Är islamisering ett hot mot Sverige?

Kommer korset i den svenska fanan att omformas till en halvmåne? Enligt forskningsinstitutet PEW kan det år 2050, med hög invandring, finnas nästan 4,5 miljoner muslimer i Sverige. Men många forskare ger en annan bild av utvecklingen, och de ser rädslan för muslimer som den stora faran.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Dokument

Det är från betongförorter som Hjällbo som det verkliga hotet mot Sverige kommer. Här bor de stora muslimska familjerna som gör att islam växer så snabbt, här finns de radikala källar­moskéerna som fostrar extremister, här lever kristna under hot.

Ja, det är åtminstone den bild som många bär med sig av fattiga förorter som Hjällbo och Ange­red, en föreställning som gör att många göteborgare undviker att ens åka hit.

Emanuel Furbacken är inte rädd där han står på torget, Hjällbo är som ett andra hem för honom. Han är egentligen pastor i Equmeniakyrkan men arbetar i dag i Svenska kyrkan i Angered, bland annat med interreligiösa relationer.

– Visst möter jag ibland den rädslan hos kristna här. Men det är mycket en rädsla man tar med sig från hemlandet, och som matas av klipp på Facebook som ofta kommer från Amerika. Jag har svårt att tro, med min erfarenhet, att det kommer att bli en islamisering, säger han.

Skräcken för islam breder ut sig

Alltsedan Muhammed började sprida sin religion på 600-talet har det i den kristna världen funnits en rädsla för islam. I Europa har denna oro ibland varit stor, ibland mindre, beroende på de skiftande styrkeförhållandena mellan de muslimska och de kristna länderna.

Läs mer: Historiker: Man bevarar kristna samhället genom att utveckla sin tro

 

I dag griper skräcken för islam omkring sig på nytt, men nu handlar det inte om fruktan för arabernas invasionsstyrkor eller för det osmanska rikets janitsjarer, utan om stor invandring och höga födelsetal.

Redan under 1990-talet varnade högerextremister för att Sveriges befolkning i framtiden skulle vända sig i bön mot Mecka. Då sågs det som ett uttryck för en grov rasism som få tog på allvar, i dag är det tankar som får ett helt annat genomslag i den allmänna samhällsdebatten.

Tidigare den här månaden intervjuades Richard Jomshof, partisekreterare i Sveriges tredje största parti, i Dagens Nyheter och jämförde Västeuropas situation med det sena romarrikets, han menade att det krävs drastiska åtgärder för att inte kontinenten ska falla och islamiseras. Även om inga andra riksdagspartier uttrycker sig som Sverigedemokraterna finns det tecken på att fler oroar sig för en islamisering av, om inte hela Sverige, så åtminstone delar av samhället. Kristdemokrater vänder sig mot böneutrop och Muslimska brödraskapets inflytande, Socialdemokraterna mot konfessionella friskolor.

En av Dagens mest lästa webbartiklar de senaste månaderna är skriven av Jacob Zetterman och handlar om PEW-institutets rapport om Europas framtida muslimska befolkning.

Läs också: PEW: Sverige spås få störst andel muslimer i hela Europa
 

I många länder är detta en brännhet fråga, och enligt rapporten kan Sverige år 2050 ha störst andel muslimer i Europa. Rapportförfattarna utgår från tre scenarier, med helt stängda gränser skulle Sverige ha en muslimsk befolkning på 11 procent, med normala nivåer 20 procent och med en hög invandring 31 procent. Det är förstås en snabb omvandling med tanke på att det år 1950 bara fanns några hundra muslimer som levde i Sverige.

Muslimska kvinnor föder fler barn

En avgörande fråga är inte bara storleken på invandringen, utan även muslimska kvinnors födelsetal. PEW uppskattar att muslimska kvinnor i Europa i snitt kommer att föda 2,1 barn, medan icke-muslimer föder 1,6 barn. Om muslimska familjer generellt förblir större än icke-muslimers så ökar naturligtvis andelen muslimer i befolkningen.

