Kristna talar mindre om synd

Ordet synd förknippas med homofobi. Eller med att Jesus dött för oss.
Tre unga kristna ger sin syn på synd.

Sofia Johansson, 20 år, Signe Ljunglöf, 17 år, och Josefine Nilssen, 19 år, är alla barn av 2000-talet. De kommer från olika sammanhang, Sofia från Equmeniakyrkan i Vårgårda, Signe från Svenska kyrkan i Göteborg och Josefine från pingstförsamlingen Smyrna i samma stad. Det visar sig att de har ganska olika associationer till ordet synd.

— Jag tycker det känns som ett väldigt ålderdomligt uttryck. Och jag förknippar det med homofobi, säger Signe.

— Det känns som att det utnyttjats av personer för att främja deras egna åsikter. Man kan dra ganska många bibeltexter ur sitt sammanhang och säga att det här måste vara synd, säger Sofia.

— Först och främst tänker jag på att Jesus dog på korset för våra synder, och det är ju ett glatt budskap, säger Josefine.

Josefine Nilssen har inte hört många predikningar om synd i den pingstförsamling hon är en del av.

 

Uppskattar syndabekännelsen

I de gudstjänster som Sofia och Signe deltar i brukar det ingå en syndabekännelse. Båda två uppskattar det, den tydliga förlåtelsen som man får efteråt. Signe tycker dock att det är viktigt att reflektera kring vad synd är, och att ifrågasätta äldre tolkningar.

— För vad är egentligen synd? Vi ungdomar som träffas i kyrkan pratar mer om att synd är något som du själv mår dåligt av, säger hon.

Josefine berättar att hon inte mött ordet så ofta i undervisningen i Smyrna, men att predikan i söndags faktiskt handlade om synden, och då om Ananias och Safira som straffades med döden för att de försökte bedra Gud.

— Problemet är inte om man syndar, utan om man inte erkänner vad man gjort inför Gud, säger hon.

Använder själva inte ordet

Synd är inte ett ord de använder själva, och de skulle ha svårt att peka på synd i någon annans liv.

— Jag känner inte att det är min plats att säga till mina vänner vad de väljer att göra. De får själva avgöra om det är något som för dem längre bort från Gud, säger Sofia.

— Alla gör ju fel ibland, så det känns lite konstigt att kritisera någons beslut när man själv inte är perfekt, säger Josefine.

"Jag har lite svårt för bilden av Jesus som någon sorts offer. Jag har aldrig förstått den bilden", säger Signe Ljunglöf.

 

Hur skulle ni reagera om prästen väldigt tydligt talade om synd, till exempel att det skulle vara synd att flyga till Thailand på semester?

— Jag skulle nog tycka att det var lite konstigt. Kanske om man motiverade och förklarade det mer med miljön, säger Signe.

— Det klart att jag litar på pastorn, men skulle nog dubbelkolla och titta själv på vad Bibeln säger innan jag tog beslutet att avstå från en resa, säger Josefine.

Skulle era kompisar som inte går till kyrkan förstå begreppet synd över huvud taget?

— Det är ju ålderdomligt, men om man förklarar det kan det gå. Alla människor har väl någon sorts moralisk kompass, så alla kan väl förstå att om man gjort något fel så finns behov att bli förlåten, säger Signe.

— Bland många i Sverige finns en längtan efter någon sorts kompass i livet. Innan jag kom med i församlingen var jag också skeptisk till detta, jag tänkte att det handlade om att andra ska bestämma vad jag får göra, men det handlar inte om det utan om att synden påverkar relationen till Gud, säger Sofia.

Sofia Johansson skulle ha svårt att peka på synd i någon annas liv. ”Det är inte min plats att säga till mina vänner vad de väljer att göra.”

 

Svårt med Jesus som offer

I både Svenska kyrkan och i de flesta frikyrkor talades det förr ofta om att Jesus dog för våra synder. Det är inte en självklarhet att tro så i dag.

— Det lyfts ju fram i kyrkan, men personligen har jag lite svårt för bilden av Jesus som någon sorts offer. Men det är bara jag personligen, jag har aldrig förstått den bilden, säger Signe.

För Josefine är det något hon hört om sedan hon var liten.

— Det är lite svårt att förstå eftersom det är så stort, att han älskade oss så mycket att han offrade sig på korset, säger hon.

Så talas det om synd i kyrkan

Vi bad Dagens Facebookföljare berätta. Här är några av svaren.

