Svårt vara generös om man är otrygg

Det är valår och de politiska åsikterna ventileras livligt i medier och kring borden. Den demokratiska friheten ska vi vara tacksamma över.

De nationalistiska vindarna blåser friskt över Europa och även i Sverige. Behovet av att återskapa en nationell identitet verkar vara stor. Osäkerheten i identiteten leder ofta till att man stänger om sig och ser till sina egna behov först. Är man otrygg i sin identitet är det svårt att vara generös mot andra.

Orsaken till de ökande nationalistiska strömningarna kan vara ett resultat av att vi aktivt skalat bort vårt kristna arv och glömt vår historia. Vi vill vara fria, oberoende, sekulära och samtidigt blir vi mer rotlösa. Rotlösheten gör att vi blir ostadiga och börjar söka efter något stadigt att hålla fast vid.

När vi börjar söka tryggheten i det som finns runt oss i stället för den trygghet som finns i det hopp vi äger så kan vi lätt gå fel. Det finns en sund trygghet men även en trygghet som bygger på egoism som bottnar i, ”låt mig vara, jag vill inte bli störd”. Kristen tro handlar om att låta nöden gripa tag i oss och låta den göra något med oss så att vi bryr oss.

I ett kyligare Sverige där man öppet talar om människors rättigheter utifrån bakgrund och etnicitet är det viktigt att våra församlingar är öppna och varma gemenskaper för alla människor. Att hjälpa den behövande oberoende bakgrund är att visa Guds hjärtelag. Att vi sedan behöver lagar och ordningar för att samhället ska fungera är ingen motsättning. Givetvis behöver vi se över förutsättningarna för ett fungerande samhälle men inte utifrån rädsla och skapande av murar av utanförskap.

När nationalistiska strömningar vill använda kristen tro och kyrkan som ett verktyg för att uppnå sina syften måste vi ställa frågan, är detta rätt? Vill vi ha en kristen stat utan ett kristet liv? Vad kommer det i förlängningen att betyda för oss "frireligiösa" och vad kommer det att betyda för oss som driver fristående kristna utbildningar, förskolor, skolor och folkhögskolor?

Ser vi i ett europeiskt perspektiv och i ett historiskt perspektiv så är stark nationalism inget som gynnar den kristna friheten. När vi börjar använda argument som att Gud skapat gränser, nationer och folk, för att begränsa invandringen har vi missat något väsentligt. Jag vill påstå att det inte är människorna som är problemet utan snarare religionen och efterföljande kultur vi stör oss på. Men vi kan faktiskt göra något åt det, vi kan visa på en annan väg, kärlekens och försoningens väg genom Jesus!

Glömmer vi historien så saknar vi riktning för framtiden. Glömmer vi historien så glömmer vi att för drygt 100 år sedan emigrerade cirka en miljon från Sverige undan fattigdom och svält. Glömmer vi historien så börjar vi dela upp människor i samhället utifrån vissa kriterier vilket kan leda till oanade följder.

Jag tror att det är viktigt att vi som kristna står upp för de goda värderingarna i samhället och låter våra församlingar vara öppna varma gemenskaper för alla oberoende livssituation, bakgrund eller nationalitet. Som troende är vi kallade att be för vårt land och våra ledare (1 Tim 2:1-3).

Vem ska jag då rösta på i valet? Som bekant finns det i sakfrågor goda förslag och idéer i alla partier och inför ett val blir de flesta partiledare mer eller mindre religiösa. Mitt förslag är att använda den möjlighet du har för att kryssa för personer som står för de värderingar, tro och den ideologi som överensstämmer med det samhälle du vill leva i.

Thomas Nordberg, pastor Svedjeholmskyrkan, Örnsköldsvik