Själva lärandet är viktigt – inte skolan

Psykologen Alf B Svensson skrev nyligen i Dagen att föräldrar bör säga till sina barn att skolan är viktig. Men det är inte skolan som är viktig – det är lärandet. Vi lär för livet. Och vi lär oss bäst när vi har roligt, skriver Carl E Olivestam i en replik.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Psykologen Alf B Svensson hävdar i sitt inlägg i Dagen att föräldrarna ska säga till sina barn att skolan är viktig. Och i sin iver att förklara skolan som helt felfri och lärarna utan skuld till de bristande skolresultaten så lägger han denna skuld på föräldrarna.

Men Alf B Svensson, det är inte skolan som är viktig, det är lärandet. Och visst är det fyllt med lust att få vara aktiv i sitt lärande. Så startar varje liten nyfödd sin lärandeprocess med lust och nyfikenhet som drivkraft. Och så fortsätter det så länge barnet får frihet att själv påverka sin lärandeprocess.

Läs också: Alf B Svensson: Säg till barnen att skolan är viktig
 

Men så träffar barnet i skolan på en psykolog Svensson, som anser att föräldrarna ska lära sina barn att ”spotta i näven” medan föräldrarna möjligen lärt sina barn att man inte ska spotta alls. Och psykologens bild av vad skolplikten bjuder barnen på är att ”det har blivit dags att tänka på läxor, prov och betyg”. Sommarens frihet är slut och tydligen allt det roliga också.

Och som stöd för sin tes hänvisar psykologen Svensson till ett generaliserande påstående (utan att ange källan): ”Forskning visar att föräldrars inställning och förväntningar ofta spelar större roll än både lärarens skicklighet och klassens storlek”. Ett önskeresultat för en trängd före detta utbildningsminister och en högst ifrågasatt nuvarande – men knappast någon stimulans för alla röstberättigade föräldrar.

Som professor i utbildningsvetenskap och docent i ämnesdidaktik känner jag inte till någon sådan allenarådande forskning. I stället är det så, särskilt inom det pedagogiska området, att ideologiska bias och val av frågeställningar i stort sett styr resultatet. (Här är inte utrymmet för att gå in på detta. Jag vill endast visa på att den senaste forskningen kan baseras på neurovetenskap och inte på hundraåriga ideer från Wygotskij, Dewey med flera). Flertalet pedagoger föredrar trots detta att beskriva elevens roll i skolan som en process för inlärning medan andra, med förankring neurovetenskapen, föredrar lärande (Olivestam & Ott När hjärnan får bestämma. Stockholm 2010). Det kan kanske synas oskyldigt vilket val som görs. Men ordvalet innebär trots allt en accentförskjutning som är värd att observera. En inlärningsprocess förutsätter att ramvillkor föreligger för eleven att rätta sig efter. En lärandeprocess däremot ger större livsrum för eleven att själv bestämma över sitt lärande.

Alf B Svensson förstår skillnaden och underkänner den senare. Det är föräldrarna som ska se till att barnen oreflekterat följer den påbjudna inlärningen som är norm i skolan. Och jag instämmer med hans iakttagelse att då får det roliga hänvisas till sommarlovet. För inte ens efter skoldagen ska det roliga få plats. Föräldrarna ska strukturera även den tiden för sina barn. Och Svensson kommer med ännu en pekpinne och inflikar att det råder en motsättning mellan skolplugg och skärmtittande. Oaktat att det finns aktuell forskning som visar att skärmen och då särskilt mobilens kan vara ett mycket gott lärandeinstrument (Ott, T. "Mobile phones in school: From disturbing objects to infrastructure for learning" Göteborgs universitet 2017).

Svensson ser okritiskt på den rådande skolan och därför åvilar det föräldrarna att ”vara tydliga med att man förväntar sig att barnen gör sitt bästa i skolan”. Men redan den romerske politikern Lucius Seneca d y (död 65 f Kr) visste bättre: Non scholae sed vitae discimus – Vi lär inte för skolan utan för livet. Eller som en gammal gymnastiklärare lär ha sagt för att peppa sina elever inför ett tävlingslopp: ”Kom ihåg att ni springer inte för skolan, utan för livet”.

Men Svensson är i gott sällskap i det här landet, som till skillnad från Finland, har skolplikt i stället för lärandeplikt. Och inte finns det någon politiker likt Seneca som tänker ändra på detta trots att alla känner till vilket av dessa båda länder som under de senaste årtiondena har visat vilka barn som nått de bästa resultaten enligt Pisaundersökningarna.

Alf B Svensson konstruerar, i gott sällskap med chefen för PISA-undersökningarna, att det föreligger en motsättning mellan att ha roligt och att lära sig. Märkligt att han och andra undgår neurovetenskapliga lärandeundersökningar som visar att hjärnan lär optimalt när den får ha roligt!

När jag läser psykologen Alf B Svenssons resonemang och slutsatser är det inte utan att man erinrar sig en varningstext från 1850-talet: Man får akta sig för att bygga upp ett vetenskapligt system som ett spindelnät, som är för glest för att vara hållbart men tillräckligt tätt för att man skall trassla in sig. (Fysikern och filosofen Ernst Mach).

Carl E Olivestam, professor i utbildningsvetenskap, Strömstad akademi
docent i ämnesdidaktik, Göteborgs universitet

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Ledare
Premium
TORPKONFERENSEN
Premium
Foto: Johannes Ottestig
NYHEMSVECKAN
Nyheter
Foto: Josefin Lilja