Sakarias Winberg: Ryck upp rasistiska rötterna ur svenska jorden

År 1945 sa våra föräldrar, samt mor- och farföräldrar till varandra att det aldrig skulle få hända igen. Mellan 55 och 60 miljoner människor dödades under andra världskriget, hälften var civila. En mycket systematisk utrensning av judar, romer, homosexuella samt personer med funktionsnedsättning följde i Hitlers spår.

73 år senare under midsommarhelgen 2018 förlorar Sverige en landskamp i fotbolls-VM mot just Tyskland. Att förlora en landskamp mot Tyskland är inget unikt, det har hänt många gånger tidigare.

I dag lever vi tyvärr i en kontext där personer känner att de har tillräckligt med utrymme för att ta till orda och kalla personer i landslaget för ”arabjävel, äckliga gorilla, efterblivna idiot, blatte, självmordsbombare”. Som att detta inte räcker så riktas även hot och dödshot mot barn och fru till enskilda spelare.

Läs också: Frida Park: Fotboll och rasism har inget med varandra att göra

Det är med stort allvar vi bör se vad som händer i vår samtid, i vårt land och i delar av våra landsmäns och kvinnors hjärtan. Det är tydligt att klimatet kallnat och att de hjärtan som vår tidigare statsminister vädjade till oss att öppna nu verkar mer stängda än kanske någonsin tidigare.

Själv hade jag förmånen att fira midsommar i Leksand. Att delta på tre olika majstångsresningar på gårdar, i byar och i Sammilsdalsgropen (Sveriges största midsommarfirande) var tänkt att endast sprida glädje, värme och kärlek. Så blev det inte.

Även under ett av de firanden som jag deltog på var rasismen påtaglig. Ett gäng unga män och kvinnor i 20–30-årsåldern hade valt att sitta och dricka starköl på allmän plats (hur nu detta är rimligt bland många barn och unga). Då burkarna var tomma och låg och skräpade kom en person med utländskt påbrå fram och frågade om han fick hjälpa dem att ta bort tomburkarna. En person i sällskapet svarade: ”Våra pengar ska du inte få så låt burkarna ligga”. Senare under kvällen lämnar sällskapet platsen och starkölsburkarna ligger kvar och skräpar. Den hjälpande handen som avvisades med ett slutet hjärta ledde till ett skräpigare landskap och ett kallare klimat människor emellan.

Det ska aldrig få hända igen. Vädjan om att öppna våra hjärtan har aldrig varit mer aktuell än nu. Ändå kan vi, som jag uppfattar det, se en tävlan från de flesta av de etablerade partierna om vem som är hårdast, mest restriktiv mot dem som kommer utifrån. Det är positivt att svenska fotbollsförbundet går ut och markerar tydligt mot rasismen men det är inte tillräckligt.

Det är bra men det är inte tillräckligt att vi säger ifrån vid tillfällen då rasismen uppenbaras. Det enda som långsiktigt kan säkerställa ett samhälle utan rasistiska rötter i myllan är att rycka upp dess rötter. För att möjliggöra bortrensningen av rasismens rötter krävs människor som väljer att se rötterna, tar bort dem och öppnar sina hjärtan för att låta kärlek och medmänsklighet blomstra.

Tills dess att vi väljer att öppna våra hjärtan så kommer vi fortsätta se händelser som de jag ovan beskrivit: tullar, murar och hinder. Även båtarna med människor på flykt kommer fortsätta cirkulera utanför Europas kust för att ingen vill ta emot en främling på flykt. Främlingen hålls långt borta, lika långt borta som kärleken från våra hjärtan.

Om vi vill vara med och uppfylla våra föräldrars samt mor- och farföräldrars önskan om att det aldrig ska få hända igen så är det hög tid för oss att öppna våra hjärtan.

Sakarias Winberg, Leksand