Trots mina 42 år i Sverige betraktas jag inte som svensk

Ibland är yttrandefriheten väldigt förvirrande. Och vem är det som är ”folket”, frågar sig Antima Linjer efter att ha konfronterats med nazister.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Debatt

Jag ser massor av polisbilar, blåvita avspärrningsband och både poliser och väktare. Jag frågade en kille vad som hände och han tittade på mig innan han rusade vidare och sa ”Sådana som du ska ut”. Jag fattade inget ... på riktigt. Sedan såg jag att det var Nordiska motståndsrörelsen (NMR) som demonstrerade på Sergels torg.

Ibland är yttrandefriheten väldigt förvirrande. Och vem är det som är ”folket”?

Ett femtontal personer stod där ovanför trappan med banderollen ”Vi är folket”. De hade minst 20 polisbilar och 70 poliser runt sig som skydd. Motdemonstranter började kasta flaskor. Stämningen trissades upp men de lyckades hålla dem i schack. När Nordiska motståndsrörelsen rullade ihop banderollen höjdes ett jubel över hela ”Plattan” och polisen stängde av ingången till tunnelbanan för att eskortera NMR ner till tåget.

Ibland slås jag lite extra av att inte betraktas som svensk trots mina snart 42 år här och det är alltid en lika knepig känsla. Jag är född i Indien och har mörkare hy än många i min omgivning men jag känner mig inte som något annat än svensk. Jag vet inte om man någonsin kommer ifrån dessa människor, men vi kan alltid få hjälp att hitta verktyg så det inte dränerar oss.

Dessa människor kan dyka upp varsomhelst och närsomhelst, oftast går det att hantera men just i dag ... blev jag knockad.

Antima Linjer

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (0%)
  • Nej (0%)
  • Vet inte (0%)

0 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Debatt