Inte alls - bara om nåd - men inte nåd från vad?
Daniel

Det talas väldigt lite om synd i förkunnelsen i dag. Och utan att förstå vad synd är, förstår inte heller människor att vi alla behöver Guds nåd. Det hör ihop!
Olga

Ganska sunt, tycker jag! Om att missa målet, meningen, och vad det kan få för konsekvenser. Relevant.
Camilla

Som en slags abstrakt ”brustenhet”. Vilket lämnar en del att önska, enligt mig.
Freja

Att vi alla är syndare, rättfärdiga av nåd. Vi får kraft att övervinna synd i våra liv, men först i det eviga riket blir vi helt fria från synden.
Jakob

Tycker att det ordet har börjat komma tillbaka efter år av tidigare sår, då talet om synden blev fördömande.
André

Det talas inte om synd i dagens kyrkor. Men de församlingar som gör det blir avfärdade som ”sekter”.
Daniel

alternative_text

Det talas allt mindre om synd. Inte bara i samhället utan även i kyrkan. Synd och botgöring var förr en viktig del av kyrkans lära. Så vad har hänt?

I närmare tusen år var det självklart för kyrkan att tala om synd i Sverige. Men ett skifte har skett. I dag kan man gå till en frikyrka och inte höra ett ord om synd, ja, i många fall kan man gå dit söndag efter söndag utan att det nämns.

Sune Fahlgren, lärare på Teologiska högskolan i Stockholm, har lång erfarenhet av att utbilda pastorer och präster. Begreppet synd är inte viktigt för teologistudenter i dag, menar han.

— I väckelsetider har synden, lagen och nåden haft en stor plats i predikan och andlig vägledningen. I dag står andra frågor i förgrunden och det tror jag speglar att de inte är barn av väckelsen: De är barn av ett efterkristet samhälle.

Sällan synd nämns

När han lyssnar till predikningar i församlingar i dag är det också ytterst sällan predikanten nämner synden, något han också noterat gäller i växande kristna rörelser.

— Därför blir människans väg till Gud inte markerad av omvändelsekamp och glädjen över syndernas förlåtelse. Man beskriver det som ett beslut man tar, en viljeyttring som gör att jag kan räkna mig som kristen, inte att jag tar emot nåden för att jag har fått insikt om synden, säger han.

Dan Salomonsson är ordförande i Pingsts teologiska nätverk, och han tror att det skett en förändring i undervisningen om synden i många pingstförsamlingar.

— Betoningen ligger mer på att man är älskad av Gud snarare än att man är syndare, säger han.

Finns en annan medvetenhet

Det handlar inte om en förskjutning av själva läran utan att människor i dag redan är medvetna om sina felsteg, som miljöförstöring och sexuella övergrepp. Predikanterna behöver därför inte peka ut synden i deras liv.

— Jag tycker att det finns en större medvetenhet om synd i dag. För det som jag som ungdomspastor fick kämpa med att hävda att det är fel, det instämmer hela samhället i i dag. Ta till exempel Metoo-debatten, frikyrkan har alltid sagt att det är viktigt med ett schysst förhållningssätt till det motsatta könet, säger han.

De flesta frikyrkor har ingen liturgisk ordning som tvingar dem att nämna synden under en gudstjänst. Det finns det dock i Svenska kyrkan, där syndabekännelsen fortfarande är en obligatorisk del av en högmässa. Det är dock ett omdiskuterat moment, kritikerna menar att talet om synd är något som kan få vanliga gudstjänstbesökare att känna sig värdelösa. I den nya kyrkohandboken finns också varianter på syndabekännelsen som är betydligt mjukare formulerade, här talas om ”längtan efter upprättelse” och att vi ”brustit i kärlek”.

”Viktigt att behålla begreppet synd”

Mikael Löwegren är präst i Svenska kyrkan och han är intresserad av liturgi och synen på bot och bekännelse. Han tillhör den del av kyrkan som menar att det är viktigt att behålla begreppet synd. När människor får göra en tydlig syndabekännelse, och sedan höra att de är förlåtna, så innebär det en stor befrielse, menar han. Inte minst gäller detta bikten, men även syndabekännelsen i mässan.

— I dag är man i ett läge då man måste ta tillbaka grundläggande kristna ord, som synd, skuld, förlåtelse och barmhärtighet. När man gör det så väcker det ett positivt gensvar hos folk, det är min absoluta erfarenhet, säger han.

Från skuldkultur till skamkultur

Mikael Löwegren menar samtidigt att man måste vara medveten om att kulturen i Sverige håller på att förändras, från en skuldkultur till en skamkultur. Den som bär på skuld känner ett ansvar för egna felsteg, den som skäms gör det för den man är som person. Mikael Löwegren menar att kyrkan kan hjälpa människor visa en väg till frid i båda fallen.

