Buddhismens mörka baksida

Buddhismen ses av många som en ytterst fredlig religion. Men en ökad buddhistisk nationalism – och det faktum att religiösa minoriteter får det allt svårare i starkt buddhistiska länder – har delvis förändrat bilden.Inte helt sällan är det buddhistmunkar som ligger bakom aggressionerna.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Dokument

Observera att detta dokument publicerades i januari 2014.
 

SOM-institutet vid Göteborgs universitet genomför varje år undersökningar på temat samhälle, opinion och medier. Undersökningen ”I framtidens skugga” (2011) undersökte bland annat svenskarnas syn på olika världsreligioner. Resultatet visade att svenskarna relativt sett är mest positiva till kristendomen och näst mest positiva till buddhismen. Bland de yngsta uppfattas buddhismen till och med som mer positiv än kristendomen.

Även bland högutbildade och boende i stor­städerna får buddhismen, liksom ateismen, en övervägande positiv bedömning, samtidigt som kristendomen bedöms något mindre positiv.

I SOM-rapporten slås det också fast att buddhismens relativt sett starka ställning som världsreligion i Sverige knappast kan förklaras av buddistisk aktivitet i landet.

”Mycket tyder på att attraktiviteten har sin bakgrund i känslan att buddhismen står för en positiv kraft i samhället eller en idé som en fredsreligion med respekt för miljön, medan det religiösa innehållet har mindre betydelse. Buddhismen är inte heller någon gudsreligion i traditionell mening, vilket gör den delvis förenlig med ateism. En tredje och viktig faktor är att både buddhism och ateism är i linje med samhällets ökade individualisering. I ett samhälle där trosuppfattningar är en privatsak har den institutionaliserade kristendomen efter hand fått allt svårare att finna sin roll.” Det skriver Lennart Weibull, en av grundarna till SOM-institutet och professor i massmedieforskning vid JMG (Institutionen för journalistik, medier och kommunikation) i Göteborg.

Överrepresenterat i krig

I boken ”Islamofobi” (Leopard förlag 2010) jämför religionshistorikern Mattias Gardell hur ofta representanter för olika religioner har varit inblandade i krig. Med Uppsala konfliktdatabas (UCDP) som grund kom han fram till att 1 677 väpnade konflikter pågick i världen mellan 1945 och 2001.

Några av slutsatserna blev att:

91 procent av konflikterna rörde primärt andra saker än religion.

66 procent av konflikterna pågick mellan parter som delade nominell religionstillhörighet (kristna slogs mot kristna, muslimer mot muslimer och så vidare.)

Majoriteten av konflikterna var koloniala krig eller etnonationalistiska krig som utbrutit efter kolonialmakternas tillbakadragande, vanligen för att rita om de kartor kolonialisterna lämnat efter sig.

Kristna var inblandade i nära 40 procent av konflikterna, men utgjorde endast 24–31 procent av världens befolkning.

Muslimer var inblandade i 28 procent av konflikterna, men utgjorde 20–22 procent av världens befolkning.

Buddhister var inblandade i 17 procent av konflikterna, men utgjorde 5–6 procent av världens befolkning. Det innebär den största överrepresentationen av samtliga religioner (209 procent).

Men Mattias Gardell påpekar samtidigt att det inte är så enkelt att buddhister därmed är mest våldsbenägna.

– Drivkrafterna (för att delta i konflikterna) beror inte nödvändigtvis på att de var just buddhister utan kan i stället förklaras med hänvisning till koloniala krig, exempelvis Vietnamkrigen, eller postkoloniala konflikter kring de gränser som kolonialmakterna lämnade efter sig som i Burma eller på Sri Lanka, säger han till Dagen.

Bara vissa delar tas upp

Religionshistorikern David Thurfjell medverkar i boken ”Mystik och andlighet” (Dialogos förslag) med ett kapitel om buddhism i Sverige. I boken, som gavs ut i somras, skriver han bland annat att det svenskarna framför allt uppskattar med buddhismen är individualismen, inåtblickandet och kritiken mot hierarkier.

Samtidigt som han i en intervju i Amos magasin refererar till Mattias Gardells ovanstående undersökning konstaterar han att det är vissa – icke våldsbejakande – delar av buddhismen som man tagit fasta på i väst: meditation och det andliga sökandet i ens eget inre.

Simon Sorgenfrei, redaktör för boken ”Mystik och andlighet”, skriver i en bloggkommentar att bakgrunden till svenskarnas överlag positiva inställning till buddhism kan ”spåras genom historien, sökas i nyhetsrapporteringen och populär­kulturen eller påvisas i våra läromedel”.

