Ta den inre klimatkrisen på allvar

Vi är många som noterar det allt kallare klimat som råder i offentligheten liksom på sociala medier. Invektiv, lögner, falska rykten, smutskastning, hämndlystnad – allt ryms i det mellanmänskliga klimat som alltmer brer ut sin iskyla oss emellan. Men ytterst lite görs av oss för att rätta till det som går att rätta till. Vi blir avtrubbade och orkar inte ta till orda ens i privatlivet. Vem vet vilka mothugg vi skulle få? Bättre att då låta det passera.

Vi är nog i inledningen till den kärlekslösa istid som Jesus pekade fram emot: "Genom att laglösheten tilltar kommer kärleken att kallna hos de flesta" (Matt 24:12).

Han vet att det är ur våra stenhjärtan allt ont kommer: ”Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, mened, förtal” (Matt 15:18).

Först genom omvändelsen skapas möjligheterna till något annat: ”En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd” (Luk 6:45).

Så vilar ansvaret för en klimatförändring oss människor emellan inte på några andra än på oss som av nåd får vara med i Guds kyrka och församling, infödda i ett helt nytt sätt att leva och tänka och vandra. Den värmestuga som behövs för världens illa behandlade, slagna och sargade är vår gemenskap. Hos oss skulle det gå lätt att andas, i ett inre klimat som inte smutsas ner av illviljans alla unkna utsläpp. Vi har ju en annan agenda – en där kärleken råder och inget annat.

Är det så? Finns vi där i vår tanke och vår omsorg om varandra? Det kan kanske vara värt en stunds eftertanke.

En värld där de yttre utsläppen minskar är gott nog – men om vi samtidigt förgör varandra med vår bortvändhet och illvilja, vilka skall då leva i den värld vi räddat från undergången?

Tomas Söderhjelm