Debatt

Sluta hyckla om onani och sexualdrift

Vi behöver en teologi som inte stannar i huvudet utan fortsätter ner i byxorna.

Alf B Svensson är en kunnig och erfaren själasörjare, om uttrycket tillåts om en psykolog. Han har sin givna plats i kyrkornas opinionsbildning. I artikeln om porrsurfande kristna menar jag dock att han gör det enkelt för sig genom att begränsa frågan och inte vilja se hela sammanhanget. Det är mycket vanligt i debatterna, att man menar sig tjäna något slags saklighet genom att behandla en fråga i taget och bortse från det större sammanhang i vilket den ingår. Jag har inga invändningar mot sakuppgifterna i artikeln. Och inte mot Jacob Rudolfsson, när han klargör att det utbredda porrsurfandet innebär en självmanipulation som är släkt med drogmissbruket.

Men det är också lätt att moralisera utan att erbjuda alternativ. Vad skall en sexuellt upphetsad femtonåring göra? Gifta sig varken får eller kan han. Och vad skall en sexuellt frustrerad femtioåring ta sig till? Ensamhushållet vinner ständigt terräng i statistiken. Och vår oro gäller ju inte bara porren, utan närmare bestämt också onanin. Att man kan programmera sig själv för regelbundna kickar utan mänsklig kontakt utvecklas lätt till en skadlig ovana. Att onanera blir ett sätt att bygga in sig i ensamheten och hålla människor på avstånd.

Dagens unga utbildar sig länge och gifter sig sent, om alls. Samtidigt är det kyrkans budskap att man bör avhålla sig från sex före och utanför äktenskapet, och efter äktenskapet. Könsmognaden inträder tidigt. En flicka kanske får sin mens vid elva år och pojken sin första nattliga sädesavgång vid fjorton. Om de varken får onanera eller gifta sig, innebär det i de flesta fall att de förväntas hålla begären stången i över tio år. I samma predikament befinner sig också alla de, som av olika anledningar inte har tillgång till någon partner, trots att de håller äktenskapet i helgd. Geografiska avstånd, sjukdom, separation och dödsfall finns här bland orsakerna. De som ställs inför kyrkans renlevnadskrav och samtidigt känner styrkan i sin lust, sin sexuella aptit, kan se sig stå inför orimliga krav. Här saknas den grundläggande ärlighet och klarhet man har rätt att vänta sig i Guds hus.

Men frågorna stannar oftast i en gråzon. Kyrkans företrädare borde erkänna som det är: Sexualdriften är hos en normal människa så stark att den i likhet med hunger och törst i längden inte kan motstås. Det gäller att anvisa tydliga alternativ. Tala om för de unga hur de skall bära sig åt. Kunskapen har de redan tillgång till, den kommer från media, skolan, kamrater och den egna fantasin. Men hur ska allt hanteras?

Anders Bylander

Fler artiklar för dig