Vägen till en rättvis fred i Mellanöstern?

Kyrkornas världsråd har i dagarna varit i kontakt med den israeliska regeringens representanter i Genève. Den bild som ges av händelserna på Ben Gurion-flygplatsen är samstämmig med Lennart Renöfälts berättelse (Dagen 1 juni) och med min ursprungsartikel (Dagen 24 maj). Alla vittnesmål bekräftar hur Kyrkornas världsråds klimatmöte hos de palestinska kristna i Beit Jala förhindrades under grova förolämpningar, fängslanden upp till tre dygn, och deporteringar från Ben Gurionflygplatsen.

Att ambassadör Isaac Bachman valt att inte svara på Lennart Renöfälts berättelse kan svårligen tolkas som annat än att ambassadören är svarslös.

På min ursprungliga debattartikel svarar emellertid ambassadören med många personliga påhopp (Dagen 27 maj). Det känns förstås tråkigt, men det är inget jag vill lägga tid på. Det jag vill lägga mera tid på är emellertid Martin Blechers reflektion i tidningen samma dag. Han undrar varför jag argumenterar via Kairos Palestina-dokumentet och inte direkt genom BDS-rörelsen. Det är en observant iakttagelse och det finns faktiskt en poäng i detta som jag gärna skriver fram.

Kairos Palestinadokument, som är de palestinska kristnas teologisk-politiska analys av sin situation och ett rop om solidaritet från världens kyrkor, rymmer en dubbelstrategi som är kyrkornas särskilda bidrag till det ekonomiska påverkansarbetet för en rättvis fred i Israel/Palestina.

Det finns först och främst en strategi som kyrkorna har gemensamt med flertalet av världens regeringar, nämligen att inte stödja illegala handlingar och handlingar som strider mot folkrätten.

Att understödja ockupationen genom att till exempel importera eller handla med varor producerade på ockuperad mark, på bosättningar, är därmed en illegal handling. De norska pensionsfonderna drar argumentationen ett stycke till och menar att det är en illegal handling att stödja de israeliska banker som ger lån till bosättningar på ockuperad mark. Motsvarande globala strategi mot internationella företag på ockuperat område har också gett resultat, så tillvida att till exempel Sodastream flyttat sin produktion från ockuperat område till själva Israel.

Den andra strategin som också den finns grundad i Kairos Palestinadokumentet från 2009 och i den fortsatta uttolkningen i den globala Kairosrörelsen sammanfaller med den globala BDS-rörelsens mål. Här är det inte enbart ockupationen som står i centrum utan även rätten för de palestinska flyktingarna att återvända (eller kompenseras) och rätten till likabehandling mellan israeler och palestinier tillika med ett tydligt nej till apartheidsamhällen.

Här finns möjlighet att bojkotta inte enbart ockupationens former utan dess själva förutsättning, den israeliska statens agerande. BDS, bojkott, desinvesteringar och sanktioner, är en global rörelse som håller staten Israel ansvarig för bristande likabehandling av israeler och palestinier. Bojkotten drabbar därmed allt israeliskt, inte enbart det som omedelbart kan knytas till ockupationen.

BDS i denna form omfattas av den amerikanska rörelsen Jewish voice for peace, medan den första strategin mera sammanfaller med den position som JIPF, Judar för israelisk-palestinsk fred, förespråkar i Sverige. JIPF vill inte isolera israeliska akademiker och fredsrörelser medan man i bojkotten av ockupationen även tydligt markerar mot militärt samarbete med Israel.

Det finns i det internationella samfundet en gemensam strategi som förstår det som illegalt att understödja ockupationen. Kyrkorna i världen vill självklart stödja denna strategi på folkrättens grund. Vem vill bete sig olagligt?

Den andra strategin är en icke­våldsstrategi som mera vänder sig till fredsrörelser och studentrörelser, till gräsrötterna i världens kyrkor.

Den är inte antijudisk, som ambassadör Bachman befarar, men den är emot Israels nuvarande politik.

Den håller den israeliska staten ansvarig för folkrättsbrotten mot palestinierna. Den andra strategin påminner om den organisation som just Lennart Renöfält en gång var ordförande för, nämligen ISAK, Isolera Sydafrika-kommittén.

Kairos Palestina rymmer båda dessa strategier och kan därmed bli en brygga mellan det internationella samfundet och BDS-rörelsen.

Framtiden lär utvisa om det kommer att räcka med den första strategin för att skapa incitament till en rättvis fred i Israel/Palestina eller om det tarvar att alltfler ansluter sig också till strategi nummer två med BDS i sin fullhet.

Anna Karin Hammar, koordinator för Kairos Palestina - Sverige