Sune Fahlgren: Bilda verkar ha en grandios självbild

Jag skrev nyligen en ledarartikel i tidningen Sändaren (20 november) om studieförbundet Bilda som väckt reaktioner. Anledningen var att det är fem år sedan Bildas medlemsorganisation sa ”nej” till samgående med Sensus, men ett starkt ”ja” till Bilda som ett kyrknära studieförbund.

Grundfrågan i min artikel var om detta studieförbund nu efter fem år är relevant för sina medlemsorganisationer. På en punkt ställde jag också en offentlig fråga till förbundsstyrelsen och dess ordförande: Varför frångick Bilda för två år sedan principen att förbundsrektorn ska ha kompetens från folkbildningsverksamhet och ledarskap i idéburen organisation?

Det blev en hel del reaktioner på ledarartikeln i sociala medier och i privata mejl, vilket Dagen snappade upp och gjorde en kort intervju med mig (Sune Fahlgren kritiserar studieförbundet Bilda). Den rubrik och ingresstext som sedan publicerades i denna intervju står jag inte alls för, men mina ord i intervjun var korrekt återgivna.

Att Bildas förbundsstyrelse och ledningsgrupp nu väljer att publicera ett svar i Dagen (Bilda: Vi behöver förändras och utvecklas) på en ledarartikel och debatt som började i Sändaren, gillar jag inte. Läsarna av Dagen har bara sett en liten del av frågorna och argumenten. Svaret är mycket allmänt hållet och vill ge intryck av full enighet på högsta nivån. Därmed tar man effektivt död på samtalet om Bildas relevans i dag. Det verkar inte finnas något som skaver i toppen.

Av svaret att döma har Bilda en grandios självbild. From som jag är, gick mina tankar till orden i Jeremia 6:14: ”Allt är väl, allt är väl”. Visserligen skriver Bilda att ”vi behöver förändras och utvecklas” och att ”vi vilar tryggt i den kristna livsåskådningen i våra hjärtan”, men den långa uppräkningen av omfattande verksamhet säger något annat. Bilda framstår som ett företag och inte som en folkrörelse. Identiteten blir mer ett varumärkesbyggande än social samhörighet och öppen debatt.

Den konkreta fråga jag ställde i Sändaren om principer för tillsättning av förbundsrektor har inte heller besvarats. Förbundsstyrelsen hänvisar istället till ett slags "delat ledarskap", men förklarar inte vad det innebär. Man hänvisar inte heller till någon utvärdering av hur det fungerat i praktiken. Har förbundsordföranden blivit en operativ ledare?

I en kristen församling är det självklart att kyrkoherden eller föreståndaren har erfarenhet av församlingsverksamhet och teologiskt ledarskap. I ett politiskt parti är det självklart att samtliga i högsta ledningen har erfarenhet av politisk verksamhet och ideologi. Man anställer inte någon som inte arbetat inom rörelsen. Det är ju ledarskapet som är ansiktet utåt och kan frågorna. Jag konstaterar att i Bilda är detta inte längre självklart!

Svaret från Bilda avslutas med en inbjudan till att komma med bidrag till "hur vårt folkbildningsarbete ska utformas i en ny tid" och till "hur Bilda ska finna vägar in i framtiden". För mig visar den inbjudan ingen öppning för att verkligen arbeta med identiteten, ideologin, med målsättningen för Bildas arbete, med tilliten i mötet med en osäker framtid. Det är bara "hur"-frågor som verkar stå på agendan hos ledarskapet – metoder, tekniker, arbetsformer, effektivitet, etcetera – inte de grundläggande frågorna om "varför".

En kyrknära folkbildningsverksamhet bygger på ständig utveckling av övertygelser, visioner och tillit, alltså inte bara på ”göra” utan också på ”vara”. Folkbildningen är i sitt esse när den är en levande del av en folkrörelse.

Sune Fahlgren, ledarskribent Sändaren och högskolektor