Så blev jag en del av polariseringen

Jag tillhör generationen som nyligen blivit vuxen och som till allra största del tar del av information från någon typ av skärm i mitt vardagliga liv. Min generation är den första som under tonårstiden fått möta och kunna ta del av allt som den här världen har att erbjuda, från världens alla hörn, samtidigt. Riktiga nyheter, falska nyheter, vinklade nyheter och den separata genren nyheter som jag kallar BuzzFeed.

Under veckan som gått då Facebook och Cambridge Analytica-skandalen avslöjats har jag upplevt en väckarklocka som börjat ringa och ifrågasätta vad majoriteten av mina källor till nyheter och information egentligen består av. Ett ärligt svar lyder tyvärr: sociala medier. Det är det automatiska tidsfördrivet och närheten till information som också är skräddarsydd till att vara just det som passar mig och som jag vill veta.

Ungefär där börjar jag inse hur farligt det kan bli. När all min data samlas ihop och mina sociala medier anpassas till att blåsa upp och gå i linje med de åsikter jag redan har, då utmanas aldrig mina fördomar och mina åsikter formas aldrig om. Jag blir en del av den polarisering som börjar visa sig skrämmande stark i vårt i grunden vackra demokratiska land. Allt blir mer och mer svart eller vitt. Ont eller gott, fult eller fint. Förenklat och åter förenklat, allt för att passa oss kortfattade millennials som inte orkar ta oss igenom en hel dagstidning.

Kanske är det dags att ändra på det, kanske är det dags att stänga de appar som bara vill göra mig nöjd för en stund och våga titta upp och konfrontera det som provocerar mig eller utmanar mig till att tänka annorlunda. Öppna ögonen och ta en titt på bredden av den variationsrikedom som existerar i Sverige i dag. Kanske är det dags att pröva i alla fall en sådan där digital prenumeration av en riktig tidning som jobbar för att inte bara ge en vinkel på varje fråga. Det låter ju som en någorlunda bra generationsanpassad idé i alla fall.

Jenny Jonsson, studerande 22-åring