Vad är judisk-kristen etik?

Det är fullt rimligt och rationellt försvarbart att tala om en judisk-kristen etik, skriver Per Landgren i en kommentar till Eli Göndörs kritik mot begreppet.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

I en gästkrönika på ledarsidan den 7 augusti hävdar Eli Göndör att ”judisk-kristen etik” är ett ”modernt påhitt” och till och med en ”förolämpning mot det judiska”. Denna iögonfallande tes motiverar han med att kristna genom historien förföljt judar ”just på grund av vad som kan anses vara judiska värderingar eller judisk etik.”

Att judar förföljts då de inte bekänt Jesus vara Messias är en avskyvärd och djupt tragisk paradox. Det finns inget i juden Jesus budskap – som det återges i de fyra evangelierna – som skulle kunna legitimera ens ett uns av förföljelse av folk som inte bekänner honom vara Kristus. Där är vi överens, utgår jag ifrån. I övrigt menar jag att det finns relevanta skäl att inte bara ifrågasätta Göndörs påståenden utan också att tillbakavisa dem.

Till att börja med är det viktigt att skilja på själva kombinationen av ord och begreppets innehåll. Ett begreppsligt innehåll kan finnas även om själva begreppet inte myntats eller om det myntas först långt senare. Innehåll är därför viktigare än terminologi. Ett begrepp eller företeelse i begreppsvärlden kan dessutom finnas under flera beteckningar. Låt oss säga en specifik etik, som går tillbaka till en specifik person, oavsett hur mycket eller lite som är originellt med den personens etik. Summan av innehållet kan vara skäl nog att i akademiska sammanhang tala om till exempel filosofen Immanuel Kant och ”kantiansk etik” eller – ja just det – Jesus Kristus och ”kristen etik”.

På ett liknande sätt är det inte bara rimligt utan också rationellt försvarbart att beskriva hur ett folk eller en religion formar ett sätt att leva och olika sedvänjor så att en etik kan uppkallas efter folkets eller religionens namn, till exempel judisk etik och islamisk etik. Det är inte konstigare än vad som historiskt skett inom zoologi eller botanik, när man bedrivit taxonomi. Finns det en specifik skillnad – differentia specifica – så är det rimligt att skilja grupper av djur eller växter åt och kalla dem till exempel olika arter. Detta gäller även etik.

Att ”judisk etik” är en adekvat beteckning trots att definitioner skiftar verkar inte Göndör betvivla. En försvarlig sammanfattning av detta begrepp är dekalogen. Den första tavlan med budord beskriver människors relation till Gud och den andra tavlan beskriver människors relation till varandra. Båda delarna är etik i den klassisk och aristoteliska meningen att det handlar om handlingar, i detta fall föreskrifter hur det judiska folket ska handla mot Gud och sinsemellan.

Denna avgränsning av ”judisk etik” har påverkat kristenheten mycket starkt, och en bidragande orsak till detta faktum är att alla buden utom sabbatsbudet upprepas i det nya förbundets skrifter, som kristna kallar det Nya testamentet. Men där formas också etiska riktlinjer, som inte direkt återfinns i dekalogen utan går tillbaka på Jesus, som dessutom gjorde anspråk på att vara judarnas Messias.

Oavsett om delar av judisk och kristen etik också finns i andra kulturer är det rimligt att kalla den etik som går tillbaka på Jesu undervisning och praktik för just kristen etik. Man kan naturligtvis göra andra avgränsningar. Det intressanta här är dock om det är rationellt försvarbart att se juden Jesus och den etik som han delvis upprepade och delvis formulerade på ett originellt vis som en sammanhållen etik, oavsett hur denna tradition har uppstått. Om så, ger detta i sin tur goda skäl att beskriva denna etik som en judisk etik som formats och formulerats till en kristen etik, där etiketten kommit långt senare.

Om då politiker och andra vill lyfta fram den kristna etiken tillsammans med dess rötter i den judiska etiken, skulle det då inte utifrån ett historiskt och ett innehållsmässigt perspektiv vara fullt legitimt och rationellt försvarbart att kalla detta för en judisk-kristen etik? Om Göndör inte nu bejakar detta, står det ändå faktiskt alla fritt, även politiker, att medelst en så kallad stipulativ definition av judisk-kristen etik, hävda det faktum att den kristna etiken har sina rötter i den judiska etiken. Och vem kan på allvar säga emot det historiskt korrekta i detta?

Ser dock Göndör fortfarande detta begrepp som en ”förolämpning mot det judiska”, så är det viktigt att stilla påpeka att det avskyvärda rimligtvis är kristnas förföljelse av judar; det är knappast en historiskt och sakligt korrekt definition av judisk-kristen etik.

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (85%)
  • Nej (10%)
  • Vet inte (5%)

82 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
HBTQ-frågor i frikyrkan
Nyheter Så jobbar de olika frikyrkosamfunden med bemötandet av homosexuella i sina församlingar.
Foto: TT
Foto: TT
Livsstil Många studenter är på jakt efter både kunskap och ny församling när man börjar plugga in en ny stad.
Foto: ANDERS WIKLUND / TT
Foto: ANDERS WIKLUND / TT