Vart tog de öppna samtalsdagarna vägen?

Vid ett samtal med en före detta församlingsföreståndare inom pingströrelsen, blev jag synnerligen förvånad, och inte så lite besviken. Jag hörde hur de fina bönedagarna nu håller på att begränsas till de anställda pastorernas samtalsdag. Han hade inte längre tillträde till dessa, eftersom han inte längre är anställd förkunnare.

Varför händer det här? Bönedagarna var tidigare öppna för alla äldste och ledare i församlingarna, ibland också vanliga församlingsmedlemmar, som ville vara med och be och få undervisning i Guds ord.

Men det är inte bara bönedagarna som förändras. Snart har vi infört pastorslegitimation där endast vissa ges tillträde till viktiga samlingar i framtiden. Lekmannarörelsen svensk pingströrelse fortsätter därmed sin vandring mot en elitistisk och episkopal dominans, där den akademiska teologin ges tolkningsföreträde framför den självlärde predikanten och ledaren. Med vetskap om att den evangelikala bibelsynen dessutom tänjer på sina gränser är jag orolig för att vi inom tio år inte längre kommer att känna igen vår gamla pingströrelse.

Processen ska sättas i ett större perspektiv. Det är mycket mer som saknas. Profet-, apostla- och evangelisttjänsterna för en tynande tillvaro. Vi har därmed kantrat som rörelse och fått ett smalt ledarskap. Detta ledarskap kan naturligtvis inte räcka till för att göra grovjobbet på markplanet. Idealet att eftersträva finns klart beskrivet i Efesierbrevet där det sägs att herdarna ska undervisa de heliga så att de blir skickade att göra tjänst i vardagslivet.

Även i förkunnelsen är förändringen märkbar. Läran om Jesu tillkommelse, Israel som Guds förbundsfolk, undervisningen om den himmelska världen, med mera, har på vissa håll bytts ut mot ett växande socialt evangelium, en sorts samhällelig politisk korrekthet. Vad hände förresten med undervisningen om den fria församlingen? Efter bildandet av ett samfund frös på något sätt den undervisningen inne. Det som var ett av den pentekostala väckelsens "grundämnen" har på alltför många platser gått förlorad.

Lösningen ligger inte i en växande hierarki utan en starkare betoning på lekmannafolket. Det var nämligen de som vann människor och såg till att Pingströrelsen blev en världsomspännande rörelse.