Tala om himlen

Vi går ur tiden och in i evigheten. Evigheten är något helt annat än tiden. Intervjun med "pilgrimsprästen" Hans-Erik Lindström i Dagen den 19 okto­ber gjorde mig glad. Även jag tycker att vi talar för lite om himlen. Utan att glömma jorden. Eftersom jag ännu inte läst Lindströms bok har jag inga kommentarer till den. Men intervjun nämnde något som jag gärna vill ventilera.

Lindström säger: "Jag tror … inte att det någonsin kommer att finnas en tillstymmelse till tråkighet, hur man än ser på evigheten." Jag instämmer.

Men så fortsätter Hans-Erik: ”Jag tänker att det precis som på jorden finns processer och utveckling.” Det tyder på att Lindström tänker sig evighet som en sorts tid – oändlig tid. Någon form av fortsättning på det här livet. Ändlös tid! Tid utan slut är för mig en fruktansvärd tanke.

Här är vi tidens fångar men vi går ur tiden och in i evigheten, när vi lämnar detta jordiska liv. När vi dör.

Evigheten är en tillvaro i en annan dimension omöjlig för oss att förstå, omöjlig att förklara. Det är en annan kvalitet eller vad du vill kalla det. Bibeln talar om ”evigheters evighet” och har olika bilder för detta fantastiska, ”underskattade”. Läs Rom 11: 33-36. 1 Kor 2:9. Det är vad ”inget öga sett och inget öra hört och vad ingen tanke…”

Det som "kommer" när vi gått över gränsen för vår jor­diska existens kan inte beskrivas med mänskliga ord. Se 2 Kor 2:2-4 om ord i himlen som "ingen får eller kan uttala". Men vi vill ju gärna fundera. Själv anar jag evigheten som ett totalt mättat nu, mättat med flödande gudomlig kärlek. Där man inte längre önskar något annat. Vi är framme!

Roland Egegren