Han hänvisar även till islamologen Jonas Otterbeck som har studerat bilden av religion i svenska skolböcker.

 Genuskritik och fundamentalism finns överhuvud taget inte i beskrivningen av buddhism. De bitarna faller utanför hur vi vill se buddhismen, medan de är main­stream när man skriver om islam, säger Otterbeck i en intervju i tidningen Tro & Politik.

Bland den värsta förföljelsen i världen

Den kristna människorättsorganisationen Christian Solidarity Worldwide (CSW) arbetar för ökad religionsfrihet i bland annat Burma, Indonesien och Laos. På organisationens hemsida slås det fast att den religiösa förföljelsen i Burma, där minst 80 procent av befolkningen är buddhister, är bland den värsta i världen.

Det står också att kristna och muslimer inte får uppföra religiösa byggnader i landet samt att buddhistisk propaganda spelas under kristna gudstjänster i området Karen.

Men CSW:s expert på södra Asien, Benedict Rogers, menar att man måste skilja på buddhismen och buddhister.

Rogers, som har besökt Burma många gånger och även skrivit en bok om det som kallas för ett folkmord på Karen-folket, deltog nyligen på ett seminarium om Burma i Stockholm. Efteråt berättade han för Dagen att den rådande utvecklingen i Burma och på Sri Lanka (70 procent av lankeserna är buddhister) är ytterst oroande.

 Jag är inte någon expert på buddhism, men det är väldigt tydligt att det finns en våldsam tolkning av buddhism buddhistisk nationalism som jag skulle vilja kalla det i båda länderna.

 För att räknas som burmes eller lankes måste man vara buddhist. Man blandar ihop religion och nationalism. Undervisningsmässigt tror jag att buddhismen är fredlig, men när det gäller utövandet har en hel del våld skett i buddhismens namn.

Två kyrkor attackerade i Sri Lanka

Så sent som för en knapp vecka sedan attackerades två kyrkor i staden Hikkaduwa på Sri Lankas sydkust. En talesperson för polisen säger till tidningen Colombo Gazette att åtta buddhistmunkar har identifierats som delaktiga i attacken, men själva hävdar munkarna att polisen har missuppfattat allt.

Munkarna erkänner i och för sig att de befann sig utanför kyrkobyggnaderna. Men de menar att de genomförde en fredlig demonstration mot kyrkorna eftersom de anser att kyrkorna måste stängas då de inte har giltigt tillstånd att bedriva någon verksamhet. Till skillnad mot polisen hävdar munkarna att det var kyrkobesökarna som först gick till angrepp och att situationen därefter spårade ur. De menar dessutom att de försökte lugna ned människorna som hade samlats på platsen.

 Jag har ofta frågat buddhister i Burma hur de kan förena hatet mot muslimer med centrala buddhistiska principer som Metta, som betyder kärleksfull vänlighet, och Karuna, som betyder medkänsla. De har inte någon jättebra förklaring, säger Benedict Rogers.

Jag pratade nyligen med en buddhistisk munk i Burma som sa att problemet är att buddhister egentligen inte förstår buddhism tillräckligt bra. Därför menade han att de blandar ihop religion med nationalism och politik och etnicitet.

 Det är viktigt att komma ihåg att det finns en spänning i alla religioner mellan vad de lär ut och vad som praktiseras. När det gäller buddhismen tror jag att problemet handlar om att en del buddhister har missförstått det buddhistiska budskapet. Mycket av det som har skett (genom historien) i kristendomens namn stämmer inte heller överens med den kristna undervisningen.

Är våldet som utförs av buddhister ett nytt fenomen?

 Jag kan inte historien i detalj, men jag vet att det har existerat ett tag i både Burma och Sri Lanka. Våldet har bara nyligen blivit uppmärksammat internationellt vilket gör att det kanske upplevs som ett nytt fenomen, men jag tror faktiskt att det har funnits där ganska länge.

Uppviglade mot muslimer

Det internationella uppvaknandet beror delvis på en artikel som Time Magazine publicerade i juni 2013. Texten handlar om den kända buddhistiska munken Wirathu. Precis som ett av bud­orden i Bibeln slår fast att man inte ska döda står det i de fem vanligaste buddhistiska föreskrifterna att man inte ska döda utan värna allt liv.

Men 2003 dömdes den i dag 45-årige Wirathu till 25 års fängelse för att ha uppviglat anti-muslimskt hat och för att därigenom också ha legat bakom dödliga attacker mot muslimer. Trots att Wirathu benådades 2010 har han fortsatt med sina ultranationalistiska predikningar där muslimer oftast hamnar i skottgluggen.

