konsekvensen av en expansiv hetslagstiftning som inkluderar "islamhat" blir dock det motsatta. Begränsad muslimsk invandring likaså, även med motivationen att islam är ett "samhällssystem" snarare än en religion. Oavsett kategorisering blir resultatet av restriktionerna mer sociala spänningar.

Lösningen är inte att begränsa förekomsten av vare sig det som uppfattas som religionshat eller nya religiösa grupper som ses som ett hot. Lösningen är snarare en öppen och fri debatt där falska och problematiska idéer inom olika livsåskådningar kan kritiseras. För det är sanningen – inte staten – som ska göra er fria.

Jacob Rudolfsson,­ biträdande generalsekreterare i Svenska evangeliska alliansen

Fler artiklar för dig