Debatt

Sverige är ett fattigt land som inte kunde skydda "Lilla hjärtat"

Fattigdom är att inte skydda barn, skriver Erika Svanström (KD).

Blå av vattenfärger. Ibland ett blåmärke i pannan av ett utskjutande bord eller alltför högt tempo på de små benen. Som det ska vara. Livet. Nu sover hon, fridfullt. Men för en annan liten som också kallades "lilla hjärtat" var det blå inte rester av en rolig stund tillsammans. Utan spår av ett fullständigt misslyckat föräldraskap. Som ledde till den eviga vilan.

38 800 barn och unga fick socialtjänstinsatser under 2018. Räknar vi bort ensamkommande är siffran drygt 27 000 barn. Men några barn fick inget. Lilla hjärtat, till exempel. Hon blev utan. Varför? Jag hoppas att frågan inte har ett svar, det är för sent.

Det ska inte "ses över rutiner". Det är år 2020 och fortfarande har inte våra riksdagspolitiker löst en så enkel sak som att barns rätt till en trygg livsmiljö är högre värderat än föräldrars rätt till sina barn. Jag dör lite inombords när jag stryker min egen sovande tvååring över håret och tänker på den andra lilla. Och alla andra som inte kan göra sig hörda.

Jag har i egenskap av kommunpolitiker varit med och godkänt åtskilliga omhändertaganden. Och också återförande till biologiska föräldrar. Hundratals. Några fall etsar sig kvar, där vi borde ha gjort mer. Jag vet det nu: De barnen lever men förtjänade bättre än vad deras föräldrar förmådde.

Eftersom det är svårt att ta in att människor medvetet vill skada sina barn dröjer insatser orimligt länge emellanåt, det är ett faktum. I slutändan är det föräldrars ansvar att skydda och vårda sina barn, samhällsinsatser är en nödlösning. Som måste fungera. Men när det inte gör det kan vi inte ha en rättspraxis som helt saknar verklighetsförankring.

Vi har inte ett brandförsvar för att sopa ihop resterna och lägga människor i liksäckar utan för att rädda liv och släcka bränder. Vi ska inte heller ha ett rättsystem som tittar på medan branden pågår hos barn med ”brandfarliga” hemförhållanden.

Vi kan inte acceptera att lagen tillämpas fullständigt tandlöst. Inte skyddar den som skydd behöver. Att lagen inte tar hänsyn till barnets behov utan föräldrarnas rättigheter har gräddfil.

Det är inte frustrerade, det är fel. Så nu förväntar jag mig ett krispaket av ett annat slag, riksdagspolitiker, regering, domstolar. Nu.

#lexlillahjärtat borde aldrig ha behövts. Fattigdom är att inte skydda barn. Just nu är vi själsligt utfattiga om det här är praxis. Det är inte tanken utan handlingen som räknas.

Erika Svanström,

makthavare i form av förälder och lokalpolitiker (KD)

Läs mer Joakim Hagerius: Berättelsen om Lilla hjärtat ska inte behöva skrivas

Fler artiklar för dig