Risk för övertro på ekumenik

Dagen skriver i en ledare (15 feb): "Att kristna blir ett är en förutsättning för att världen ska kunna tro. Så var det för 2000 år sedan och så är det i dag. När kyrkornas folk ägnar sin energi åt interna strider eller till att förtala varandra tappar den kristna tron sin attraktionskraft på de människor som, vare sig de erkänner det eller inte, längtar efter ett möte med den levande Guden."

Jag tycker Dagen målar upp en alltför stereotyp bild av kristenheten. En längtan skulle alltså väckas om de kristna blev ”ett”?

Inte fungerade det så när pingstväckelsen bröt fram. Inte när missionärerna i hårt motstånd från den katolska kyrkan bröt ny mark i Brasilien heller. Gud har i olika omgångar väckt upp en längtan hos sina barn på olika platser efter mera av honom och gett oss besökelsetider. Det har skett hos dem som varit öppna för Anden.

Församlingsledningarnas längtan efter en bredare gemenskap vilar på en falsk grund. Nämligen att vi ska bli starkare och trovärdigare genom att vi blir många, och därmed trodda. Sedan skulle vi, i någon form av ekumenisk yra, sluta diskutera trosfrågor med varandra, och få mer tid att ägna oss åt vårt uppdrag.

Där ligger en stor del av feltänket, tror jag. Vi skulle med all sannolikhet bara bli mer upptagna av varandra och efter många samtal bli ense om den minsta gemensamma nämnaren. Under tiden förlorar vi, bara värdefull tid.

Vi läser att ”där två, eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem”. Hemligheten är att vi samlas i Hans namn.

Att vi ägnar oss åt att bekämpa varandra är också det ett tveksamt påstående. Vi har i olika avseenden under tidigare år diskuterat Bibeln och var det eller det står skrivet. Nyttiga samtal som berikat kristenheten. Var finns den behövliga diskussionen i dag? Vad jag kan se, inte i kyrkorna i alla fall.

Om vi håller oss till frikyrkans "interna strider", får man nog se dem som en mjuk smekning i sökandet efter var vägen går. Där är vi i stort sett eniga om redan i dag. I vart fall utan att behöva diskutera skillnader.

Om vi menar oss ha ljus över skriften måste vi se till att vi lever i det ljuset. Det kan i vissa avseenden också ha mörkare inslag att kämpa med, utan att för den skull inbjuda mörkret själv till någon form av organiserad ekumenisk gemenskap.

Stig Melin