Satsa nära, men inte på bekostnad av onådda

Den genomsnittlige kristne i världen ger endast strax under två procent av sin inkomst till kristen verksamhet.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

I krönikan ”Satsa nära – inte bara borta” (Dagen den 8 de­cem­ber) lyfter Carl-Henric Jaktlund upp behovet av att som församlingar satsa på evangelisation i närområdet. Mycket riktigt pekar han på att de flesta anställningar i kyrkorna i dag mestadels syftar till att betjäna de redan existerande medlemmarna. Här håller jag helt med krönikören om att ett skifte behöver ske och att mer pengar behöver läggas på utåtriktad verksamhet. Sverige är i stort behov av återevangelisering. Problemet är dock det citat som Jaktlund återger av Paul Davie (Alpha International) som understryker att västvärldens kyrkor antingen satsar sina pengar på mission utomlands eller på social omsorgsverksamhet.

Utifrån det givna citatet kan det lätt verka som att västvärldens kyrkor satsar enorma summor inom dessa områden. Så är inte fallet. Enligt statistik ifrån International Bulletin of Mission Research och Joshua Project, är det endast drygt fem procent av kyrkornas och de kristna organisationernas insamlade medel, världen över, som går till internationell mission. Den absoluta majoriteten av insamlade medel läggs i stället på de redan kristna, i form av olika verksamheter, anställningar och byggnader osv. Än värre är att så lite som mindre än en procent av de insamlade pengarna går till att nå de folkgrupper med evangeliet som vi brukar kalla för onådda. Med andra ord, de som aldrig haft chans att höra evangeliet är de vi satsar minst pengar på. Till denna statistik kan också nämnas att den genomsnittlige kristne i världen endast ger strax under två procent av sin inkomst till kristen verksamhet. Kanske är det just detta som är det största problemet.

Jag är inte emot att större satsningar görs för utåtriktad verksamhet i Sverige. Jag välkomnar det. Däremot tror jag att det också är dags för ett större skifte då det gäller hur vi hanterar den kristna världens pengar. Varför ska de som behöver det mest vara de som prioriteras minst?

I dag finns det, enligt vissa bedömare, omkring 7 000 onådda folkgrupper runtom i världen. Dessa folkgrupper har mindre än två procent evangeliskt kristna, alternativt mindre än fem procent nominella kristna. Omkring 3000 av dessa onådda folkgrupper saknar helt någon känd kristen. Dessa behöver prioriteras. Även om många svenskar saknar en grundläggande förståelse för evangeliet, innebär det inte att svenskar är onådda som folk. Varje svensk har tillgång till evangeliet, eftersom det finns kristna runt omkring och kyrkor i mer eller mindre varje samhälle. Evangeliet finns inom räckhåll. Tillhör man däremot ett onått folk finns inte evangeliet tillgängligt, eftersom det inte finns några inhemska kristna som kan dela det (eller alldeles för få sådana). Med andra ord kan man inte ens tacka nej till evangeliet, för man vet inte ens om att det existerar!

Självklart ska vi satsa på att återevangelisera vårt eget land. Naturligtvis ska vi göra vad vi kan för att sprida ut budskapet om Jesus i våra samhällen. Här behöver vi kristna bli mycket frimodigare än vad vi är i dag och flera olika satsningar behöver göras. Men vi behöver också inse att de som framför allt behöver prioriteras är de onådda folken. Om inte vi gör det, vem ska då göra det? Precis som Oswald J Smith (kanadensisk pastor under 1900 talet) bör vi ställa oss frågan: ”Varför ska vissa människor få höra evangeliet gång på gång, när andra aldrig har fått höra det ens en första gång?”

Magnus Lindeman, direktor Ljus i öster

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (100%)
  • Nej (0%)
  • Vet inte (0%)

1 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Mördade kristna i Nigeria
Nyheter
Foto: LUIS TATO