— Svaret på synden är förlåtelsen, och svaret på skammen är välsignelse.

Att sluta tala om synden handlar inte bara om ord. Mikael Löwegren menar att det finns en skarp skiljelinje i den grundläggande synen på Jesus och hans verk. Kom han enbart ner till jorden för att visa Guds kärlek till människor, eller handlade det också om han offrade sig för att sona världens synd?

— Många präster skulle säga att han inte hade behövt offra sig. Då berör det läran: Vem är han och vad är han, vilket verk kom han för att göra i världen.

Katarinamässan är utan syndabekännelse

Den populäraste högmässan i Svenska kyrkan är Katarinamässan i Stockholm. Bakom denna gudstjänst står prästen Olle Carlsson, som är en av de mest profilerade förnyarna inom Svenska kyrkan. Katarinamässan har varit i hetluften då den inte innehåller alla de obligatoriska momenten under en högmässa, den har bland annat inte en traditionell syndabekännelse. Men Olle Carlsson är inte ute efter att rensa ut talet om synd, han tror dock att det krävs en varsamhet när man använder begreppet.

— Många som kommer till oss från frikyrkan har väldigt neurotiskt förhållande till synd, att allt har varit synd. De tar på sig ett orealistiskt mått av skuld för det de brottas med, säger han.

Inspirerad av tolvstegsprogrammet

Olle Carlsson är inspirerad av tolvstegsprogrammet, en metod som används för att ta sig ur olika typer av beroenden. I det programmet ingår självrannsakan och att man är öppen med sin brustenhet.

— Om man tar människor som kommer från tolvstegsrörelsen är det inget problem att tala om synd. Vi försöker vara öppna med brustenheten i våra liv, säger han.

Han tycker att begreppet synd kan missbrukas och att det använts av kyrkan för att trycka ner.

— För mig ligger betoningen på att Jesus visar hur oändligt mycket Gud älskar oss.

Därför var synden central

För mer än tusen år sedan kämpade katolska missionärer mot asatron i Sverige. De lutherska prästerna predikade lagen för att visa på synden i människors liv. Och efter det tog väckelserörelserna upp kampen mot synd.
Här var kampen mot synden ofta konkret, den som fallit på knä och omvänts förväntades att avstå från supande, kortspel och dans. I grunden handlade dock inte väckelserörelsernas syn på synd om snäv moralism, utan om övertygelsen att Jesus offrade sitt liv för att övervinna synden så att vägen till Guds rike öppnades för alla.

alternative_text

Syndanöd och uteslutningar.
När väckelserörelserna växte fram präglades de av kampen mot synden.

Björn Cedersjö, som är direktor på Sveriges kristna råd, skrev sin doktorsavhandling ”Bortom syndakatalogen” om hur den frikyrkliga etiken förändrats genom åren. I avhandlingen berättar flera frikyrkomedlemmar om en tid som ter sig avlägsen i dag. Mycket fokus låg på olika beteenden som ansågs som syndiga.

– En av mina informanter sa att hon var ute och syndade när hon dansade, säger Björn Cedersjö.

Denna kvinna berättade att hon hade varit en ”dansdocka” som ung. Av nyfikenhet gick hon ändå på väckelsemöten. Den första tiden var hon opåverkad av undervisningen, men sedan drabbades hon starkt av syndanöd, hon fann Gud och ”kom igenom” till frälsning.

– Hon använde begreppet syndanöd, ett ord jag också hörde i min barndom. Men i dag används det inte alls, säger han.

Även om synden förknippades med olika beteenden menar Björn Cedersjö att människor inom frikyrkan hade en djupare förståelse av synden än så, att det faktiskt handlade om att människan inte levde i gemenskap med Gud.

I Svenska kyrkan betonades lagen och synden, det var ett regelbundet tema i prästernas predikningar. Även om man i Svenska kyrkan också predikade nåd, så menar Björn Cedersjö att det i många fall först var i väckelserörelserna som människor upplevde en verklig befrielse.

– Min bild är att många människor i den lutherska miljön som hade syndakänsla fick ett svar i frikyrkomiljön där man upplevde förlåtelsen. Mycket av den glädje som människorna i frikyrkan ger uttryck för är grundad i vissheten om att man nu är förlåten för sina synder, säger han.

Den som blivit omvänd förväntades göra upp med sina synder, åtminstone om det gällde beteenden som alkohol, ohederlighet och sex utanför äktenskapet. Tanken var att församlingen skulle hållas ren, och en ogift kvinna som blev gravid riskerade uteslutning.

– I dag är man mycket mer medveten om att församlingar inte är fullkomliga, utan mer sjukhus än utställningslokal.