Svenska kyrkan har matchboll men tar den inte

Anders Carlberg, Fryshusets grundare, har lite provokativt uttryckt att Svenska kyrkan har matchboll utan att riktigt ta den. Han menade att kyrkan har något värdefullt att förmedla -men inte alltid befinner sig där de unga är.

De senaste veckornas bränder i våra förorter är inget nytt. Vi har sett dem i flera år i rad några veckor innan sommarloven. Idag ser vi växande sociala klyftor mellan de barn och unga som växer upp. (bekräftas av Rädda Barnen och Tapio Salonens rapport om ekonomisk utsatthet). På Fryshusets religionsmottagning, med företrädare från olika religioner, beskriver många unga att de saknar vuxna att vända sig till. De känner sig vilsna, saknar framtidstro och behöver stöd inte minst i sin religiösa identitet. Skolavslutningen innebär inte ett lov med spännande utflykter och aktiviteter med vänner och familj för alla. Istället väntar kanske en lång sommar utan någon meningsfullt att göra.

Självklart behöver kyrkans medarbetare semester, men vi menar att vi också skulle behöva tänka om och tänka nytt. Omfördela resurserna. Vi skulle kunna gå samman med andra religiösa företrädare och till exempel idrottsklubbar för att möta barn och ungdomars behov under loven.

Svenska kyrkan är unik. Vi finns i hela Sverige och har ett stort förtroendekapital och stora resurser. Dessutom har vi länge arbetat med unga i riskområden.

Vi skulle kunna ta ett större ansvar för arbetet kring barn, ungdomar och integration. Vi har de bästa av förutsättningar så ”låt oss sluta definiera varandra utifrån etnicitet och religion”, som Alexandra Pascalidou har uttryckt det. Vi uppmanar kyrkans medarbetare inklusive oss själva att dela erfarenheter, inspirera varandra och se möjligheter till nya kontaktytor med barn och ungdomar.

Sommarlovet är här. Vill vi vara med i matchen?

Hans Ulfvebrand, domprost i Stockholm
Maria Kjellsdotter Rydinger, präst i projektet Tillsammans för Sverige, Fryshuset