Debatt

Varför vågade så få öppna sina hem?

En blyg och deprimerad afghansk kille hamnade i mitt pyttelilla gästrum. ”Vi prövar en vecka”, sa jag, men det blev i det närmaste två år, och det blev en mycket berikande tid. Nu går och bor han på en folkhögskola, har mycket goda studieresultat och trivs som fisken i vattnet.

Men jag saknar samvaron vid matbordet med prat om livet i Iran och i Sverige, om böcker han och jag läste och om islam och kristen tro. Jag lärde mig mycket och fick hjälpa till med svenska språket. Jag saknar också hjälpen med disk, städning och trädgård.

Bekanta till mig har liknande erfaren­heter. Varför ville (vågade?) så få öppna sina hem? Kanske det fortfarande finns en chans att göra det?

Ingegerd Stenbäck, Skene

Fler artiklar för dig