Ta ansvar för karismatiken

Den kristna församlingen b­ehöver, som Elisabeth Sandlund och Ingemar Helmner skriver (Dagen 31/10), alltid vitaliseras av Andens nådegåvor och liv. Enligt Paulus så har en sådan andlig rikedom ett direkt samband med hur stadigt fäste evangeliet om Jesus Kristus har fått i de troende (1 Kor 1:5–7).

Församlingen som Paulus grundade i Korint ägde en sådan rikedom men saknade en sund andlig ordning. Dessa båda förhållanden kan formuleras som två relevanta proble­m inom karismatisk kristenhet som motverkar det rika och sunda andliga liv som efter­strävas.

Karismatiskt kristet inflytande tenderar att betona andliga gåvor på bekostnad av evangeliet och strävan efter andlig uppfyllelse på bekostnad av äkthet och ordning.

Ett typiskt exempel på det tidigare är den karismatiske förkunnaren som talar om ande­utgjutelsen ifrån Apostlagärningarnas andra kapitel utan att över huvud taget presentera evangeliet om Jesus. Detta är märkligt i sig eftersom Anden givits precis för att ge kraft att vittna om evangeliet (Apg 1:8). Petrus ärende i Apostlagärningarnas andra kapitel är Jesus Kristus, död och uppstånden enligt det Gamla testamentets profetior, till syndernas för­låtels­e genom omvändelse och tro på Hans namn. Anden är i sammanhanget en gåva och ett sigill på denna stora räddning.

Karismatisk förkunnelse som predikar ande utan evangelium kommer inte att leda till sann andlig rikedom utan till vilseledande andlighet. Vad som är äkta avgörs tydligast på om människor får syndanöd, omvänder sig och gör Jesus till Herre i sina liv. Det är enligt J­esus Andens uppdrag (Joh 16:8) och det synliga resultatet i Apg 2.

När det gäller det senare problemet, att karismatiskt i­nflytande tenderar att leda till oordning, så håller jag med min gamle bibelskolelärare. Han sa att ”det är bättre att det kokar över lite än att det inte kokar alls”, och jag lägger till, ”men det får konsekvenser att lämna plattan på och spisen obevakad”. Det är fantastiskt när en församling inte saknar någon nådegåva och det är ingen katastrof om det bubblar över lite – som i Korint – men det behövs också ordning.

Då ordning ofta ses av karismatiker som ett hinder för Anden att verka så blir de lätt blind­a för att upptäcka oordning. Vad som kallas andlig smörjelse kan ibland (men inte alltid!) bättre beskrivas som andlig oordning. Ingenstans blir det här så tydligt som när det gäller tungotal. Avsnittet som Paulus skriver till korintierna om tungotalets ordning i församlingen – 1 Kor 14 – är ett försummat kapitel i Bibeln av många kristna karismatiker.

Här skriver Paulus att den som talar i tungor till Gud ska tiga i församlingen, såvida inte talet blir uttytt och kan leda till uppbyggelse av de församlade (1 Kor 14:5, 28). Ändå är det typiskt bland karismatiska kristna att tala i tungor utan uttydning offentligt. Paulus förklarar flera negativa konsekvenser av detta.

När tungomålstalande i det offentliga inte uttyds så …

Blir ingen annan uppbyggd av det (1 Kor 14:2, 6–10).

Leder det till främlingskap mellan den som ber och de som hör (1 Kor 14:11).

Kan ingen säga ”amen” till bönen (1 Kor 14:16).

Är det ett uttryck för barnslighet (1 Kor 14:20).

Så kommer de otroende att tycka att de som ber så är galna och därför inte lyssna till sanningen (1 Kor 14:21–23).

Tungotalets oordning är ett exempel på vad som händer när andlig uppfyllelse blir ett självändamål. Ur perspektivet av biblisk ordning är det därför ett sundhetstecken att det offentliga outtydda tungotalet har a­vtagit, enligt Dagens undersökning. Däremot kan det uttydda tungotalet efterlysas.

Paulus förklarar att varje person som har tungotalets gåva har ett ansvar att be om dess u­ttydning (1 Kor 14:13). En i sänder, och högst två eller tre kan göra det vid varje sammankomst, instruerar han också (1 Kor 14:27–28).

Den kristna församlingen behöver verkligen Andens gåvor. Men, de går inte bara att b­eställa och ska inte användas hur som helst. Andens rikedom är en frukt av evangeliets förkunnelse som slagit rot och de andliga gåvornas sundhet följer av biblisk ordning.

Markus Holmbom