Tydligt och ödmjukt EFK önskas

Bäste Stefan! Några i din inte alltid så roliga bloggsvans tror att jag har ett horn i sidan till dig. Så är det inte. Listan på dina förtjänster kan göras lång.

Men jag tycker inte om ditt sätt att debattera eller din ovilja att anstränga dig för att förstå and­ras ståndpunkter. Efter tiotalet år är jag ännu osäker på om du är en smart retoriker som inte drar dig för några tricks, eller om du tvärtom faktiskt har svårt att läsa och förstå, kombinerat med stora blinda fläckar. Exempelvis om hur maktspråk fungerar, hur din bloggkommentar om ”lekstuga” landar, eller om signalkopplingen mellan din kritik av ”dålig teologi” och ett ständigt hackande på Örebro missionsskola.

I den artikel du reagerat på – som inte var ett inlägg om missionsbehov i Sverige – påminde jag om 1950-talets spänningar mellan "andliga" och "intellektuella" i Örebromissionen och hur historien tycks upprepa sig i samtidens EFK (Dagen 11/2). Du ser dagens samband med de du kallar "tydligt evangelikala och karismatiskt öppna" respektive "de mer problematiserande". Jag önskar att du också drog samma lärdom som många av 1950-talets ÖM:are: Att den där uppdelningen inte tjänat något gott syfte, att den ofta bottnat i självhävdelse och andligt högmod, och att lösningen inte varit den ena partens seger i en konstruerad strid.

När "Anden talar till församlingen" sker det kanske också genom vardagsnära gåvor hos människor med olika perspektiv? De som "problematiserar" i det här sammanhanget gör det inte som självändamål. Det handlar om ett äkta engagemang i en rörelse man värnar. Jag har fått mängder av tack för artikeln du reagerade så starkt emot. Tydligen fångade den in något som behövde sägas: Att styrelsens förslag på ny missionsdirektor inte känns helt färdigt och genomtänkt och att det kvarstår frågetecken, även bland dem som i grunden är positiva till betoning av församlingsplantering etcetera. Frågetecknen växer med talet om "apostoliskt ledarskap", svårigheten att skapa ett balanserat ledarteam, oklarhet kring New Wine, och inte minst med dina ord om "att bilda en ny organisation för församlingar som helhjärtat vill satsa på Sverige­mission ..."

I höstas fick jag ett mejl från en pastor som många betraktar som ett starkt föredöme, inte bara för att han leder en stor och växande församling. Han skrev bland annat så här:

”Det som är bekymmersamt är den profil som EFK börjar få, eller rättare sagt, hur EFK börjar uppfattas. Jag har mött ett antal kolleger som inte gärna vill komma för nära EFK med tanke på den ’renlärighet’ och ’självrättfärdighet’ man uppfattar finns där ... Man uppfattar att den starka övertygelsen i sig, tillsammans med övertygelsen om den egna övertygelsens riktighet, blir för mycket. Man är välreflekterad och välartikulerad samtidigt som man inte är så ödmjuk ... Utmaningen är att våga vara tydlig samtidigt som man är generös”.

Kanske något att tänka på även för dig? Du har makt och dina ord väger tungt för många, både inom och utanför EFK.

Pekka Mellergård,
överläkare vid Universitetssjukhuset Örebro, tidigare rektor vid Örebro missionsskola.

Svar direkt från Stefan Swärd: Svårt bemöta svepande och vag kritik

Det är inte helt enkelt att kommentera Pekka Mellergårds artikel. Personkritiken släpper jag, har inget intresse av att försvara mig själv, och svepande generaliseringar om att det finns någon slags negativ ”renlärighet” och ”självrättfärdighet” inom EFK vet jag inte vad jag ska säga om. Det är för vag kritik för att jag ska kunna ge något konkret svar kring det.

Däremot vill jag bemöta det Mellergård skriver angående förslaget om ny missionsdirektor och kopplingen till New Wine. Det är framför allt en förnyelserörelse inom Anglikanska kyrkan i England som har fått en viss internationell spridning. Teologiskt i linje med Vineyardrörelsen, mycket välförankrad i evangelikal teologi. Har svårt att begripa att kopplingar till detta skulle vara en belastning. Hur ser Mellergårds lista ut över vilka kristna organisationsengagemang som skapar frågetecken? Rädslan för begreppet apostel är också märklig. Varför är det mer känsligt än att tala om evangelister, profeter, pastorer och lärare som Bibeln också talar om.

Mellergård kritiserar mig för att vilja dela upp EFK i två grupperingar, poängen i min artikel var ju motsatsen, att försöka hitta en gemensam nämnare trots en viss spretighet. En fokus på mission i Sverige, församlingsförnyelse och församlingsplantering kan vara frågor som vi kan samlas omkring. Där­emot är sanningen den att vi kristna är inte överens om allting, och man måste kunna diskutera detta på ett intelligent sätt med vissa distinktioner utan att bli anklagad för att polarisera.

Stefan Swärd,
pastor Folkungakyrkan