Sune Nordin: Inte bara i Knutby - Alltför många exempel på osunt ledarskap i Sverige

Allt är inte ”Gud som glimmar”. Vi behöver fråga oss vad vi uppmuntrar och inte minst vad vi belönar, skriver pastorn Sune Nordin.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

I april 2017 blev jag kontaktad av pastor Magnus Jonegård som hade varit involverad i att stötta processerna kring Knutby sedan hösten 2016. Han undrade om jag tillsammans med honom ville hjälpa till i det arbetet. Sedan dess har jag träffat och fått möjlighet att ge bidrag in i många av dessa människors liv. En del av dem har jag lotsat in i nya församlingsgemenskaper, andra har valt andra vägar. Paret Jonegård och jag och min fru träffar kontinuerligt ett antal människor från Knutby till samtal, bön och gemenskap.

Vi vet alla att allt inte är ”Gud som glimmar”. I tider när många av oss längtar efter att se ett större genombrott för Guds rike kan det vara frestande att inte vara noga med riktningen och sundheten. Alla sammanhang som vill Guds rikes utbredande och karismatiskt liv står naturligtvis inför stora utmaningar. Inte minst då det gäller just riktning och sundhet.

Inte bara pingströrelsen utan alla samfund och kyrkor behöver föra dialoger i öppenhet, analytiskt och rannsakande med ljuset på sig själv. Oavsett vilket namn det nu får. Ödmjukhet över att vi inte har alla rätt och att vi alltid har något att lära borde känneteckna oss kristna och inte minst ledare. Det innebär inte att alla sammanhang har samma väg att gå. Vi har olika utmaningar utifrån de situationer vi befinner oss i. Karismatiska kyrkor och rörelser har sina utmaningar medan de historiska kyrkorna har andra. Men ödmjukheten och reflektionen är nödvändig, inte minst från oss ledare.

Exemplen på missgrepp och allvarliga avsteg från sunt ledarskap finns, inte bara i ett globalt perspektiv. Exemplen är tyvärr alltför många även hos oss i Sverige.

Även om långt ifrån alla fått samma konsekvenser som i Knutby finns embryon till det som kan gå fel. Ibland är det församlingar, oftare församlingsledare men oftast pastorer eller föreståndare som uppträder och leder på ett osunt sätt. Jag har sett och hört om alltför många av sådant slag.

Vi behöver fråga oss vad vi uppmuntrar och inte minst vad vi belönar. Naturligtvis är teologin viktig: vad som predikas och undervisas. Men ännu mer: Det som vi bekräftar och belönar formar våra församlingsmiljöer och skapar en kultur av sundhet – eller dess motsats. Kommande ledare formas i dessa miljöer och vi får de ledare som vi själva formar. Det vi behöver är ledare som med både tydlighet och känslighet tar ansvar inför de utmaningar som vi har i dag.

Aposteln Paulus hade ansvar för många församlingar och agerade på olika sätt i olika situationer. I 1 Thess 2:7–8 berättar han om ett förhållningssätt som var framgångsrikt i den situationen. Han använder ord som ”kärleksfullt som en mor när hon sköter om sina barn”, ”av ömhet för er”, vi ville ge våra liv för er”, ”så kära hade ni blivit för oss”. Vilket strålande ledarskap. Det behövs människor att ta rygg på som får bli goda föredömen, ledare som håller kvalitet, integritet och karaktär hela vägen.

Mina erfarenheter av att möta människor som kommer från osunda miljöer, inte då bara Knutby, är att de behöver mötas av ödmjukhet och ett intresse av att lära känna dem och en vilja att lyssna på deras berättelser. Att nonchalera och vända dem ryggen är att ytterligare skapa sår som sätter sig djupt.

Liksom vi ger människor nåd, och ofta plattform, som har levt långt ifrån ett kristet liv bör, dessa människor mötas av samma nåd. För människor som både levt kriminellt och har gjort ett antal människor illa eller har handlat dåligt på olika sätt bör vi, och ska vi, ge nåd. I konsekvensens namn bör människor som levt i destruktiva församlingar och gått vilse i dessa sammanhang omfamnas av samma barmhärtighet och nåd.

Om inte, är risken stor att män­niskor upplever att de är med i ett system som reagerar kyligt och okänsligt. Ledare riskerar då att placeras in i det Jesus säger i Matt 20:25–26. ”Ni vet att härskarna är herrar över sina folk” – alltså uppträder som maktmänniskor – men vidare ger Jesus riktningen för kristet ledarskap. ”Men så är det inte hos er, den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare”.

Det här är utmanande när inte allt blir som vi ledare vill och när det gäller människor som har andra åsikter än vi. Att tjäna är signumet för Jesu ledarskap. Ett ledarskap utifrån Jesu ord är tufft men absolut genomförbart.

Erfarenheten säger mig också att omsorgen inte bara behövs för de som levt i osunda församlingsmiljöer utan också släktingar och vänner som påverkats och blivit drabbade. De behöver få våra öron och hjärtan för att få hjälp att gå vidare.

Vi kommer, som ofta, från olika håll och olika utgångslägen och det sista som behövs är konfrontation utan en vilja och längtan till förståelse och försoning. Sverige behöver levande, friska församlingar och sammanhang som på många olika sätt uttrycker Guds rikes liv där människor blir helade och upprättade. ”Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar” (Hebr 10:24).

Sune Nordin, pastor

Läs också Detta hände i Knutby Filadelfia - från start till nedläggning

Läs de senaste artiklarna om Knutbysekten

Alla tidigare artiklar

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (0%)
  • Nej (0%)
  • Vet inte (0%)

0 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Sommarkonferenserna
Foto: Johannes Ottestig
Foto: Johannes Ottestig
Kristen i coronakrisen
Foto: Kajsa Göransson
Foto: Kajsa Göransson
Coronakrisen
Pat Marmo, ägare till en begravningsbyrå i Brooklyn, berättar att de är kraftigt överbelastade till följd av corona-pandemin. 
Foto: John Minchillo
Foto: John Minchillo