Vänsterpartiets mörker förskräcker

Är Vänsterpartiet och dess ordförande, Jonas Sjöstedt demokratiskt rumsrena?

Ja, det anser uppenbarligen sedan länge åtminstone Socialdemokraterna, som helt tycks bortse från partiets ideologiskt smutsiga och blodiga arv – kommunismen – i vars namn ett förfärande stort antal människor mördats.

Stefan Löfvén försummar aldrig ett tillfälle att brännmärka Sverigedemokraterna för dess nazistiska rötter, medan han aldrig nämner Vänsterpartiets bakgrund, vilken annars borde förskräcka och vara en varning till varje äkta demokrat.

I kulturvärlden är, om möjligt, tystnaden om partiets historia ännu större, vilket naturligtvis har sin förklaring i att en stor del av dess aktörer är socialister och marxister. Vi ser och hör exemplen på detta dagligen i medier och andra tryckalster. På teaterscener förhärligas till och med ibland revolutionära krafter, som vill störta det så kallade kapitalistiska samhället – läs då demokratin.

En som säkerligen drog på munnen, om han den 10 juni i fjol lyssnade till radions söndagsintervju med Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt, var författaren Magnus Utvik, med en tidigare bakgrund i den kommunistiska rörelsen.

I fjol gjorde Utvik en välkommen granskning av partiet i sin bok "Partiet på kant med (V)erkligheten". Särskilt fanns det anledning till ett lika brett som beskt leende, när Sjöstedt slog fast följande: "Demokratin är socialismens själva förutsättning".

Och var ser vi denna förutsättning för socialismen? I dagarna är Venezuela mer än aktuellt – landet som Sjöstedt och hans partivänner länge prisat men som under den socialistiska regimen har nått såväl den ekonomiska bottnen som är på djupt fall i den demokratiska.

Magnus Utvik vill i sin bok tydliggöra Vänsterpartiets svek mot alla dem, som i det sedan slutet av 1900-talet fallna öststatsdiktaturerna idogt offrade sig för demokratin. Partiet har vänt dem ryggen och koncentrerar sig hellre på att utmåla Sverigedemokraterna som den stora faran för vårt land. Man frestas påminna om det gamla talesättet att inte kasta sten i glashus!

Sjöstedt och hans partivänner har inget att lära oss andra om demokrati och mänskliga rättigheter. Vad vi däremot behöver är en mycket större och bredare granskning av deras historia – långt utöver Utviks för övrigt utmärkta och läsvärda bok.

Det är ytterst angeläget att med fakta riva av Vänsterpartiet dess demokratiska fernissa och se vad som döljer sig bakom densamma!

Förhoppningsvis inser någon gång också kloka företrädare för Socialdemokraterna att Vänsterpartiet är, precis som Jan Björklund, Liberalerna, brukar säga, ett ytterkantsparti likt Sverige­demokraterna på den andra ideologiska sidan.

Bengt Olof Dike, tidigare politisk redaktör vid Norrköpings tidningar, nu frilanspublicist