Utmana näthatet med god nätetik

I vårt välfärdssamhälle har ett nytt fenomen uppmärksammats under senare år: Kränkningar och så kallat näthat på Internet. Det är i de sociala medierna som det fula språket, kränkningarna, näthatet och även beteenden som påminner om stalkningsbrott äger rum.

I mycket höga hastigheter sprider vår tids samhällstroll (oetiska bloggare) oro runtom i samhället. Många tycks tro att det är fritt fram och skriva vad som helst, ogenomtänkt, och samtidigt publicera texterna tillsammans med bilder i de sociala medierna. Det kan handla om Facebook, bloggar eller mikrobloggar som Twitter.

Det synes vara så att alla vill vara publicister och följa sin egen etik och att texter skrivs ogenomtänkt för att håna, kränka och skada sina medmänniskor. Få tycks inse vilka skador och konsekvenser som dessa kränkningar får för dem som drabbas av dem. Vem ska betala för dessa skador och ta hand om de som drabbats efter alla kränkningar på nätet?

I press, radio och tv har journalister under senare tid granskat kränkningar i sociala medier, bland annat på Flashback Forum. Sådana granskningar är alltid bra.

Kränkningarna och näthatet kommer nämligen aldrig upphöra av sig självt. Det behövs därför en ny utbildning i de här frågorna. Som forskare menar jag att all högskoleutbildning i Sverige måste införa mediehantering i sociala medier och nätetik för studenter som börjar den högre utbildningen.

Jag blev förvånad i min granskning när jag fann att välutbildade läkare, sjuksköterskor, socialarbetare, poliser, lärare och präster använde de nya medierna i tjänsten på ett otillbörligt och kränkande sätt.

I boken "Blogga tryggt. Nya medier i tjänsten" har jag försökt att beskriva vad som händer när egenetiken tar överhanden och en yrkesverksam person börjar blogga eller twittra efter eget gottfinnande. De kränkningar och vilsefarelser som finns hamnar ibland i ärenden hos disciplinnämnder vid högskolor och universitet, men allt anmäls säkerligen inte. Dessa mörkertal måste också tas på allvar.

Men vad ska vi göra av erfarenheterna från de olika kränkningsfallen? Jag menar att de mycket väl kan användas i utbildningen så att liknande händelser uppstår i framtiden.

Säkerligen är det lätt för många att bli förblindade och därmed fartblinda för de nya medierna. Vem som helst kan ju börja blogga under arbetstid och publicera inlägg och fotografier som står helt och hållet i strid med den anställdes kritikrätt. Det behövs med andra ord mer kunskap om hur sociala medier ska hanteras och vilka etiska system och krav som man måste förhålla sig till.

För att professionsetiken ska kunna utvecklas inom det här området så är det också viktigt att yrkes- och professionsförbunden följer med i utvecklingen och följer sina policys om sociala medier. Det finns inget i dag som talar för att hastigheten i de sociala medierna kommer att minska.

För att reducera hastigheten i själva användandet av medierna fordras att det finns tid för etik och reflektion. Där måste den högre utbildningen vid högskolor och universitet gå i fronten och bygga upp en god utbildning.

JÖRGEN LUNDÄLV,

Docent i socialt arbete,Göteborgs universitet och docent i trafikmedicin, Umeå universitet