Debatt

Tron är också något jag ärver

Carl-Henrik Jaktlund skriver den 7 mars om att tron inte är ett arvegods utan något jag själv måste erövra och stå för, i öppenhet för andras tro och idéer. Väl så.

Men en icke alltför liten randanmärkning måste ändå lämnas för att bilden av tron ska bli hel. Tron är ju i all sin personlighet också något jag ärver, går in i, föds in i – just för att den finns där redan.

Den uppfinns inte i den stund jag kommer till en medveten tro, den är redan en verklighet, evangeliets verklighet. Paulus skriver om församlingen som ”sanningens pelare och grundval” (1 Tim 3:15), det vill säga en gemenskap som bärs av en bergfast trosgrund som finns där. Den idén måste, som Jaktlund skriver ”erövras”, men den är inte vår från början.

Paulus skriver om "de läror som vi har fört vidare till er" (2 Thess 2:15), det vill säga den kristna trosverklighet som han drabbats av och gjort till sin egen – men som han aldrig för sitt liv skulle vilja förändra eller förvanska.

Det är förvisso viktigt att inte heller skygga för ”nya tankar och bevis” som Jaktlund skriver om, som kan dyka upp i kontrast till vår egen övertygelse. Men just för att evangeliet är ett ”evigt evangelium” som gäller ”för alla länder och stammar och språk och folk” (Upp 14:6) så måste vi när vi utmanas förstå att vår egen tro kan behöva styrkan och kraften i ”den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga” (Jud v 3).

Annars blåser vi lätt omkull.

Tomas Söderhjelm

Fler artiklar för dig