Svenska frikyrkans utmaningar

Det finns människor jag beundrar, en av dem är prästen Carl-Erik Sahlberg. Det fantastiska församlingsarbete han lett i S:ta Clara Stockholm i över 20 år är beundransvärt. Jag uppskattar hans ödmjukhet och stora hjärta för sargade männi­skor, få kristna ledare i Sverige kan tala med större tyngd och trovärdighet utifrån sitt eget livsverk.

Nyligen skrev Carl-Erik Sahlberg en oerhört viktig debatt­artikel (Dagen 22/9), om b­ekymren med den kyrka han tjänat, Svenska kyrkan. Han nämnde ett snabbt minskande medlemsantal, om många tomma kyrkor vid gudstjänstfirande och en allmänreligiös reträtt­teologi. Med sin debattartikel ville han visa på en väg ut ur krisen.

Men Svenska Kyrkan är inte ensam om att ha problem i vårt land, även frikyrkorna kämpar. Tappet av församlingsungdomar i samband med att de flyttar för att studera i någon större stad, är ett av våra stora bekymmer. Ett annat är att många församlingar ger upp sin söndagsskola och övrig barnverksamhet för att deltagarna är få, med r­esultatet att bara de äldre blir kvar. Ett tredje bekymmer är slentrianmässiga gudstjänster, alltför dåligt förberedda. Misslyckandet att fånga upp nya människor som kommer till kyrkan, för att församlingen blivit för introvert, är ett fjärde.

Jag kan inte komma ifrån att vi som är ledare i frikyrkan har ett stort ansvar, och jag är övertygad om några saker som är a­vgörande för kyrkans framtid i Sverige.

Omvändelsebudskapet

I vårt land avviker vi alltför ofta från det omvändelsebudskap som Jesus gav oss. Läs bergspredikan i Matteus evangelium 5–7 och tänk efter själv. Det blir gärna mer inlindade betraktelser hos oss, som inte leder någonstans. Med biskop Nils Bolanders ord: ”Vi har gjort Lejonet av Juda till en spinnande huskatt.” Om inte alltför många kyrkor ska dö i Sverige, så behöver människor få veta att Jesus kallar till frälsning och omvändelse. Hur ska kyrkan annars kunna växa in i det lärjungaskap Jesus utmanar till i evangelierna? Jag begriper det inte.

Den mångkulturella utmaningen

Sverige är inte längre ett kristet enhetssamhälle där alla tillhör Svenska kyrkan. Vi har de senaste årtiondena blivit ett mångkulturellt land, vilket är spännande. Ungefär 20 procent av vår befolkning är invandrare. Det betyder ju att om inte 20 procent av de som firar gudstjänst kommer från andra länder, så har vi missat en av våra viktigaste målgrupper. Men lyckas vi här kan kyrkornas situation helt förändras i vårt land! Fram för fler språkkaféer, internationella sånger och berättelser från våra nysvenskar.

Nästa generation

Jag har nu drygt 20 års erfarenhet som pastor, och det händer lite för ofta att jag besöker församlingar, i olika samfund, där inga barn eller ungdomar är med när det firas gudstjänst. Här måste vi som har fått ledar­ansvar göra något. Verkligen satsa resurser på barn, ungdomar och studenter, för det b­ehövs unga ledare som kan nå nästa generation. Prioritera anställningar av barn- och ungdomsledare. En annan möjlighet är att flera församlingar går samman för att få större möjligheter att bedriva en bra barn- och ungdomsverksamhet, om resurser saknas.

Gudstjänster som berör

Vi har säkert alla varit med om gudstjänster som känts tomma och innehållslösa, som inte berört. Vi som är pastorer och präster, sångare och musiker har inte fått någon liten utmaning. Det vi håller på med har med den gudomliga verkligheten – och de största livsfrågor som finns – att göra! Det är inte enkelt att stå i ett sådant ansvar. Men samtidigt, där människor arbetar hårt och är noggranna med förberedelser och ber i­nför gudstjänsten, så vet vi ju att man kan bli rörd till tårar och bli djupt berörd av glädje när vi samlas. Men det här är ett skört område. Smaken i musik­stil och traditioner går isär, vilken typ av förkunnare vi gillar går isär. Så om det är något som varj­e församling som vill utvecklas borde jobba med, så är det gudstjänstförnyelse.

Den sociala omsorgen

De kyrkor som inte bryr sig om de utslagna, om tiggare och flyktingar, får ingen trovärdighet. Vi har nu så många männi­skor i vårt land som har det svårt att det är ganska enkelt för oss att med kärlek och omsorg göra stor skillnad i våra samhällen. Nöden finns nära oss på ett nytt sätt, och detta att se Jesus i ”de minsta” och hjälpa dem är Gud välbehagligt.

Jag tror på kyrkan av hela mitt hjärta. Jag tror att den är den viktigaste gemenskap som finns, därför att den har med Gud att göra. Och ja, det finns församlingar som växer så det knakar. Men ändå, ska kyrkan i Sverige gå en viktig framtid till mötes, och inte försvagas ännu mycket mer och församlingar dö, då måste stora förändringa­r ske nu innan det är för sent. Tänk på nästa generation!

Sam Wohlin, pastor i Pingstkyrkan Karlstad.