 Min filosofi är ett budskap om fred, men framför allt handlar den om att värna vår religion, vårt folk och vår nation mot dem som vill ockupera oss. De muslimska männen försöker gifta sig med buddhistiska kvinnor för att konvertera dem till islam. Muslimerna förökar sig snabbt, säger han bland annat till Sidas tidning Omvärlden, som träffade Wirathu sommaren 2013.

Själv hävdar Wirathu att han inte uppmanar till våldsamma handlingar, men i artikeln i Time Magazine säger han att ”Nu är det är dags att resa sig upp, att låta ditt blod koka”.

Interreligiös konferens och möten

Den buddhistiska ilskan mot muslimer blev även tydlig i november förra året. I samband med att företrädare för Islamiska konferensen (OIC) besökte Burma möttes de bland annat av protesterande buddhistiska munkar på flygplatsen. Munkarna höll upp skyltar där det stod ”Åk hem” och ”Lägg er inte i Burmas interna angelägenheter”.

I en artikel i Wall Street Journal skriver CSW:s Benedict Rogers att det ändå finns ljusglimtar som ger hopp inför framtiden i Burma. Han berättar till exempel om en middag i november där 150 personer från olika religiösa, etniska och politiska bakgrunder deltog. Dessutom nämner han en inter­religiös konferens i oktober som en av Burmas mest kända buddhistmunkar, Sitagu Sayadaw, arrangerade:

”Dagen efter konferensen bröt det ut nya antimuslimska våldsamheter i delstaten Rakhine. Inom en vecka besökte Sayadaw och en muslimsk ledare tillsammans de drabbade områdena för att symboliskt visa på interreligiöst samarbete.”

Beväpnade buddhistmunkar

Tre länder (Thailand, Kambodja och Burma) har en befolkning som till minst 80 procent består av praktiserande buddhister. Men trots att Thailand har skakats av oroligheter ett flertal gånger under 2000-talet har religionen sällan spelat en central roll. Undantaget är södra Thailand, där majoriteten av invånarna är muslimer.

Den amerikanske religionsforskaren Michael Jerryson har skrivit om problemen i området, som gränsar till Malaysia, och han menar att man måste kunna framföra buddhistisk kritik.

 Jag har blivit anklagad för att vara en kristen fundamentalist som försöker förstöra buddhismen och en slug akademiker som vill få uppmärksamhet. Men syftet har inte varit att visa att buddhister är våldsamma människor utan snarare att mänskliggöra bilden av den globala buddhismen. Buddhister delar samma känslomässiga spektrum som alla andra, det inkluderar både ilska och våld, säger Michael Jerryson till tidningen Times of India.

I boken ”Buddhist Fury: Religion and Violence in Southern Thailand” (Oxford University Press 2011) skriver han att buddhistmunkar ivrigt före­språkar buddhistisk nationalism, agerar som hemliga militärer och utrustar sig med vapen.

Tanken på ickevåld central

De två större grenarna av buddhismen är Theravada (De äldstes skola), som bland annat finns på Sri Lanka och i Burma, Kambodja, Laos och Thailand samt Mahayana (Den stora vagnen) som finns i exempelvis Kina och Tibet. I Theravadaskolans kanon på pali, den så kallade palikanon, är tanken på ickevåld central.

 Det finns väldigt få texter inom den kanon som kan användas för att rättfärdiga våld. Texterna som skulle kallas kanoniska tar avstånd från användning av våld, sa Rupert Gethin, professor i buddhism vid universitetet i Bristol i samband med ett radioprogram som BBC sände i somras.

Michael Jerryson, som också medverkade i programmet, konstaterade samtidigt att det finns variationer inom palikanon och att vissa texter faktiskt har använts för våldsprovokation.

”Inte fel att döda kommunister”

 Den thailändska buddhistmunken Kittivuddho slog 1976 fast att det inte var fel att döda kommunister. Då hänvisade han till en text där Buddha talar om att konvertera människor till buddhismen. Buddha jämför det med att tämja en häst och säger att om hästen inte låter sig tämjas så är det lika bra att lägga ned den eller döda den.

 Ironiskt nog säger Buddha i slutet av berättelsen att han använder en metafor och att lägga ned helt enkelt betyder att lämna hästen i fred. Men Kittivuddho valde att utelämna den delen.

Rupert Gethin tillade i radioprogrammet att det är mer eller mindre accepterat inom buddhismen att enbart en upplyst person såsom en buddha fullt ut kan leva efter de buddhistiska riktlinjerna. Övriga, ”vanliga människor”, klarar däremot inte av det. 

Lilla Erstagården