Riskerar yogarädslan att bli kontraproduktiv?

Jag rekommenderar ingen att söka sig närmare det österländska för att söka svar eller vila i till­varon, men kristenhetens yogamotstånd­ riskerar landa fel.Det skriver Henrik Olsson.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

I samma församling kan det i dag finnas människor som lyfter fram yoga som lösningen i tillvaron och de som är övertygade om att det är djävulens listiga angrepp mot församlingen. Därför är ämnet kokhett och jag har funderat på hur jag ska kunna välja Guds väg genom det här.

Som pastor så rekommenderar jag ingen att söka sig närmare det österländska för att söka svar eller vila i tillvaron. Jag tror att vi kan finna det i vårt närmande av Jesus Kristus och ser ingen anledning till att söka svaren för mitt liv eller den behövliga avkopplingen genom metoder som härrör från en annan religion, oavsett hur mycket de rensas på sitt religiösa innehåll.

När jag läser diverse kristen rapportering i ämnet så lämnas jag ändå med en viss bismak. Oftast är rapporteringen av karaktären: Person dras in i/rekommenderas yoga, fastnar i utövandet, går mot botten och räddas slutligen av en personlig tro på Jesus.

Till detta kommer sedan att personen avråder alla från att närma sig yoga medan den verkliga frågan är: Hade personen funnit vägen till Jesus utan att ta vägen via yoga?

Låt mig ta en biblisk berättelse som jämförelse. Den förlorade sonen i Lukasevangeliets femtonde kapitel väljer att lämna hemmet och sin far, lever ett hämningslöst liv som slutar i misär som i sin tur leder honom till besinning och hans återvändande hem och en upprättad relation med sin far. Han hade spenderat hela sin uppväxt med sin far men aldrig uppfattat faderns oändliga omsorg för honom.

Frågan för mig blir då: Tror vi att sonen hade hittat hem till sin far utan att göra denna resa? Kan jag jämföra den här berättelsen med att några av oss behöver bli ordentligt omskakade för att börja tro, och att yoga skulle kunna vara vissa människors väg för att komma till besinning?

Den andra frågan är hur rädda vi ska var för yoga? Hur ska vi förhålla oss till att vi kan utsättas för att prova på yoga på arbetet eller i skolan? I yoga uttalar man meditativt de hinduiska gudarnas namn, kan detta påverka mig på något sätt?

Som exempel vill jag peka på en berättelse i Andra Kungabokens femte kapitel. När Naaman får hjälp av Elisha med sin spetälska så erkänner han samtidigt Israels Gud som den ende, men nämner också att han inför sitt eget folk kommer att vara tvungen att fortsätta dyrka sitt folks gud som tidigare. Elisha hör att Naaman beklagar sig och säger: ”Gå i frid!” Jag uppfattar detta som att Elisha ser till var Naaman verkligen har sitt hjärta och då spelar det andra ingen roll.

Jag vill också nämna om hur vårt förnuft och vår samtid säger oss att man ska studera sin fiende för att kunna besegra den. Jag uppfattar inte att Jesus säger detta eller ens antyder att det är så vi ska vinna världen. Han uttrycker sig snarare i termer om att vi kan komma till honom så kommer han att beskydda oss. Hur mycket är det rimligt att studera fienden, i detta fall yoga, utan att tappa bort Jesus?

När man talar om djävulens listiga angrepp så finns det väl inget listigare än att övertyga en massa kristna människor om att yoga är fienden och få dem att gräva ner sig i studier som så sakteliga drar dem från kärnan Jesus Kristus? Antingen stämmer Jesu uttalande från Matteusevangeliet 28:18 (”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden”) eller så ljuger han. Men när kristna inte tror att han har all makt, så måste vi själva dra ut i fält för att försvara vårt territorium genom till exempel mediala drev och smutskastning över internet, vilket oftast leder till att kyrkans arbete förstörs genom att några målar ”fan” på väggen, hyser större fruktan för yoga än för Gud och aldrig förstår vilken makt Fadern har gett oss som tror. Detta tror jag är det verkligt listiga angreppet vi behöver se upp med i dag.

Förstå mig rätt nu, det finns tillfällen när vi absolut ska ta diskussionen med människor, men det tror jag alltid förs bäst mellan fyra ögon. Vi ska aldrig dölja oss bakom tangentbord och tidningsrubriker.

Den kristna tron vill framförallt föra fram livet i Jesus Kristus och är väldigt sällan emot något, på det sätt jag uppfattat i den diskussion som råder. Jesus­ är emot när det handlar om orättvisa, förtryck och vacklande tro som inte vill vara 100 procent för honom. Vårt uppdrag handlar om att upplysa människor som utövar yoga om hur stor potential de har i Jesus Kristus och hur stor den kraften är som han har gett oss, för då behöver vi inte hålla på med den kristna smutskastningen som vi hela tiden tycks hamna i.

Henrik Olsson,

föreståndare Filadelfia Öckerö

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Premium Många pastorer säger upp sig före pensionsåldern.
Foto: Stefan Spassow
Foto: Stefan Spassow