Annika Beckung: ”Att bli kristen är ingen genväg till att få asyl”

Annika Beckung arbetade i många år som kyrkornas flyktingsamordnare i Borås, och har följt många konvertitfall under årens lopp. Vissa fall minns hon särskilt väl – som den gången en bild mirakulöst dök upp och blev det som gjorde att en man till sist blev trodd av myndigheterna.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Dokument

Annika Beckung är i dag pensionär, och numera bor hon i Göteborg. Men hon engagerar sig fortfarande i flyktingarbete på volontärbasis.

– Jag hjälper och stöttar församlingar som vill komma igång med verksamheter här i Göteborg, berättar hon när Dagen ringer.

”De har varit en resa”

Från början av 1990-talet och framåt arbetade Annika i Borås som kyrkornas flyktingsamordnare. Vid starten handlade det om fyra, fem enskilda medlemmar från olika kyrkor som gick samman för att arbeta med att hjälpa flyktingar. Senare har arbetet utvecklats, och i dag finns ett femtontal kyrkor i Borås med omnejd, som är Kyrkornas Flyktingrådgivning.

– På 1990-talet handlade arbetet mycket om att möta de behov vi såg och samordna det som fanns i olika kyrkor riktade till asylsökande och flyktingar. Att ge tid till enskilda samtal med människor under asylprocessen och visa på vägar in i samhället och församling var också vårt uppdrag. Vi samarbetade bland annat med Röda korset i familjeåterföreningsärenden.

 

Läs mer: Konvertiterna som skulle utvisas men fick stanna – så lever de i dag

 

– Det har varit en resa som inte har varit rak, utan den har utgått från människors behov. Tidigare fanns inte den stora professionalitet som finns i dag - nu finns det så mycket kunskap och det går lättare att få hjälp för flyktingarna inom olika områden, berättar hon.

SKR påvisade brister i sakkunskap

Det var under åren med mycket enskilda samtal och också stöttning och hjälp i asylprocessen, som Annika fick insyn i hur svårt det kunde vara för en konvertit att bli trodd. Ändå, säger hon, har det gått bra för många av de papperslösa konvertiter hon mötte.

Hur tycker hon då att Migrationsverket har hanterat frågorna om konversion?

–  Innan man tog vara på den sakkunskap som finns hos till exempel Sveriges kristna råd (SKR) var frågeställningarna runt konvertering och hur de var utformade inte bra. Migrationsverket tog bara fasta på kunskap som låg på ett teoretiskt plan.

– SKR tog då kontakt med Migrationsverket och påvisade brister i sakkunskapen. Då startade verket utbildning för handläggare, och där kunde jag sedan se en förbättring. Man såg mer på den egna övertygelsen och vad man hade varit med om i sin omvändelse.

”Ett gudsingripande”

Men i dag tycker hon att det finns oroande tecken på att konvertiters trovärdighet återigen ifrågasätts.

– Jag har ju inte handlagt ärendet under sista året, så jag ska inte uttala mig för mycket. Men jag har sett ärenden där man inte har tillgång till muntlig handläggning när det gäller konvertitfallen. Och det är något som jag menar måste till.

Annika Beckung har under årens lopp haft kontakt med många konvertiter, och några fall minns hon särskilt väl. Ett är Farhads fall, som vi berättar om i artikeln här intill. Ett annat är ett fall med en afghansk man. Han hade gått en journalistutbildning i Afghanistan, och bland annat ifrågasatt profeten Muhammed.

– Där fanns väldigt mycket underlag, han hade figurerat medialt, inte bara i Sverige. Det fanns intervjuer på BBC. Men han fick ändå avslag.

 

Läs mer: Många kristna konvertiter i Europa

 

Migrationsverket hade påpekat att det fattades bild till de intervjuer som fanns att tillgå med mannen, och att en intervju med bild som mannen hänvisade till gick inte att få tag på. De menade därför att det inte kunde bevisas att mannen i intervjun var samme man som sökte asyl i Sverige. I det läget fick Annika besök av en man som talade farsi.

– Han sa: ”Jag ska gå in på nätet och se om jag inte kan hitta artikeln med bild som publicerades i Afghanistan”. Och han hittade bilden! Jag kan inte se det som annat är ett gudsingripande, säger Annika.

Saken var klar: mannen fick stanna och fick flyktingstatus. Det fick också Farhad (artikeln här intill). Annika säger att för hennes del var det just mötet med människor och att kunna göra något i situationer där man upplever orättvisor som gjorde att hon en gång började engagera sig i flyktingarbetet. Många församlingar har vitaliserats men också utmanats av arbetet med flyktingar, säger hon.

–  Förr talade man om allt som skedde utanför vårt lands gränser när det gäller missionsarbete. Och plötsligt har vi det innanför vårt lands gränser. Det är en utmaning, men det är också en vitalisering genom vittnesbörden från dessa människor, att se vilken gudstro de bärs av. Det är en enorm tillgång för församlingarna.

Ibland säger människor att flyktingar konverterar för att de tror att de därmed skall få stanna i Sverige. Har hon själv stött på sådana fall?

– Jag brukar säga till dem som kommer till oss att om vi inte har sanningen att jobba med, då kan vi på kyrkornas flyktingrådgivning inte hjälpa till. Och i och med det sorteras en del ut. Det gäller inte bara konvertiter, utan generellt.

Hon säger att det har hänt att ledare inom kyrkor har skrivit ut intyg utan att känna en person tillräckligt väl.

–  Men detta har blivit mycket bättre. Man ger ett bra underlag i dag. Man måste vara noga med att påpeka att det inte är en genväg till asyl att bli kristen. Det handlar inte om asyl, utan om att ta emot Jesus Kristus i sitt hjärta.

”Det kan förekomma hotbilder”

I Borås, och på de flesta andra ställen där kyrkor arbetar med konvertiter, har man en långvarig kontakt före till exempel ett dop.

– De flesta konvertiter vi tog emot har vi också haft kontakt med, långt efter det att de fått uppehållstillstånd. Det är dock viktigt att komma ihåg att många av dem kan leva under stort tryck från till exempel familjen, vilket kan påverka hur aktiva de kan vara som kristna. Det kan förekomma hotbilder.

– Därför är det viktigt att man får en fadder vid dopet. Vi brukar säga, att det är lika viktigt för en vuxen konvertit att få en fadder som det är att få en fadder för de barn vi döper. n

Läs mer om kristna asylsökande

Alla tidigare artiklar
Debatt