Debatt

Vad ska vi göra åt svordomarna i tv?

I Dagen den 7 maj undrar Lars Borke vad tidningens läsare tycker om svärandet i tv. Själv tycker jag mycket illa om det och jag är säker på att många andra delar den känslan med mig.

Undan för undan flyttas gränser. Det gäller också bruket av svordomar i tv. Särskilt anmärkningsvärt är att jurymedlemmar och programledare svär regelbundet. Denna acceptans har gjort att var och varannan medverkande i tv uppfattar att det helt okej att svära i rutan. Programledare i morgon-tv och frågetävlingar svär, för att inte nämna deltagare i bak- och mattävlingar liksom idrottare. Vid ett påpekande om detta har jag från SVT fått svaret att deras uppfattning är att ”det inte ska förekomma något vanesvärande från medarbetarnas sida”. Det bör man påminna sin personal om.

Framför allt svärs det mycket i TV4. Just nu pågår programserien "Sveriges yngsta mästerkock". När den kvinnliga programledaren ger ett omdöme till ett av barnen använder hon en grov svordom. Senare i programmet är det ett av de tävlande barnen som svär. De unga lär sig av de vuxna att det är okej att svära i programmen.

Som före detta mellanstadielärare vet jag att svordomar används av barnen vid konflikter, kränkningar och mobbning. Lärarna förväntas arbeta med nolltolerans mot detta. När barnen kommer hem, framträder vuxna kulturpersoner och populära programledare i teverutan och svär hej vilt. Så dåliga förebilder de är, när det gäller ett gott språkbruk!

Tv-kanalerna behöver se över sin policy när det gäller svärandet. De försvarar sig med att de följer språkutvecklingen i samhället eller att programledarna måste få vara sig själva!

Många i likhet med mig tycker det är obehagligt med detta svärande, och vi kan inte värja oss om vi inte avstår från program som vi i övrigt gillar. Men måste det bli vårt val?

Vi märker ju hur kraftuttryck också smyger sig in i kyrkan. Kanske är det en generationsfråga? Vi måste vara vaksamma, så det inte blir en norm. Konstruktiva samtal behövs, annars är det lätt till att man på sikt uppfattar detta språkbruk som acceptabelt.

Lars Borke undrar i sin insändare vad kyrkfolket tycker om svordomsflödet. Bör vi reagera och på vilket sätt? Ge honom och oss andra ett klokt svar!

Åke Olofsson, före detta mellanstadielärare

Fler artiklar för dig