Yoga – en gudagåva till mig

När jag var 16 år kunde jag inte nudda mina tår med händerna om jag böjde mig framåt, som bäst kom jag ner till knäna men det blev inte mycket bättre än så. Min rygg, nacke och höfter värkte och ibland var jag hos kiropraktorn upp till två gånger i veckan. Värken gav mig migrän, gjorde det svårare för mig att sova och gav mig en allmänt försämrad livskvalité.

Vem orkar vara en bra människa när kroppen ständigt gör ont? Det var därför jag började med yoga, och för mig har det varit en ren gudagåva.

Mitt första yogapass var dock lite av en mardröm. Jag valde att gå på ett pass mitt på dagen när jag var ledig från skolan. Det var ett gäng glada pensionärer och jag som var deltagarna och de fullständigt utklassade mig. De var inte bara smidigare, utan också starkare. Som tur var valde jag inte att ge upp utan fortsatte att gå på ett pass i veckan och efter några veckor märkte jag av en förbättring av värken och mitt mående.

När jag använder yoga, antingen för mig själv eller i grupp, ägnar jag mig inte åt utövande av en annan religion och att jag har yogan som ett hjälpmedel för att ta hand om min kropp gör mig inte till en syndare. Jag är en syndare för att jag kan vara äregirig, långsint, högdragen och en lögnare - inte för att jag sysslar med avancerad stretching som träning.

Snarare hjälper yogan mig till att bli till en bättre kristen, eftersom den gör att jag mår bättre och därav både kan och orkar vara en bättre medmänniska till de personerna som jag har i min omgivning. Jag orkar älska och bry mig om dem, eftersom jag mår tillräckligt bra för att inte behöva lägga all energi och fokus på mig själv.

Efter att jag har tagit del av kritik mot yoga av kristna, förstår jag att vi oftast har skilda uppfattningar om vad det innebär. När en del tänker på yoga, tänker de oftast på den ursprungliga varianten där den används som ett verktyg för att få andlig frigörelse, något som vi inte riktigt har tagit efter här i västvärlden. Här använder man (oftast) yoga i ett stressreducerande och avslappnande syfte där man sätter kroppen i centrum och försöker fokusera på nuet.

Om du går på valfri klass på ett vanligt gym här i Sverige så kommer du märka att det inte är särskilt mycket andlighet som pågår­ där. Kanske borde man byta namn på klasserna till "Extremt jobbig stretching 2.0"? Dock så tror jag inte att det låter riktigt lika spännande i mångas öron.

Om du som kristen känner att du inte vill hålla på med yoga (eller med “Extremt jobbig stretching 2.0”) behöver du inte göra det, speciellt inte om det är något som skulle göra dig obekväm. Samtidigt får du lov att förlita dig på människans fria vilja. Vi har valfriheten att välja vad vi vill ska vara andligt i våra liv. Hur många kristna firar inte midsommar nuförtiden trots att det ursprungligen är en viktig hednisk högtid?

Jag har varit på kristna midsommarfiranden där man aktivt valt att ha ett fokus på Gud, hur blir det någon skillnad mot yogan? Om vi har valt bort den religiösa delen från midsommarfirandet, kan vi inte då välja bort den religiösa delen från yogan? Eller välja att ha ett fokus på Gud?

Ingen ska som sagt bli tvingad till att gå på ett yogapass, men är det verkligen en anledning till att bannlysa den träningsformen helt från skolorna? Ponera att yogan i skolorna är lika religiös som luciatågen, som fortfarande är tillåtna, i så fall förstår jag inte alls problemet med att eleverna frivilligt får vara med på ett träningspass som skulle göra dem lugnare och mer fokuserade? Vad är skillnaden mellan yogan och att stå och sjunga “Stilla natt” iklädd ett vitt nattlinne?

Jag vet inte hur det var på era högstadieskolor, men jag skulle knappast kalla luciatåget jag var med i för en andlig upplevelse­, trots att det grundar sig i en kristen tradition. Det var dessutom högst frivilligt om man ville vara med, vilket betydde att om föräldrarna sa nej så behövde man inte delta. Varför kan vi inte då ha yoga i skolorna på samma villkor?

Jag tror att vi ska hedra och ta hand om Guds skapelse och det innebär även att vi måste försöka ta hand om oss själva. Yoga har hjälpt mig att bli en bättre människa genom att jag mår bättre och har mer kraft. I dag är jag tacksam gentemot den 16-åriga versionen av mig själv som gick på det där pinsamma passet, för nu mår jag betydligt bättre.

Det behöver inte betyda att yoga är till för alla eller att alla skulle trivas med den träningsformen, men att jag tränar för att må bättre gör mig inte till en större syndare.

Laura Ekemar, vårdbiträde och spinningsinstruktör