Skapade till man och kvinna

Det har i vår tid uppstått förvirring när det gäller "Homo Sapiens", inte bara i samhället, men också inom kristna led. Skillnaderna mellan kvinnor och män har marginaliserats.

Det finns en trend att förringa de fysiska och psykiska olikheter som skapelsens Gud nedlagt i människan. Man betraktar de avvikelser som kommit till stånd efter syndens intrång som normala och acceptabla.

För oss kristna utgör detta ett ständigt problem om vi vill vara lojala mot den Gud, som skapade människan till sin avbild: "Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem." (1 Mos 1:27)

Vi kan aldrig komma ifrån att mannen och kvinnan är två olika individer, som tillsammans ska komplettera varandra och representera sitt gudomliga upphov.

Vi ska återspegla vår skapare och ansvara för den värld vi fått att vårda.

Det borde inte finnas något tvivel om att kvinnor och män har något olika naturliga förutsättningarna. Det betyder inte att de duktigaste kvinnorna är underlägsna männen. Inom vissa områden är det tvärtom. Förutsättningarna är olika.

En viktig skillnad mellan kvinnor och män är det faktum att männen inte genomgår samma månatliga cykel, som kvinnor i fertil ålder upplever. Dessa hormonsvängningar påverkar de flesta kvinnor och kan få följder för deras sätt att agera.

Till detta hör också förmågan att bära ett foster och föda barn, som under en viss period i kvinnornas liv kan utgöra ett hinder för andra krävande fysiska aktiviteter.

Männen har inga sådana förmågor eller begränsningar, utan är som regel disponibla på ett helt annat sätt under alla sin krafts dagar.

Detta är förmodligen förklaringen till att Gud i sin visdom besparade kvinnor från vissa uppgifter i både Gamla och Nya testamentets församlingar.

Till dessa uppgifter hörde den sakrala tjänsten i templet, där endast männen i Levi släkt kunde tjänstgöra (2 Mos 28:1; 29:9). På Nya testamentets tid utvaldes endast män att vara apostlar (Matt 10:1-4; Apg 1:21-26), diakoner (Apg 6:3-6), samt ”äldste”. Inte någonstans antyds att dessa tjänster innehades av kvinnor. Det vi finner när vi läser Bibeln är att Gud förskonat kvinnorna från dessa speciella uppdrag, men anförtrott dem andra viktiga uppgifter, som inte är lika utsatta och krävande.

Det har i vissa sammanhang hänvisats till Paulus ord "Nu är ingen längre...man eller kvinna" (Gal 3:28) som ett argument för en förändring av denna rollfördelning mellan kvinnor och män. Men detta är att gå långt vid sidan om det som Paulus egentligen framhåller med detta uttalande.

Det Paulus betonar är, att när det gäller frälsningen, spelar det ingen roll varifrån vi härstammar eller vad vi är: alla är vi Guds barn genom tron på Jesus Kristus. Det berör således inte några ämbeten i församlingen och innebär inte en revolutionerande nytestamentlig församlingsordning.

Det har också hänvisats till Petrus uttalande i 1 Petr 2:9-10 om det "allmänna prästadömet". Men är det inte där fråga om enskilda­ individer, utan det handlar om hela Guds församling på samma sätt, som under gamla förbundets tid, då hela Israel kallades att vara ett "heligt prästerskap" (2 Mos 19:5-6), trots att det var endast män (från Arons släkt), som fick tjänstgöra som präster och hantera de heliga föremålen. Att vidröra dessa visade sig vara ödesdigert om man inte tillhörde de därtill ordinerade (2 Sam 6:6-7).

Skriftens klara distinktion mellan kvinnor och män handlar inte om olika värden utan specifika gudagivna roller. De uppgifter som ålagts männen kräver självförnekelse, orubblig tro och tillit till Herren, samt mycket ödmjukhet. För att klara detta krävs också ett stabilt psyke, som tål de påfrestningar, som det innebär att dela Kristi smälek.

Det faktum att Gud förskonat kvinnor från dessa ytterst krävande uppgifter innebär inget hinder för de kvinnor som av uppriktigt hjärta vill tjäna Herren, att göra så inom de områden, där de är bäst lämpade.

Det finns alla möjligheter att både tala och vittna om sin tro och sprida kunskap om frälsningens gåva till både unga och gamla.

Det finns mängder av exempel på detta – både i Skriften och i den kristna församlingens historia, där vi finner många kvinnliga föredömen och exempel på framgångsrika evangelister, goda förkunnare, hängivna bibelarbetare och lärare.

För den som av hela sitt hjärta vill tjäna Herren och dela med sig av sin tro finns inga gränser. Möjligheterna är oändliga för den som väljer att tjäna Herren i uppriktig ödmjukhet.

Jerker Sjölander,

pensionerad adventistpastor, Delsbo