Troheten viktigare än enheten

Så långt jag förstår Nya testamentet kan inte enheten bland de som kallar sig kristna vara det högsta målet. Det bör i stället vara att förvalta och förkunna det nytestamentliga evan­geliet om Jesus Kristus. Att en total enhet bland alla kyrkor, samfund och kristna rörelser skulle vara en förutsättning för detta uppfattar jag som en relativt sen konstruktion, inte som en nytestamentlig sanning.

Jesus sa själv att han inte kom med fred utan med splittring. Mellan Paulus och Barnabas kom det till ett så häftigt uppträde i en fråga att de skildes åt i sitt arbete och samme Paulus skrev till de kristna i Korinth att det måste finnas partier bland dem så att det visade sig vilka som höll provet. Ingenstans i dessa sammanhang framkommer det att detta skulle ha varit ett hinder för förvaltandet och förkunnandet av evangeliet. Inte heller vittnar väckelsehistorien om att det varit färre som kommit till tro på Jesus under det som kan kallas brytningstider i församlingens historia.

Om ett väckelsefolk uppfattar att exempelvis katolsk och ortodox tradition, historisk-kritisk bibeltolkning, sökar­vänlig anpassning av evangeliet eller utombibliska karismatiska före­teelser dränerar det ny­testamentliga evangeliet på dess kraft, eller på något sätt tenderar att ta bort fokus från förvaltandet och förkunnandet av detsamma, kan de inte stilla­tigande låta enheten komma före troheten. Om detta skulle ha skett under tider som ligger bakom skulle vi inte ha det vi i dag kallar väckelsehistorien.

Ska vi då inte älska alla dem som befinner sig i olika kristna sammanhang? Självklart ska vi det, vi ska till och med enligt Jesu egna ord älska våra fiender! Ska vi inte vara öppna för en vänlig gemenskap med alla som kallar sig kristna, oavsett var de befinner sig i hela spektrumet av kristenheten? Självklart ska vi det, vi ska till och med enligt Jesus hälsa vänligt på våra ovänner! Andlig enhet är däremot något djupare än det, något som bara finns där. En organisk enhet i den mån människor är födda på nytt av Guds helige Ande och genomströmmas av samme Andes liv.

Denna enhet och gemenskap finns självklart mellan individer inom alla kristna kyrkor, samfund, rörelser och fria grupper. Men också bland sådana som inte befinner sig i någon organiserad kristen gemenskap över huvud taget, men som genom tron på och bekännelsen av Jesus är födda in i organismen Kristi kropp.

Fadern var i himlen, Jesus var på jorden och de som skulle komma till tro genom lärjungarnas vittnesbörd var ju inte ens där och då. Ändå var och är de/vi ETT enligt Johannes­evangeliet, alltså en Andens organiska enhet.

Det brukar hävdas att i språklig betydelse är församlingen katolsk eftersom ordet betyder allmännelig. I det perspektivet, det vill säga det språkliga, tror jag faktiskt de flesta kristna också vill kalla sig protestanter. Språkligt innebär detta nämligen inte att vara mot något. "Pro" är latin för "för eller framför" och "testa" känner vi ju igen som "pröva" eller "undersöka". En protestant är språkligt sett någon som är för prövning. Alltså den inställning judarna i Berea hade som dagligen forskade i Skriften för att se om det Paulus förkunnade stämde.

Låt mig föra ett resonemang om kristen enhet utifrån denna "bereainställning", även om många kommer att ta sig för pannan på grund av det orimliga och naiva i resonemanget. Det självklara för den kristna enheten och för evangeliets förvaltande och förkunnande hade naturligtvis varit att Katolska kyrkan prövade reformationen mot Skriften, omvände sig, erkände och började praktisera Skriften, tron och nåden allena, att Lutherska kyrkan prövade dopförkunnelsen mot Nya testamentet, omvände sig och började praktisera troende­dopet, att Baptistsamfundet prövade andedopet mot Skriften, omvände sig och öppnade för pingstväckelsen, och så vidare ...

Att detta inte skedde är ju faktiskt den djupaste orsaken till den historiska splittringen. Men dessa dörrar står ju fortfarande öppna, så välkommen till väckelsefolket och till den enhet som har troheten mot Bibeln som grund och det högsta av alla mål för ögonen: Förvaltandet och förkunnandet av det nytestamentliga evangeliet för människors verkliga frälsning, helande, befrielse, andedop och andeuppfyllelse till hängivna lärjungar och till brinnande vittnen för Jesus. Det som förkunnas i enhetens namn måste prövas mot Nya testamentet, dess apostoliska undervisning samt apostlarnas förståelse av det vi kallar Gamla testamentet.

Krister Nordin, förkunnare och författare