Roland Sennerstam: M-förslag saknar barnperspektivet

Det finns ett starkt behov hos oss alla att få vårt ursprung klart för oss, skriver barnläkaren Roland Sennerstam, angående surrogatmödraskap.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Moderaterna vill att frivilligt surrogatmödraskap utan ersättning skall utredas. Kvinnan bakom detta förslag är den moderata riksdagsledamoten Camilla Waltersson Grönvall, som berättar att det var hennes första motion, när hon kom in i riksdagen 2010. Hon vill helst använda ordet värdmödraskap.

Waltersson Grönvall nämner i Dagen den 1 augusti exempel när kvinnor inom släkten eller nära vänner vill hjälpa varandra. Det kan till exempel vara en syster, kusin eller svägerska. Hon beskriver även exemplet där den blivande modern är drabbad av cancer och inte längre är fertil på grund av cellgifter.

Det är kanske inte bästa exemplet. Det kan handla om en osäker överlevnad från cancern, som inte sällan löper risken att ge återfall. Därmed är vi inne på barnperspektivet, som helt saknas i denna fråga. Det är de vuxnas behov, önskningar och drömmar som gäller. Den cancersjuka och behandlade kvinnan kan ju dö i ett återfall med risk för att barnet kan förlora sin mamma lite väl tidigt.

Det finns ju också mer troliga fall där ett par inte kan få barn på grund av att kvinnan saknar fungerande ägg för att skapa ett embryo. Då inställer sig frågan vem som skall donera ägget? Är det den altruistiska värdmodern som då levererar ägget? I så fall blir hon genetisk moder till barnet. Har hon tänkt på det och vill hon det? Eller kan föräldrarna via äggdonation skapa ett embryo i provrör med faderns spermier, och embryot inplanteras hos värdmodern. Har det någon betydelse? Kanske inte ur ett vuxenperspektiv, men väl för det växande barnet har det betydelse. Det handlar ju om barnets rätt till sina genetiska rötter. Vid äggdonation blir det inte möjligt.

Vi får heller inte glömma våra adopterade barn, som i vuxen ålder via mycket känslostarka tv-program rest till hemlandet och hus till hus sökt sina genetiska rötter. Hur många av tittarna har inte då varit tårögda när en biologisk förälder påträffats? Det finns ett starkt behov hos oss alla att få vårt ursprung klart för oss. Det har ju till exempel betydelse om barnet senare vill bli blodgivare vid 18 års ålder och får veta sin blodgrupp. Finns information om föräldrarnas blodgrupper inser barnet att de båda inte kan vara ens genetiska föräldrar. Har man inte pratat om genetiken i familjen, så kommer det att dyka upp senare och i det läget som en chock. Tänk på den ström av människor som på senare tid tagit prover och skickat iväg till ett laboratorium för att följa sina geners ursprung. Ett djupt rotat fenomen.

Jag har i min verksamhet stött på unga människor, som ”fått veta sanningen” och där allting har brustit. Jag vill med denna artikel påminna om att det finns ett barnperspektiv i denna fråga. Ta tid att tänka igenom och planera för hur genetiken skall hanteras i relation till barnet. Härmed har jag belyst bara en aspekt ur ett i övrigt mycket större komplex.

Roland Sennerstam, barnläkare

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (0%)
  • Nej (0%)
  • Vet inte (0%)

0 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Foto: Jacob Zetterman
Foto: Jacob Zetterman
Kristna lobbyorganisationer
Sveriges kristna råd utövar påverkansarbete mot regeringen, som i det här fallet då Juluppropet lämnas över till justitieminister Morgan Johansson.
Foto: Natanael Gindemo
Foto: Natanael Gindemo