Debatt

Rolf Bromme: Socialstyrelsens råd dödar narkomaner

Socialstyrelsen låter genom sin rekommenderade behandling en tredjedel av narkomanerna dö utan att ens blinka, skriver Rolf Bromme.

Observera att denna artikel publicerades 2017

Socialstyrelsen rekommenderar underhållsbehandling för narkomaner som standardmetod. Underhållsbehandling innebär att beroendeläkare skriver ut narkotikaklassade mediciner (till exempel metadon, subutex) - inte för att bota från narkotikaberoende utan för att underhålla beroendet livslångt – en form av legal narkotikakonsumtion. Men Socialstyrelsen talar inte om vilka konsekvenser denna medicinering har.

Det finns många korttidsstudier med strålande resultat! Oftast handlar det om självrapportering från den behandlande kliniken, vilket inte är acceptabelt ur vetenskaplig synpunkt. Det finns bara en långtidsstudie i Sverige, initierad av Socialstyrelsen.

Resultaten är nedslående. Studien omfattar 261 patienter i metadonbehandling och omfattar totalt nio år. Här är några av resultaten:

Efter nio år hade 33 procent av patienterna i underhållsbehandling dött.

Behovet av sluten sjukhusvård var stort även under pågående behandling.

Gruppen hade 5 115 slutenvårdstillfällen under den undersökta perioden.

Antalet som erhöll sjukbidrag eller förtidspension ökade.

Hela 69 procent av patienterna hade begått brott under behandlingsperioden.

Vilken annan patientgrupp skulle Socialstyrelsen rekommendera en behandling med så nedslående resultat? Patientgruppen injicerande narkomaner är inte en grupp som letar efter vetenskapliga resultat av den behandling de kommer att genomgå. De får alltså inte veta vilka faromoment behandlingen kan medföra. Och Socialstyrelsen har inte heller talat högt om dessa resultat varken till sjukvårdshuvudmännen eller till allmänheten.

Hur är det möjligt att Socialstyrelsen får gehör för en så usel behandlingsmetod? Sannolikt därför att politikerna i riksdag och landsting litar på sin expertmyndighet och inte själva tar reda på fakta. Det är ju Socialstyrelsen som ska informera politikerna om behandlingens tillförlitlighet – inte tvärtom.

De enda som kan protestera är de injicerande narkomanerna själva. Problemet är att de genom underhållsbehandlingen får vad de mest av allt önskar sig: mera narkotika kostnadsfritt!

Beroendeläkarna har dock den kunskap som behövs för att slå larm. Men vilka alternativ kan de erbjuda sina patienter? Sanningen är att de saknar andra vetenskapligt utprovade metoder för narkomaner som injicerar opiater eller liknande medel, vilka alla är bedövande, smärtstillande, sövande eller lugnande. Därför är beroendeläkarna i Sverige tysta. I USA däremot pågår en omfattande debatt om underhållsbehandlingens risker.

Socialstyrelsen fattade ett avgörande beslut redan 2005 om att underhållsbehandlingen skulle utvidgas från de fyra kliniker som dittills hade haft tillstånd att använda underhållsbehandling. I dag finns underhållsbehandling på mer än hundra ställen i Sverige.

Från 2005 har dödligheten bland injektionsnarkomaner i Sverige ökat explosionsartat. Det läcker narkotikaklassade mediciner, så kallade opioider, från underhållsbehandlingens patienter till den illegala gatuhandeln av narkotika. Socialstyrelsen har försökt förklara bort detta med hänsyn till ändringar i dödsfallstatistiken. Men den förklaringen håller inte. Det handlar bara om marginella förändringar i dödsfallsstatistiken.

I grannlandet Norge finns i dag 7 500 injektionsnarkomaner i underhållsbehandling. Dödligheten i överdoser bland patienterna uppges där i senaste forskningsrapport (2017) vara 25 procent. Verkligheten i Norge är alltså densamma som i Sverige. Men verksamheten fortsätter i både Norge och Sverige som om ingen vet någonting om detta. Det är Socialstyrelsen, genom sin rekommenderade behandling, som låter en tredjedel av patienterna i underhållsbehandling dö utan att ens blinka med ögonen!

I våras antog Socialstyrelsen ett nytt program för att minska dödligheten bland narkomaner. Det vi nu vet är att detta program kommer att underhålla patienternas drogberoende och att öka dödligheten bland injicerande narkomaner genom ett omfattande läckage till de narkomaner som inte ingår i denna behandling, dvs. genom gatuförsäljning. Ofta står kompisarna med samma beroendeproblem utanför sjukvårdsinstitutionerna och väntar på att den som deltar i underhållsbehandling ska komma ut och dela med sig mot någon form av ersättning.

Inte någonstans i Socialstyrelsens nya program talas det om hur man ska förebygga att fler dras in i narkotikaberoende. Varför förbigår Socialstyrelsen helt frågan om hur narkomanerna rekryteras och blir beroende?

I Socialstyrelsens program förbises också hur man ska rehabilitera injicerande narkomaner till en drogfri och människovärdig tillvaro. Det finns verksamheter som kan hjälpa narkomaner till drogfrihet. Men det är inte genom narkotikaklassade läkemedel det sker. Socialstyrelsen borde studera hur det fungerar inom ideell verksamhet såsom LP-stiftelsen, Anonyma Narkomaner, KRIS, med flera.

De gör i dag ett bättre arbete än sjukvården för att få narkomaner drogfria. Där finns någonting att lära för Socialstyrelsen.

Rolf Bromme, journalist och författare, Upplands Väsby

Fler artiklar för dig