Sverige har kristet livsmönster

Fredrik Wenell och David Willgren menar i en artikel (Dagen 5/9) att vårt land varken ska eller kan vila på kristna värderingar. Det är ett mycket märkligt påstående, särskilt som det kommer från kristna.

Inledningsvis skriver de att Sverige aldrig har varit och inte är ett kristet land. Några rader senare påstår de att när frikyrkan växte fram var landet präglat av luthersk evangelisk tro. Men detta är ju precis vad som oftast menas med att Sverige är (eller har varit) ett kristet land.

Vi som menar att Sverige åtminstone har varit ett kristet land säger inte med det att alla svenskar tidigare har varit Kristi lärjungar och levt ett liv i efterföljelse och tillbedjan.

Nej, endast att det i vårt land funnits livsmönster och dominerande värden som är hämtade ur den kristna tron. Ett sådant är det livslånga äktenskapet mellan man och kvinna. En annan att abort har varit förbjuden. En tredje att söndagarna och de kristna högtiderna har varit helgdagar.

Självklart gör detta inte medborgarna till lärjungar men det finns faktiskt andra värden. Som att våra ofödda barn levde säkrare i mammans mage och att skilsmässofrekvensen var låg.

De skriver också att ett "kristet lärjungaskap måste vara politiskt" och förtydligar sedan: "politik handlar om organisering av det gemensamma livet... Kristus inbjuder de troende att handskas med makt, pengar, relationer, fiender och så vidare på samma sätt som han."

Några rader senare skriver de att det vore absurt och orättfärdigt att kräva av icke-kristna att leva efter Jesu ord och att kristna värderingar därför inte kan ligga till grund för det svenska samhället.

Men vad blir det då av den politiska dimensionen av den kristna tron? Politik handlar ju inte om hur troende handskas med makt och pengar sinsemellan utan om de handlingar och beslut som berör stat och kommuner och som verkar tvingande för medborgarna. Och på detta område bör kristna inte påverka med sina värderingar, enligt Wenell och Willgren, vilket leder mig till slutsatsen att de faktiskt menar att tro och politik inte hör ihop.

Att mena att kristna värderingar inte ska ligga till grund för vårt samhälle är anmärkningsvärt av flera skäl.

För det första är det ju inte så att vi med det kräver att medborgarna ska leva efter Jesu ord. Om vi tar abortfrågan som exempel är det visserligen så att den verkligen hänger ihop med evangeliet (se exempelvis debattartikel i Dagen 22/4 2009). Men den gör inte enbart det. Det krävs ingen bibel för att förstå att det är ett allvarligt moraliskt brott att döda ofödda människor.

Vårt lands lagar skyddade tidigare alla människor, inte bara de som lämnat moderlivet. Och det går alldeles utmärkt att argumentera för det rättfärdiga i denna ordning utan att citera Jesus.

Och det går att följa en sådan lag även om man saknar Anden i sitt liv.

Som en liten parentes kan man då fundera över om abortförbud verkligen är ett uttryck för en kristen värdering. På ett sätt är den ju allmängiltig. Men den kristna tron, och kyrkan, förvaltar även dessa allmängiltiga sanningar. Och det är genom kyrkan som Sverige tidigare präglats av respekt för det mänskliga livet.

För det andra måste kristna få verka i samhället precis som alla andra medborgare. De övriga påverkar vårt land och politiken med sina värderingar så varför skulle inte kristna göra det också? Är inte det rentav vår skyldighet?

Ponera att några kristna börjar driva opinion för att återinföra söndagsstängt. En sådan lagstiftning skulle kunna ha flera olika motiv. För dessa kristna kanske det handlar om att helga vilodagen. Men även för människor som inte går på gudstjänst på söndagarna finns det skäl att ta det lite lugnt och stressa av. Även personalen i butikerna skulle må bra av en vilodag. Här måste de som driver frågan appellera till alla grupper i samhället.

Nu säger jag inte att det vore klokt att driva denna fråga men jag ser ingen kristen eller annan grund för att det vore à priori fel av kristna att göra det, enbart för att den skulle ge uttryck för en kristen värdering.

Kristna har inte enbart sitt uppdrag inom församlingen utan bör på alla sätt verka för att det goda får spridning.

Pelle Poluha, statsvetare.