Sluta döva samvetet kring abort

Abortkritik avfärdade jag som nonsens och en i­nskränkning av min personliga frihet. Men jag har bytt åsikt. Det skriver Rickard Newman, tidigare kampanjchef för Moderata ungdomsförbundet.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Den senaste tiden har vi kunnat läsa ledare och debatt­artiklar i Aftonbladet som hyllar svensk abortlagstiftning, hetsar barnmorskor att byta jobb och kritiserar kristdemokrater för att ”inte bry sig om kvinnor alls”. Tonläget är som alltid väldigt uppskruvat när abortfrågor diskuteras. Likadant var det i våras när RFSU, Läkarförbundet och flertalet politiska företrädare attackerade barnmorskan Ellinor Grimmark för att åberopa vårdpersonals rätt till samvetsfrihet vid aborter.

Det sätt på vilket abortförespråkare aggressivt adresserar dessa frågor påminner mig smärtsamt mycket om hur jag själv argumenterade för några år sedan.

Jag såg det som en självklarhet att kvinnan skulle ha rätt att välja om hon ville behålla sitt barn eller inte, fram till den veckogräns då Sveriges riksdag bestämt att ett foster ”förvandlas” till människa och därmed har rätt till liv. Jag ifrågasatte aldrig den uppenbara godtyckliga subjektiviteten i denna realitet och hade väldigt liten lust att fundera djupare på det.

När någon sa att mer skol­information om preventiv­medel var lösningen på problemet med oönskade graviditeter var jag inte sen att hålla med. Det innebar nämligen att jag inte behövde tänka djupare på mitt eget förhållningssätt till sex.

Jag växte upp i en hemmiljö och i ett samhälle som formats av de sexuella frigörelseidéerna under 1960- och 1970-talen. Jag fostrades att tro att vi har rätt till sex, gärna ofta och med olik­a partners, utan några konsekvenser. Det är logiken bakom preventivmedel som ideologi.

Men en förmodad rätt till sexuell aktivitet utan några graviditeter är ett krav på att avbryta verkligheten och lagarna om orsak och verkan för att få det vi vill ha. Vi brukar dock sällan tänka på frihet på det här sättet i andra frågor. Frihet har begränsningar. Man kan hävda att äta är en bra och nödvändig sak, att alla har rätt att äta. Men det är inte rimligt att säga att människor har rätt att äta vad de vill och samtidigt garantera att de aldrig blir feta eller får hjärtsjukdomar eller högt blodtryck. Lika orimligt är det att argumentera att varje person har rätt till obegränsat sexuellt umgänge och garantera att ingen någonsin kommer att bli gravid eller få könssjukdomar.

Det manus jag hade fått i min hand som ung tonåring var alltså baserat på en lögn. I samma manuskript fanns också en idé om att godhet och ondska är något för mig som individ att definiera. Så jag hoppade precis som de flesta i säng med idéerna från Thomas Hobbes och John Stuart Mill om att det som ger mig njutning är moraliskt gott medan det som orsakar besvär och lidande är ont. Frihet är rätten att göra vad jag vill och det ultimata målet är ett liv så rikt som möjligt i njutning och så fritt som möjligt ifrån smärta. Utifrån denna logik hade jag med andra ord rätt att avfärda allt som kunde göra mitt liv obekvämt – en oönskad graviditet såg jag inte som något undantag.

Under min tid som politiskt aktiv i Sverige var det detta synsätt som låg till grund för hur jag argumenterade, helt i linj­e med större delen av det politiska och mediala etablissemanget. Abortkritik avfärdade jag som nonsens och en inskränkning av min personliga frihet. Men oviljan att bemöta organisationer som ”Ja till Livet” på allvar och instinkten att döda varje abortkritik i sin linda, handlade i grund och botten om något djupt personligt.

Det handlade om att försöka döva och stävja alla uttryck och idéer som tvingade mig att möta mitt samvete, den del av min mänskliga natur som rationellt förstod det vetenskapliga faktum att en människa alltid är en människa, oavsett om hon befinner sig i en livmoder eller inte, eller hur många veckor hon är.

Det är naturligt att möta en växande kognitiv dissonans med höga brösttoner. Jag kände en enorm skuld och skam när jag förstod att jag hade förespråkat mord på de minsta och svagaste i vår värld. Jag kände en lika stor ilska och besvikelse när jag insåg att vi måste ta livet av våra barn för att kunna ha det sex vi vill ha. Det sex vi blev fostrade att tro att vi ville ha.

Frågan är vems samveten det är som verkligen sätts på prov i debatten om samvetsfrihet och aborter.

Rickard Newman, tidigare kampanjchef för Moderata ungdomsförbundet och chefredaktör för dess medlemstidning Blått samt aktiv i Moderaterna. Numera Director of Family Life och Pro-Life i det katolska stiftet i Lake Charles, Louisiana, USA.

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Nyhem och Torp
Premium
Foto: Agnes Öjfelth
Debatt
Foto: TOMASONEBORG/SvD/SCANPIX