Kommer det leda till att Sverige i framtiden islamiseras, och att kristna, sekulära och andra människor som inte bekänner sig till en bokstavstrogen tolkning av islam kommer att förtryckas?

Vill nyansera hotbilden

Aje Carlbom är docent i socialantropologi vid Malmö universitet och har forskat om muslimers liv i Sverige. Han är också författare till en uppmärksammad rapport om Muslimska brödraskapets inflytande i Sverige, som beställdes av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Aje Carlbom är skeptisk till påståendet att islam kommer att ta över Europa.

–Det ska mycket till för att muslimer ska bli en majoritet. Man bör nog nyansera bilden av det fenomenet, säger han.

Han pekar på att muslimer inte kan ses som en enhetlig grupp, där finns en stor bredd i synen på religion. Många muslimer som kommer hit till Europa påverkas av omgivningen, de sekulariseras, får färre barn och religionen blir mer en privat angelägenhet.

Läs mer: Frida Park: Vi måste kommunicera vad som förväntas av alla som bor i Sverige  

 

 

Sedan finns en liten grupp islamistiska aktivister som kämpar mot sekulariseringen och i vissa fall även demokratin. Aje Carlbom har studerat grupper som inspireras av Muslimska brödraskapets idéer. Organisationen är förbjuden i flera muslimska länder, eftersom man arbetar för en islamisering av samhället och införande av sharialagar. Även i Europa finns det aktivister som delar Muslimska brödraskapets ideologi och i rapporten pekar Aje Carlbom ut bland annat Stockholmsmoskén vid Medborgarplatsen och Sveriges unga muslimer som delar av samma ideo­logiska familj. I Europa verkar man dock anpassa sig till omgivningen.

– Målet för dem är inte att islamisera Sverige. Deras primära målgrupp är att nå svenska muslimer, för att bygga ett muslimskt civilsamhälle.

Drömmer om muslimskt världsherravälde

Men det finns också grupper som är fiender till den svenska samhällsordningen. Den radikala sunnimuslimska rörelsen Hizb ut-Tahrir drömmer om en framtid där ett muslimskt kalifat har världsherravälde.

– Hizb ut-Tahrir är öppna och tydliga med sina budskap, de avskyr demokrati för att det är mänskligt instiftade lagar, och de avskyr jämställdhet. De vill inte ha med det sekulära samhället att göra. Men det är en marginell företeelse, i Sverige finns de knappt, säger han.

Aje Carlbom tycker att grupper som är kopplade till Muslimska brödraskapet får alldeles för stor uppmärksamhet i medierna, vilket skapar en skev bild av svenska muslimer. Ofta är dessa grupper välorganiserade, men stödet för dem bland svenska muslimer är antagligen väldigt lågt.

Läs mer: Experter: Trovärdig rapport om islams framtid i Sverige

 

– I Frankrike har man försökt ta reda på hur muslimer uppfattar de organisationer som säger sig representera muslimer, och väldigt få muslimer känner ens till organisationerna. Situationen är nog liknande i Sverige, säger han.

Även om han inte tror att Sverige som helhet kommer att islamiseras så målar han ändå upp en ganska mörk framtid. Han tror att invandringen från den muslimska världen kommer att vara stor även i fortsättningen, vilket leder till en omfattande segregering.

– Man vet genom forskning att människor som kommer till ett nytt land i regel söker sig till en miljö man känner igen. Därför växer diasporor i storlek, och ju större en sådan miljö blivit, desto svårare är det att lämna, säger han.

Han tror att det kommer resultera i spänningar mellan majoritetssamhället och muslimska minoriteter.

– Man bör vara medveten om att det generellt finns stora värderingsskillnader mellan muslimer och icke-muslimer. Ibland är det nästan motsatta värderingar, till exempel i fråga om jämställdhet och sexuella minoriteter, säger han.

