Debatt

Stefan Gustavsson: Sanningen går före metoden

Vi bör söka bästa möjliga förklaring till de fakta vi har och inte låta en i förväg vald metod begränsa de möjliga svaren. Det skriver Stefan Gustavsson i svar till Hägerland och Wassén.

I min recension av "Den okände Jesus" (Dagen 30 december) kritiserar jag Hägerland och Wassén för att deras resonemang, på ett antal områden, saknar stringens och tyngd. I en debattartikel (Dagen 18 januari) lyfter författarna fram ett av områdena, synen på historieforskning, och hävdar att min kritik är "gravt förenklad".

I verkligheten är det tvärtom­. Hägerland och Wassén laborerar med endast två möjliga synsätt på historieforskning: Antingen en absolutifierad naturalistisk metodik som innebär att ”varje skeende ska kunna förklaras som verkan av en känd inomvärldslig orsak” eller ett naivt accepterande av varje anspråk på det övernaturliga, där påståenden om Apollonios av Tyana och Jesus från Nasaret ska bedömas lika. Men just detta är att förenkla. Det finns nämligen fler möjliga hållningar än dessa två.

Vi är överens om att utgångspunkten för historisk forskning är tillvarons regelbundenhet och att skeenden därför i utgångsläget bör förstås inomvärldsligt, i enlighet med historisk-kritisk metod. Men vad ska vi göra om vi stöter på historiska fakta som inte låter sig på ett rimligt sätt förklaras enbart inomvärldsligt­?

Hägerland och Wassén skriver i sin bok: ”Det måste poängteras att historiker inte utger sig för att avgöra huruvida gudar … existerar eller inte”. På samma sätt kan historiker inte heller avgöra i förväg om Israels Gud har ingripit övernaturligt i historien eller inte. Att då använda en strikt naturalistisk metodik är kontraproduktivt. Om Gud har agerat övernaturligt och vi har låst oss vid att alla händelser måste ha en naturlig orsaksförklaring kommer vårt vetenskapliga arbete inte att leda oss i riktning mot sanning. Och sanning är ju målet för all vetenskap.

N T Wright, en av vår tids ledande Jesus-forskare, skriver: ”att i det närmaste likställa övernaturligt med vidskepelse är fågelskrämmor som upplysningstänkandet har ställt fram för att skrämma iväg den som följer historiska argument dit de leder. Det är hög tid för fåglarna att sluta ta notis.”

Det handlar om att vara konsekvent. Menar vi allvar med att vetenskapen inte kan utesluta Guds existens eller hans övernaturliga agerande, så ska vi inte i förväg utesluta att han har agerat övernaturligt. Vi måste vara öppna för det faktiska historiska skeendet.

Jag förespråkar vad som ibland­ kallas öppen historisk-kritisk metod. Det innebär att man arbetar historiskt-kritiskt, men utan dogmatiska låsningar till en naturalistisk världsbild. Anspråk om det övernaturliga måste inte avskrivas i utgångsläget, utan behöver analyseras fall för fall.

De flesta av dem kan snabbt avskrivas, eftersom det finns trovärdiga naturliga förklaringar, men det är inte givet från början att det med nödvändighet gäller varje enskilt fall.

Skillnaden i status på de historiska uppgifterna om Apollonios av Tyana och Jesus av Nasaret, för att ta Hägerlands och Wasséns exempel, är mycket tydlig. Vi har endast en källa om Apollonios, nämligen Filostratos, som skriver etthundratrettiofem år efter Apollonius liv. Filostratos bygger i sin tur främst på uppgifter från en viss Damis, en person som de flesta forskare menar är en fiktion skapad av Filostratos själv. Käll-läget är med andra ord mycket svajigt.

Detta står i stark kontrast till situationen vad gäller Jesus från Nasaret. Där har vi tillgång till ett flertal källor, tidiga källor och vi har tillgång till ögonvittnesmaterial. Därmed står vi på stabilare historisk grund. Det är därmed inte rimligt att uppgifterna om Apollonius och Jesus ska bedömas på samma sätt.

Jag menar att vi bör söka bästa möjliga förklaring till de fakta vi har och inte låta en i förväg vald metod begränsa vilka svar som är möjliga.

I linje med N T Wright menar jag att det inte finns någon enbart inomvärldslig förklaring som på ett tillfredställande sätt kan göra rättvisa åt de historiska fakta vi har om vad som följde på Jesu död. Begravningen, upptäckten att graven var tom, de många påtagliga mötena med den uppståndne Jesus och den kristna kyrkans överraskande och kraftfulla framväxt kräver en förklaring.

De många inomvärldsliga förklaringsförsöken har i olika grad misslyckats med att ge en hållbar och sammanhängande förklaring. Varför då utesluta möjligheten av att Gud gripit in?!

Till sist: Hägerland och Wassén påstår att jag ifrågasätter om de kan vara kristna. Här måste jag kraftfullt avvisa deras exegetik av min text; det påståendet står inte att finna. Jag skulle aldrig göra ett sådant ifrågasättande. Frågan om vem som är kristen lämnar vi bäst till Gud. Däremot ifrågasatte jag den teologiska koherensen mellan innehållet i "Den okände Jesus" och den kristna kyrkans bekännelse. Det ifrågasättandet kvarstår.

Stefan Gustavsson, generalsekreterare för Svenska evangeliska alliansen

Fler artiklar för dig