Vi värnar civilbefolkningen

Den 22/7 skrev vi en artikel i Dagen som fördömde allt våld mot civila från Israel, Hamas eller andra aktörer. Vi betonade att varje liv är heligt oavsett om det är ett judiskt, muslimskt eller kristet liv.

Detta tolkade skribenterna Stanley Sjöberg (Dagen 24/7) och Sten-Gunnar Hedin (Dagen 29/7) som ett ställningstagande för Hamas och den islamiska staten.

Vi kritiserade att politiker inom Israels nuvarande regering motarbetat fredsförhandlingarna, stått bakom rasistiska yttranden och argumenterat för en stat baserat på religiös och etnisk identitet.

Vi menade att framtiden istället är multietnisk, multikulturell och multireligiös där olika gemenskaper lever tillsammans, och att historien visat att idéerna om stater baserade på religiös och etnisk identitet är fel väg att gå.

Detta ansåg skribenterna Annika Borg och Ulf Öfverberg vara ett "riktigt otäckt uttalande" (Dagen 30/7).

Vi varnade för iden att försöka underkuva palestinierna genom vapenmakt och diskriminering. Vi vet att den militära styrkan, hat och vedergällning aldrig ger en varaktig lösning. Vägen mot en framtid i fred och säkerhet för både israeler och palestinier är istället en rättvist förhandlad fred som garanterar två livskraftiga stater sida vid sida.

Detta menade Borg och Öfverberg uppmuntrade till extremistiskt våld.

Sedan vår artikel publicerades har våldet i Gaza och raketattackerna mot Israel skördat över 1 800 liv, och nära 10 000 har skadats, majoriteten av de palestinska offren är civila, över 400 barn i Gaza har dödats i attacker mot privata hem, skolor och FN-anläggningar. Det råder ingen tvekan om att både Hamas och Israel begår oacceptabla brott mot krigets lagar.

Precis som vi varnade för så har idén om att bomba sig fram till fred återigen misslyckats. Trots att stora delar av Gaza nu ligger i ruiner och priset för civilbefolkningen är förfärande så är varken freden eller 2-statslösningen närmare. Men under de tidigare fredsförhandlingarna prioriterade Israels regering istället en fortsatt utbyggnad av illegala bosättningar vilket också kritiserades hårt av både USA och EU.

När Sjöberg och Hedin bemöter vår artikel genom att antyda att vi samarbetar med islamiska staten så visar de inte bara sin okunskap om Diakonia, utan även om verkligheten för palestinska kristna.

När Hedin säger att palestinska kristna kan läsa om verkligheten i israelisk press glömmer han att vi lever i verkligheten. I köerna till checkpoints, i våra söderslagna hem, bland våra döda och skadade, när vi vägras tillträde till våra kyrkor och när bosättarna med stöd av Israels militär tar vårt land och egendomar.

När Hedin talar om Israels utsträckta hand 1948 så tiger han om de kristna som trodde på budskapet, hur den utsträckta handen visade sig vara en knytnäve som fördrev, brände byar och gjorde oss rättslösa i vårt eget hemland. Hedin hänvisar till situationen för palestinska kristna men vill tysta våra röster när budskapet inte passar hans svenska verklighet.

Diakonia har under många år genom sitt program för humanitär rätt via lokala samarbetsorganisationer i Gaza varit ledande i att dokumentera och rapportera brott från Hamasregimen i Gaza. Rapporter som används av både media, FN och diplomater. I Sverige var Diakonia först att publicera rapporter och bildbevis på tortyr från Hamas säkerhetspolis. Det är Diakonia som inbjuder och samarbetar med företrädarna för Gazas demokratiska opposition som skribenterna efterlyser men själv aldrig intresserat sig för. Det är Diakonias lokala samarbetsorganisationer som misshandlas, angrips och mordhotas i Gaza när man rapporterar och dokumenterar brotten mot mänskliga rättigheter och folkrätten från alla aktörer.

Vårt alternativ kommer även i framtiden vara att ta ställning för civilbefolkningen på båda sidor, och inte för de stridande parterna. Vårt alternativ är att fortsätta verka för rättvisa och trygghet för både israeler och palestinier.

Vårt alternativ finns just nu i Gaza där de kristna kyrkorna erbjuder en fristad för desperata flyktingar, ett arbete kristna palestinier gör i samarbete med bland annat Diakonia. Majoriteten av flyktingarna är muslimer, för många en första kontakt med kristna, en öppen famn rakt över religionsgränserna. Detta är också vårt svar på det vettlösa våldet från Hamas och Israel.

Vi fortsätter istället att välja respekten för alla människors lika värde och att istället för våld, rasism och segregering bygga förtroenden och broar mellan människor som en förutsättning för fred.