”Farligt om rädslan vinner mark”

Mohammad Fazlhashemi är professor i islamisk teologi vid Uppsala universitet. Han är väl medveten om oron för att Sverige ska islamiseras, och ser paralleller med hur minoriteter betraktats under andra skeenden i historien. Vid det förra sekelskiftet fanns det i USA en skräck bland protestanter för den katolska immigrationen till landet. Man trodde att katolikerna, med sina stora barnaskaror, skulle göra protestanterna till en minoritet.

– Hundra år senare ser vi att så blev det inte. I dag sägs samma sak om muslimer, att varje somalisk kvinna föder tio barn, och att de i sin tur får tio barn. Men här i Sverige anpassas snart födslotalen.

Han ser det som en konspirationsteori, som används för att komma åt alla muslimer.

– Det kan bli farligt om rädslan vinner mark. Då skadar den tilliten i samhället, som är väldigt viktig för samexistensen. När tilliten försvinner öppnas dammluckor för allehanda farliga ideologier, som nazism och aggressiv nationalism.

Läs mer: Joel Halldorf: Dags för ett vuxet samtal om religion

 

I stället för islamisering tror han att familjer från Mellanöstern snart kommer att anpassa sig till den omgivande kulturen. Mohammad Fazlhashemi tror att de flesta muslimer kommer att vilja leva Svensson-liv.

– Om man tittar på attraktiva utbildningsprogram så är det många ungdomar med rötter i familjer vars föräldrar kom till Sverige som flyktingar och invandrare från muslimska länder som söker sig dit. Just utbildning ses som sätt som att komma ut ur utanförskapet.

Men precis som Aje Carlbom varnar han för att en framtid av segregation. Nästan alla av de IS-terrorister som reste till Mellanöstern kom från områden där de levt i parallellsamhällen.

– Där måste man sätta in sociala och ekonomiska insatser, men också polisiära för att få bukt med rekryteringen av folk från den här gruppen.

Moské som arbetar för demokrati

När man står i aprilsolen på torget i Hjällbo verkar allt tal om terrorism och extremism avlägset. Några kvinnor handlar äpplen i fruktaffären, barn tjoar och tjimmar på den lilla lekplatsen. Samtidigt är det från områden som Angered och Bergsjön i närheten som hundratals unga muslimer åkt för att slåss med IS. Emanuel Furbacken menar dock att extremisterna utgör en liten del av muslimerna.

– Den största moskén här, som kan samla tusen personer på högtiderna, arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter. Och det är knappast alla muslimer som går i moskén, kanske 15 procent gör det regelbundet, säger han.

Ändå finns oron för islamisering, speciellt bland kristna som har rötterna i Mellanöstern. Jag frågar om man bara kan avfärda den rädslan, det handlar ju om människor med lång erfarenhet av att leva i muslimska länder.

– Det är en svår fråga, men jag skulle ändå vilja säga att mycket av oron är sentida. Det brukar också visa sig när man pratar med kristna som är oroliga att de har muslimska vänner. Oron gäller förstås inte dessa utan andra, som man inte mött, säger han.

”Vi måste öppna våra kyrkor för att mötas”

Emanuel Furbacken ser egentligen bara en väg framåt, och det är att träffas och samtala. I det interreligiösa råd som han är engagerad i möts frikyrkliga, ortodoxa, svenskkyrkliga och muslimer med flera, utan att någon behöver göra avkall på sina grundläggande övertygelser.

– Min mamma är från Finland, och jag växte upp i ett hem, präglat av ryssrädsla. Jag känner igen den känslan i dag, i rädslan för muslimer. Men så fort människor träffas, möter den andre, så sker något. Jag tror vi måste börja våga öppna våra kyrkor för att mötas.

Vill du fortsätta läsa Dagen gratis? Klicka här!