Vår dialog är inte synkretism

I ett mångkulturellt samhälle måste olika religiösa grupper lära sig respektera och åtminstone tolerera varandra. Det skriver Göteborgs interreligiösa råd i en replik till Per-Arne Imsen.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Med anledning av pastor Per-Arne Imsens debattartikel ”Jesus jämställs med andra gudar” (Dagen 4/2) vill vi i Göteborgs interreligiösa råd, göra några klargöranden för att förhindra fördomar och missuppfattningar som lätt kan uppstå beträffande den interreligiösa dialogen.

Den interreligiösa dialogen förutsätter att alla människor har religiösa rättigheter; något som stipuleras i FN:s deklaration om de mänskliga rättig­heterna. Intressant är deklarationens första paragraf som säger: ”Alla människor är födda fria och i lika värde och rättigheter. De har utvecklats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i gemenskap.” Man kan bli förvånad att se hur denna anda råder i det Interreligiösa Rådet i Göteborg men också på den mötesplats som Interreligiösa rådet har skapat, nämligen Göteborgs interreligiösa center på Kyrkogatan 25 i Göteborg.

Företrädarna för de olika religionerna som träffas i det interreligiösa rådet är alla väl integrerade i sin tradition och klara på sin religiösa identitet. Ingen behöver känna sig hotad i sin uppfattning när ledamöterna träffas för att lära känna varandra; lära känna varandras religioner på ett objektivt sätt och i denna anda av respekt, kanske även föra en dialog om de svårare frågorna som kan skilja religionerna från varandra. Det är ett faktum att man har olika uppfattningar om Gud, om människan, om livets mening och mål med mera. Denna kontrast mellan religioner är för många ledamöter en drivkraft att reflektera över och att fördjupa sin egen tro, genom de nya frågeställningarna som ställs i dialogen.

Det handlar alltså inte om att bilda en postmodern och gemensam religion för alla världsmedborgare där ”relationer och sammanhang är viktigare än trosläror”, som Per-Arne Imsen skriver i sin artikel. Där­emot är det sant att det interreligiösa rådet har för avsikt att främja det allmänna bästa. Eller att tillsammans ”verka för respekt och förståelse för religiöst liv och skapa mötes­platser för människor av olika tro”, som det står i Interreligiösa rådets stadgar.

I praktiken betyder det att den goda kunskapen om de olika religionerna som finns i staden, ska främjas för att undvika motsättningar mellan olika grupper, motsättningar som lätt leder till våld.

Det finns en annan dimension av den interreligiösa dialogen i vårt samhälle (ett samhälle som på många sätt är fientligt inställt till religioner och som vi lever i), nämligen att belysa vikten av att alla individer har rätt att utöva sin religion och att vara respekterade för det.

Den interreligiösa dialogen har uppstått genom att ledare för olika religioner på ett nyktert sätt blivit medvetna om att samhället har förändrats till ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle. Konsekvensen av det, om man vill främja det allmänna goda, är att de olika religiösa grupperna måste lära sig att respektera och åtminstone tolerera varandra för att leva i fred. Ett bra sätt är att lära känna varandra och ta bort fördomar om varandra. Där finns inte plats för någon synkretism som pastor Per-Arne Imsen skriver om i sin artikel.

Till sist vill Göteborgs interreligiösa råd välkomna pastor Per-Arne Imsen till en dialog på Göteborgs interreligiösa center.

Per Eckerdahl, biskop, vice ordförande.
Peter Borenstein, rabbin, ordförande Göteborgs interreligiösa råd.
Yasser Hammoud, imam, vice ordförande.
Henrik Frykberg, präst, sekreterare.

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Premium Foto: Natanael Gindemo
Foto: Natanael Gindemo
Premium Foto: Johan Nilsson/TT
Foto: Johan Nilsson/TT