Debatt

Rolf Wessman: Varför sjungs ”Fattig bonddräng” i Svenska kyrkan?

Än en gång har jag i Svenska kyrkan fått höra visan ”Fattig bonddräng” och om hur han kom in i himlen.

Under de senaste åren har jag vid sex till åtta tillfällen under en konsert eller en andakt hört denna visa av Astrid Lindgren. Den är populär och får alltid kraftiga applåder.

Jag tycker att visan är trevlig, folklig, underhållande och trallvänlig. Det finns dock ett stort men som förstör allt. Budskapet i visan krockar helt med det allra mest centrala i den lutherska kyrkans budskap, i den kristna tron.

När fattig bonddräng, ängslig och lite skamsen för att hans sätt att leva har förargat vår Herre, står vid himlaporten, säger Gud till drängen: ”Fattig bonddräng, kom hit. Jag har sett din strävan och ditt eviga slit. Därför, fattig bonddräng, är du välkommen här. Därför, fattig bonddräng, ska du vara mig kär” Sedan tar Gud på fattig bonddräng den ”snövita skrud”.

Detta måste väl vara ett budskap som kyrkan helt borde ta avstånd ifrån? Visan har ofta placerats strax före eller efter andakten i kyrkan. Jag har inte vid något tillfälle hört ett ord om att budskapet i "Fattig bonddräng" skulle vara oförenligt med vad kyrkan står för. Hur är detta möjligt? Är kritik av Astrid Lindgren känsligt? Spelar det ingen roll vad man förkunnar i kyrkan? Är bifallet från åhörarna för starka? Jag skulle gärna höra synpunkter om detta ifrån ansvariga i Svenska kyrkan.

Rolf Wessman,Viebäck

PS. Själv tror jag att drängen kommer till himlen, men inte på de villkor som visan förkunnar.

Fler artiklar för dig