Skapade jämlika och olika

Vi behöver inte en kristen radikalfeministisk analys. I den helige Ande äger vi trons fullhet. Och varför skulle inte män få uttala sig om jämställdhet? skriver Mikael Fälthammar.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Katarina Hedman och Sarah Grenholm har skrivit en replik till mig (Dagen den 3 januari). De väljer den väg jag ville undvika: skyttegraven. Deras replik bemöter inte mina argument (Dagen 21 december), utan riktar snarare in sig på att beskriva hur dålig jag är som person. Det får stå för dem, men läsaren bör känna till att de karikerar mig grovt. Någon strid ström av kommentarer från mig på deras sociala medier finns ej (fyra stycken, försök att skapa dialog, alla obesvarade). Jag uttrycker heller inte förakt för feminismen, men är djupt kritisk mot radikalfeminism i kyrkan.

Det som är mest angeläget att vederlägga är påståendet att jag på min blogg, ”uttrycker åsikten att kvinnor över huvud taget inte ska ha ledarroller inom kyrkan utan att de är skapade till att tjäna i hemmen”. Var och en är välkommen att besöka min blogg. Den heter ”Gäst och främling”. Ingenstans finner läsaren sådana påståenden, eftersom jag inte tror så. Tvärtom skriver jag där om många viktiga ledarroller kvinnor har i kyrkans tradition. Den bild Hedman och Grenholm tecknar stämmer alltså inte med verkligheten.

Vad jag har skrivit är att jag inte ser några argument i Bibeln eller traditionen för kvinnor som präster. Att en ortodox kristen uttrycker den åsikten borde inte komma som en överraskning, det är ju – tvärtemot vad Hedman och Grenholm påstår – alltjämt majoritetsuppfattningen i den världsvida kristenheten.

Jag är kritisk till att importera radikalfeminism i kyrkan av två orsaker. För det första tyder det på ett dåligt självförtroende som kristna, när Gud i sin helige Ande givit kyrkan ”hela sanningen” (Joh 16:13). De kristna leds av den helige Ande, inte av marxistisk radikalfeminism. Jag tror inte kristna behöver se sig om efter grönare gräs utanför kyrkans gränser. I den helige Ande äger vi trons fullhet. Det föder glädje och frid.

För det andra får en kristen radikalfeministisk analys mycket märkliga följder. En radikal­feminist ser ett strukturellt förtryck av kvinnan i samhället och menar att roten till det är patriarkatet. Patriarkatet upprätthålls bland annat av ”vita män” och har, enligt Hedman och Grenholm, låst kyrkan i samma patriarkala struktur.

Den tydligaste följden av deras analys är att jag, som vit man, enligt dem ”inte är en trovärdig person att uttala sig om jämställdhet”. Skälen till detta är min hudfärg och mitt kön. En sådan ideologi är direkt olämplig att anamma som kristen. I stället för kärlek till sin nästa tenderar den att föda självrättfärdig indignation. I min replik den 21 december skrev jag: ”Min fråga är huruvida radikalfeminism kan råda bot på problemen (mellan könen), särskilt utan att skapa nya problem”. Hedmans och Grenholms retorik vittnar om dessa nya problem.

En annan följd av deras analys är en missvisande bild av kyrkohistorien. De skriver att ”den berättelse som dominerat kyrkans institutionella tid har formulerats av män. Kvinnan, den avvikande, har tystats”. Tvärtemot deras påstående är kyrkohistorien full av kvinnor som haft enormt viktiga roller. Kyrkan har aldrig varit ”dålig på att sprida Guds rike”, hon är spridd över hela världen, och startskottet var kvinnorna vid graven, de första som fick vittna om Kristi uppståndelse! Läsaren kan googla de heliga Nino av Georgien, Olga av Kiev, Amma Theodora, Anna av Novgorod med flera. Öser man ur de egna källorna dyker många sådana här skatter upp!

Jag tror på jämställdhet mellan män och kvinnor. Det är så Svenska Akademiens ordlista definierar vanlig feminism. Jag tror också på olikheter mellan män och kvinnor och väljer, tillsammans med många andra förespråkare av jämställdhet, att inte använda epitetet ”feminist”, just eftersom det är ett ord som kan betyda så vitt skilda saker i dagens offentliga samtal. Vi är skapade jämlika och olika och det är något vackert.

Vad jag vill är att se hur denna jämlikhet och olikhet tjänar oss till frälsning i den kristna tron. Kampen står inte mot ”patriarkatet” utan mot synd och död inom mig själv. Frukten blir inte en utjämnad maktfördelning utan heliggjorda män och kvinnor – sanna människor. Den kallelse vi har som kristna är ju att efterlikna Gud i så hög grad som möjligt. Könens jämlikhet och olikhet återspeglar treenighetens mångfald i enhet, och är en gåva från Gud ämnad att dra oss närmare honom. Låt oss inte ringakta det utan söka förstå det!

Mikael Fälthammar, präst i Kristi uppståndelses ortodoxa församling, Göteborg

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (85%)
  • Nej (13%)
  • Vet inte (2%)

351 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Manifestation för konvertiter
Premium
Regeringsbildningen
Nyheter