Stoppa exporten till diktaturer

Alliansregeringen tillsatte en parlamentarisk utredning i syfte att skärpa exportkontrollen av krigsmateriel till diktaturer. Arbetet pågick under tre år och i juni 2015 la utredningen fram förslag på lagstiftning som skulle träda i kraft i april 2016. Ännu har inga förslag synts till från regeringen och det är närmast tyst i frågan. Det som hörs är en omvänd ambition. Nya ansträngningar för att återigen öka exporten till diktaturer görs, senast genom statsminister Stefan Löfvens besök med en delegation till Saudiarabien, däribland företrädare för vapenindustrin.

Med nya bilaterala handslag mellan Sverige och en av världens hårdaste diktaturer kan nya exportavtal skrivas under, trots att regeringen sagt upp samförståndsavtalet mellan länderna. Att regeringen samtidigt, hand i hand, tycks storsatsa i Dutertes Filippinerna väcker frågetecken om var regeringen står.

Sverige behöver en försvarsindustri för vår egen säkerhet. Försvarsindustrin verkar i en internationell kontext och eftersom det inte skulle vara kostnadseffektivt att kräva att svenska försvaret enbart skulle köpa svensk materiel kommer viss export av krigsmateriel fortsatt att behövas. Att exportera och importera krigsmateriel är en del av svensk försvarspolitik.

Men Sverige beskriver sig själv som en humanitär stormakt. Ett land som verkar för att rädda liv.

Sverige tar också ställning för mänskliga rättigheter, frihet och demokrati. Starka värden som ytterst handlar om att fler människor ska få tillgång till sitt unika och absoluta värde och sina rättigheter. Och då duger det inte att med ekonomiska argument exportera krigsmateriel till några av världens värsta diktaturer.

Särskilt nonchalant blir det när regeringen tycks bortse från att det, åtminstone i utredningen, fanns en samsyn mellan riksdagens partier att exportkontrollen nu måste skärpas.

Exporten och handeln får inte krocka med hörnstenarna i Sveriges utrikes- och biståndspolitik. Vi kan inte ge med ena handen och indirekt förstöra och rasera med den andra. Riksdagen har beställt en skärpning av lagen och är tydlig med att respekt för mänskliga rättigheter och mottagarlandets demokratiska status ska utgöra centrala villkor vid tillståndsprövningen. Om det förekommer grava brister eller allvarliga och omfattande kränkningar så utgör det hinder mot export.

Kristdemokraterna har sedan 2001 ett tydligt ställningstagande för ett demokratikriterium i partiets principprogram. För partiet stod tre frågor i fokus under arbetet med utredningen.

Vi vill se ett tydligt demokratikriterium och ett förbud mot att exportera vapen till icke-demokratier.

Vi vill att förbudet också ska gälla följdleveranser då begreppet i dag tycks få till konsekvens att export kan pågå år efter år, även om landet utvecklats i fel riktning. Samtidigt måste också öppenheten kring Exportkontrollrådet öka, utan ansvarsutkrävande gentemot partierna riskerar både rådet och en ny lagstiftning bli tandlös.

Kristdemokraterna och övriga partier har tillsammans kommit överens om skärpningar. Vi skulle gärna ha sett mer långtgående skrivningar i utredningens förslag, men det fanns också en styrka i att komma överens i brett samförstånd.

Men nu dröjer regeringen och visar tydliga ambitioner om att öka exporten till icke-demokratier. Det väcker återigen frågan om var regeringen står. Vilken är Miljöpartiets hållning och vilket blir regeringens gemensamma förslag? Det är ännu höljt i dunkel.

Frågan bereds i regeringskansliet, men hoppet om att det är en skärpt lagstiftning som kommer att läggas på riksdagens bord blir mindre och mindre – i takt med att exportambitionerna till diktaturer tycks öka.

Vi menar att utredningens förslag ska ses som en helhet. Det finns inte utrymme att lägga ett uppluckrat förslag på riksdagens bord. Näringslivsintressena måste här stå tillbaka för människovärde, demokrati och frihet.

Sofia Damm, utrikespolitisk talesperson Kristdemokraterna

Edvard Agrell­, general­sekreterare, Kristdemokratiskt internationellt center