Svik inte, Equmeniakyrkan

Behoven av bred kyrklig, diakonal och samhällelig verksamhet på Södermalm i Stockholm är stort. Så varför räddar inte Equmeniakyrkan St Paulskyrkan? Det undrar dagens debattörer.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Den 22 januari hade Afton­bladet en stor nyhetsartikel om att St Paulskyrkan vid Mariatorget i Stockholm ska säljas av metodistförsamlingen som tillhör Equmeniakyrkan. I artikeln nämns andra kyrkor som redan är sålda.

Trefaldighetsskyrkan på Öster­malm ska bli musikal­arena, Elimkyrkan (även den på Östermalm) blir lyxlägenhet åt fotbollsidolen Zlatan och Betle­hemkyrkan i Sundbyberg är numera ett bryggeri. Intresset för att köpa St Paulskyrkan är mycket stort berättar mäklaren, medan församlingens ordförande Bo Berglund konstaterar att de aktiva är för få för att klara av att driva kyrkan.

Från Equmeniakyrkans ledning är det knäpptyst. Inte ord om att Trefaldighetskyrkan som såldes i höstas inbringade över 70 miljoner. Pengar saknas alltså inte. Ledningen för Equmenia­kyrkan har flyttat ut i förorten och är helt anonym medan kyrka efter kyrka läggs ner. Listan ovan kan göras mycket längre. Ingen församling bör läggas ned i ett expanderande storstadsområde, men minst femton kyrkor har lagts ner. Norrmalmskyrkan har tillkommit, men hur länge finns den kvar?

Det var metodisten Scott som i Engelska kapellet i Kungsträdgården tände den svenska folkväckelsens första eldhärd. Där­ifrån spred sig frikyrkorörelsen som en löpeld och tillsammans med andra folkrörelser förändrade man Sverige i grunden. Detta dynamiska arv och meto­dismens ”Sociala principer” har nu lagts i Equmeniakyrkans händer.

Vi tror att arvet har samma relevans och kraft i dag – om det relateras till vår tids utmaningar och befruktas av de modeller som bevisligen möter den moderna människans behov. Trefaldighetskyrkan är redan såld och nu är St Paul på fall­repet – men vi tror att det finns en annan väg.

Därför ber vi om respit för St Paul och en testperiod på fem till tio år för att utveckla en ny diakonal eldhärd som kan b­efrukta Equmeniakyrkan. V­arför inte investera en del av de miljoner som nu lösgörs för att konsekvent utveckla den modellen och sedan utvärdera om den levererar eller inte? På nittiotalet nådde Brommadialogens ”filialer” i Stockholms frikyrkor lika många sökare som Allhelgonakyrkan gör i dag – de har ju vuxit fram ur samma tolvstegsmylla. Det firas sinnesro­gudstjänster i 150 kyrkor från Ystad till Arvidsjaur och ingen annan gudstjänstsform samlar så många sökare.

Norska Metodistkyrkan spred sinnesrogudstjänsterna i landet och nu samlar den genuina ”sinnesromodellen” från Metodistkyrkan i Visby många tolvstegare och sökare också i Stockholm – i just St Paulskyrkan som nu hotas av försäljning.

Vi trodde att Equmeniakyrkan skulle innebära att vacklande församlingar på orter med stark utvecklingspotential kunde få stöd. Men så har det inte blivit. Under den här tiden har Storstockholms befolkning vuxit från 1,4 miljoner till 2,2 miljoner. Även i Stockholms innerstad växer befolkningen. Där bor nu 320 000 personer.

En hel del av den växande b­efolkningen är människor som flytt från krig och oroshärdar och många av dem tillhör u­rgamla kyrkogemenskaper och behöver hjälp med att få en kyrka att samlas i också här.

Den välkände prästen fader Adris Hanna skrev på Facebook att nyheten om att St Paulskyrkan skulle säljas innebär en ouppnåelig dröm för honom och hans växande församling av flyktingar från krigets Syrien och Irak, många av dem med traumatiska upplevelser.

Varje nedlagd församling betyder missade mötesplatser ytterligare färre ställen där människor kan bearbeta livets existentiella frågor. Stängda kyrkobyggnader gör att männi­skor inte kan söka sig dit för att tända ett ljus och möta sitt inre djup och känna kontakt med en annan värld.

De alltför stängda kyrkdörrarna behöver öppnas på vid g­avel för fler. Ett strukturfel som aldrig lyfts upp är att Equmeniakyrkan och trossamfunden bakom den har arbetat med en modell som inte fungerar. En liten grupp frivilliga har bildat hårt sammansvetsade församlingskärnor som slitit ut sig medan andra inte kunnat tränga in i den täta gemenskapen.

Teologin har det inte varit något fel på, men den aktiva kärnan har klagat på att man inte orkar vilket lett till att man lagt ned församlingen.

Men än är loppet inte kört. Pengar finns. Behoven av en bra mötesplats för bred kyrklig, diakonal och samhällelig verksamhet på Södermalm är stort. Nu ligger frågan i händerna på ledningen för Equmeniakyrkan.

Vågar ni anta utmaningen? Vi är många fler än fader Adris Hanna som ser med förväntan på ert svar.

Harry Månsus, pastor, författare, grundare av Bromma­dialogen och Djupare Liv.

Erik Lindberg, fd ordförande Trefaldighetskyrkan.

Ulla-Mai Ceder Lindberg, medlem Equmeniakyrkan, vd för Blå Vägen.

Maria Langefors, pastor, verksamhetsledare Hela Människan.

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Corona och äldreboenden
Övergrepp i kyrkan
Foto: Isaac Holmgren
Foto: Isaac Holmgren
Sexhandel